Aftonbladet – 2 juli 1872, sida 2

ch dess lydländers inre politik. Detta tycs es icke öfverensstämma med verkliga förvållandet, men det är föga tvifvel underkastadt, att amerikanska sändebudets roklsäl. nationer väckte mycken anstöt hos Sagastas ministere, och berättelserna om den personliga fiendskap, som skall ha egtl um mellan denna ministåre och hr Sickles,. rade utan tvifvel sin grund i hvad som viskats om meningsskiljaktigheterna mellan le båda regeringarna. Slutligen hade tvi-. sten koncentrerat sig i en praktisk fråga, . som hotade att uppväcka en häftig förbittring öfverallt i Förenta Staterna och fram-: kalla en diplomatisk brytning, om icke nåsonting ännu värre. Vi mena dr Houards sak. Förenta Staterna ha alltid kraftigt sökt försvara sina infödde eller naturaliserade medborgares rättigheter i andra länder. Deras regering har alltid gjort gällande sin rätt att ingripa, när amerikanske medbor gare lidit någon orätt, ehuru man icke kan påstå, att hon drifvit denna princip till ytterlighet eller i något fall kränkt främmande nationers lagar. Äfven en mycket mera undfallande regering än den amerikanska skulle ha funnit sig uppfordrad att ingripa genom en orättvisa sådan som den, hvilken tillfogades dr Houard. Denne, en amerikansk medborgare och född i Philadelphia, praktiserade såsom läkare på Cuba. På angifvelse af personer, af hvilka åtminstone en sedermera högtidligen erkänt, att han af fruktan för sitt eget lif vitnade falskt, häktades den amerikanske läkaren i December år 1870 och har alltsedan varit underkastad fasorna af ett spanskt fängelse. Trots de amerikanske konsulernes protester och de starkaste bevis för sin oskuld blef han i December 1871, jemnt ett är efter sitt fängslande, ställd för krigsrätt och dömd till åtta års straffarbete och konfiskation af hela sin förmögenhet. Han skickades nu med rakadt hufvud och i tunga bojor till Spanien för att deporteras till straffkolonien i Ceuta, och endast hans brutna helsa hindrade verkställandet af detta ytterst hårda straff. Då regeringen i Washington för vissat sig om att dr Houard var amerikansk medborgare, att han emot folkrätten blifvit ställd för krigsrätt och att dessutom de starkaste skäl förefunnos att anse honom helt och hållet oskyldig, anbefallde hon sitt sändebud i Madrid att genast fordra hans frigifvande. Detta har slutligen blifvit beviljadt. Det berättas, att Martos, Ulloas efterträdare såsom statsminister, ofördröjligen undersökte denna sak. Den 13 i förra månaden tillträdde han sitt embete, och redan den 22 underrättade han general Sickles, att dr Honard skulle sättas på fri fot. Man skulle kunna ha hoppats, att den liberala styrelse, som nu kommit till makten i Spanien, skulle i förhållande till Cuba följa en försonlig politik. Men utsigterna i detta hänseende äro ej särdeles ljusa. Striden synes ha fortgått alltför länge och förts med alltför mycken förbittring och grymhet för att kunna i godo biläggas. Hatet mot det spanska väldet är på denna ö alltför stort för att man skulle kunna underkasta sig detsamma, så vida det icke uppbäres af en väpnad styrka och spanska nationen synes anse det gälla sin ära att till hvad pris som helst bibehålla Cuba. Midt under sina borgerliga krig och sina partirevolutioner uttömmer Spanien månad efter månad och år efter år sina knappa resurser för att betvinga den upproriska ön, Det heter ständigt attinsurrektionen är nästan alldeles slut! och lugnet i det närmaste återstäldt; men. detta kan icke med sanning sägas om ett land, der en stor del af befolkningen blifvit betvingad medelst vapenmakt, tillämjandet af krigslag och fruktansvärda bestraffningar. Den truppstyrka, som der hålles, står icke i någon proportion till moderlandets resurser eller till koloniens verkliga värde. TI sistlidne April månad uppgaf hr Hughes i engelska underhuset vid ett tillfälle, då Cubas angelägenheter kommo på tal, att, ehuru spaniorerne förklarade, att upproret var i det närmaste undertryckt, likväl 30,000 man stodo i begrepp att afgå till ön, och enligt de senaste underrättelserna voro 59,000 man reguliera spanska trupper redan der. De spanske frivillige uppgingo till ett antal af 60,000, och af spanska flottan befunno sig 50 fartyg med 206 kanoner vid Cubas kuster. Förlusten af menniskolif var förfärlig både på spaniorernes och cubanernes sida. Vid ett möte, som hölls i sistlidne Februari månad under Zorillas ledning, uppgaf ministern för kolonierna, att af 110,000 man, som blifvit sände till Cuba, 50,000 dött på denna ö, Hvad de moraliska följderna af ett sådant system beträffar, behöfver man endast erinra sig de excesser, till hyilka de spanske frivillige gjort sig skyldige. Hvem kan glömma massakern på de studenter, hvilka sistlidne December! vågade trotsa desse frivilliges terrorism! Den närvarande ställningen på Cuba är i sjelfva verkat on ständig källa till svaghet för Spanien och på samma gång en skandal för menskligheten. Om spanska regeringen vill befria landet från en odräglig börda och en öfverhängande fara, måste hon bringa till stånd en verklig försoning med Cuba. Det närvarande undertryckningssystemet kan icke på längden fortsättas, Utan tvifvel, säger Times, skulle impopularitet för ögonblicket drabba den man, som föresloge att uppgifva Cuba, men Spanien skulla säkerligen genom on sådan handling återställa sina finanser, icke endast genom den ersättning det kunde få, utan isynnerhet genom upphörandet af det ruinerande slöseriet med menniskor och penningar. Den nye spanske ministerpresidenten 4oilla har nyligon utfärdat ett cirkulär, utrande den progressistiska mini sterens regeringsprogram och hvars väsentliga innehåll är följande. Zoi r i er