Aftonbladet – 1 juli 1872, sida 3

kroppen törmärktes ingen yttre skada. — Det nordiskå mötet af lärare i sko lor för blinda och döfstumma. Mötet I medlemmar gjorde på förmiddagen i tors I dags ett besök på idiotanstalten på Gaml Bakkehus, och på eftermiddagen hölls de andra diskössionsmötet, på hvilket först af handlades den af pastor Alopens främställd: frågan om sönoch helgdagarnes ändamåls Jenliga användande i nu ifrågavarande skolor Under diskussionen rödögjorde de särskild italarne ämligast för det nuvarande för hållandet i de särskilda instituten och för predikosättet — på Manilla hålles t. ex gemensam gudstjenst för blinda och döf stumma, då det, som tiläs för de blinda. genom teckenspråket upprepas för de döf stumma; på det danska döfstuminstitutet är söndagens evangelium uppskrifvet på en tafla, genom teckenspråket förklaras derpå de svåraste deri förekommande ordeh, hVarefter hvarje särskild sgäts i sin helhet ut vecklas och förklaras förmedelst samma språk; de döfstumma eleverne uppsätta efter gudstjensten ett referat af predikan, hvilket derefter, sedan anstaltöns pröst ock föreståndare genomgått detsamma, inskrifves al eleverne i deras 8. k. göndagsböc ker. hvilka ofta följa dem ut i lifvet. Efter detta ämnes afslutande diskuterades tillsammans frågorna JV 3, 5 och 10, hvilka egentligen gingo ut på att få utrönt, hurnvida de nu ifrågavarande skolorna kunde sägas tppfylla sin bestämmelse. — Föreständaren Keller redogjorde i ett kort, koncist, men intressant föredrag för förhållandet i de nordiska rikena. Hvad Danmark beträffade, torde målet vara tippnådt i fråga om de döfstumme, då obligatorisk undervisning gäller för dem, och då åtskilnad göres mellan egentliga och oegentliga döfstumme. Äfven i Sverige har man väl sörjt för dem; ty anstalternas antal har på kort tid stigit från 2 till 9; Norge har 4 institut för dem, men hvarken der eller i Sverige är undervisningen obligatorisk. Förhållandet med de blinda är icke fullt lika godt, då det icke finns tillräckligt med skolor, isynnerhet i Sverige och Norge, der saken ännu befinner sig i sin begynnelse. I Finland är förhållandet godt, utom att idiotsaken är försummad. Hvad beträffar det ofta uttalade klagomålet, att de blinda och döfstumma barnens uppfostran blir förfelad derigenom, att de dragas från sin naturliga krets och föras in i nya, ofta förfinade förhållanden, så är detta under nuvarande omständigheter en nödvändighet; men både af denne och följande talare framställdes såsom ett möjligt mäl att eftersträfva, att anstal terna skulle förläggas på landsbygden, i förening med landtbruk. För de många sinnessvaga — ensamt i Kjöbenhavn finnas omkring 150 — sörjer staten nu icke tillräckligt; det borde finnas asyler för dem öfverallt i landet, minst en i hvarje amt; ty sådana barn äro blott en börda för både rike och fattige föräldrar. På Kellers förslag beslöts slutligen att tillsätta en komite för att utarbeta ett för de nordiska länderna gemensamt fingerspråk. — Till medlemmar af denna komit utsågos: för Danmark föreståndaren Malling-Hansen, för Sverige direktor Borg, får Finland pastor Alopeus och för Norge direktör Balchen (frånvarande). Efter en lång diskussion om lärarnes ställning, hvilken till slut råkade in på personligheternas område, afslöts denna sammankomst. Fredagens sammankomst öppnades kl. 9 f. m. på döfstuminstitutet, der medlemmarne öfvervoro undervisningen i de särskilda klasserna. I detta institut mottagas endast elever, som i ordets egentliga bemärkelse äro döfstamme. Förut har på det kongl. döfstuminstitutet undervisningen meddelats endast efter tecknemetoden, men på de senare åren har föreståndaren Malling-Hansen sökt införa talmetoden, hvilken, om man undantager Kellers anstalt, icke har funnit någon synnerlig användning annorstädes, och det är ett faktum, att hvarje fullkomligt döfstum kan — så framt icke fysiska fel i organerna lägga hinder i vägen — lära sig tala. Muntlig examen hölls vid tillfället i historia, fäderneslandets geografi och religion med de döfstumma eleverne i de högre klasserna. Undervisningen enligt talmetoden medtager naturligtvis mer tid. Efter undervisningsprofvets slut redogjorde föreståndaren i korthet för de af honom vid: talandervisningen införda principerna. -Sedan frukost intagits, besågos anstaltens verk: städer och elevernes handarbeten. A