Aftonbladet – 2 juli 1872, sida 2

som en martyr. Vid den något klumpiga sväng mrs Cannings föga sylfidiska figur gjorde drog hon ned armbandet bakom sig; med korallers vanliga bräcklighet gick det i tusende bitar. Mrs Cannings bestörtning häröfver kan blott jemföras med hennes ovighet, Åh, min kära flicka, utbrast hon, hur kunde detta hända; jag skulle bara vända mig för att tala med din mor och hade intet begrepp om, att armbandet låg der. Hellre hade jag gifvit ut tio pund än slagit sönder detta armband — så rysligt olyck: ligt, och just på din bröllopsdag! Elfrida var mera road af hennes förskräc: kelse och urskuldanden än hon varit af någonting annat denna morgon. Småskrattande bad hon mrs Canning icke bedröfva sig häröfver, försäkrande henne, att hon sjelf icke det minsta brydde sig om alltsammans. Det är mycket snällt af dig, söta Frida, att säga så, men naturligtvis är du lika ledsen som jag... Hans första present till på köpet. Jag skall försöka att skaffa ett dylikt, men det kap i alla fall aldrig få samma värde för dig. Elfrida bad henne enträget att alls icke tänka på anskaffandet af ett nytt. Korallgarnityr var icke särdeles i hennes smak, och det förekom nästan som hon var glad att hafva blifvit af med armbandet — åtminstone var sorgen öfver förlusten alldeles omärklig, Alla vidare jeremiader afbrötos af vagnarnas ankomst. Mrs Salisbury omfamnade och kysste Elfrida innan hon gick ned; brudtärnorna stnfyades in mellan skyar af hvitt for i de rymliga vagnarne, och slutligen hade alla kent med RE at fog Honor or Deras vagn körde Ru fram kh r Sallsgbry ropade åt 8 att Lönn, Hon reste sig