Aftonbladet – 1 juli 1872, sida 2

ingens kompetens i denna sak. Denna öst ur förbundsrådet kan betraktas såsom uttryck för en opinion angående denna unlantagslags verksamhet och grundlagsenligset, som till och med de mest framstående personligheter inom det liberala och framstegspartiet dela, Såsom man lätt kan tänka sig har i fråga varande lag i Vatikanen väckt on häftig förbittring. Påfven hade tillfälle att yttra sig härom redan den 25 1 förra månaden, då han mottog en deputation af i Rom bosatte tyskar. Han förklarade, att han i Berlin protesterat mot den oerhörda förföljelse, för hvilken kyrkan var utsatt å den kejserliga regeringens sida, och att han till förste ministern låtit framställa den frågan, på hvilken han dock hittills icke fått något svar, hvaraf det kom att han nu behandlade de katolske biskoparne såsom konspiratörer, då han likväl ännu helt nyligen för dem haft idel loford. CJ De senaste underrättelserna från Spanien omtala nya segrar, som regeringens trupper vunnit öfver carlisterne. Dessas hufvudstyrka är ännu som förut i Navarra och Biscaya, och öfverbefälet mot dem är öfverlemnadt åt general Moriones, som vann första segern öfver dem och sjelf hör till den nu varande regeringens anhängare. Utom flere mindre strider nämnes en större drabbning på ett ställe i Navarra, den första, i hvilken carlisterne gjort allvarsamt motstånd. Den räckte I fem timmar och slutade med att de med stor förlust kastades ur sina ställningar. I denna provins har Carasas band underkastat sig, och Careaga, som icke ville göra detsamma i Biscaya, har blifvit skjuten af sitt eget folk. I Catalonien har carlistehefen Tristany blifvit slagen och på den uppfordran, han stälde till de frivillige i staden Angles, att de. inom tre timmar skulle utlemna sina vapen till honom, emedan den kungliga hären annars skulle tillgripa stränga åtgärder, fick han det bestämda svaret, att han sjelf kunde komma och taga vapnen, ty de skulle icke uppgifva dem annat än på samma gång som sitt lif. Vid gränsen mot Portugal ha spanske och portugisiske prester förgäfves sökt egga bönderne att gripa till vapen, och icke heller i de andra delarne af landet tyckes den carlistiska rörelsen ha gynnsammare utsigter. Att hr Scott Russel icke gjorde någon lycka med sin sociala allians mellan de arbetande klasserna och åtskilliga konservativa parlamentsledamöter, skrifver en korrespondens från London, tyckes icke afskräcka andra från projekter af samma art, och i dag omtalas ett försök att åstadkomma ett fastare band mellan det liberala parlamentspartiet och arbetarne. För några dagar sedan har under deputeraden Samnel Morleys presidium egt rum ett fullkomligt privat sämtal, vid hvilket alla arbetarföreningar af alla politiska och sociala schatteringar Voro representerade. Detta steg har blifvit taget, för att förhindra en splittring inom det liberala lägret, och de punkter, hvilka innehållas i det program, som förelades de delegerade, vitnar nogsamt om, på hvad sätt man vill fånga arbetarne. Iprogrammet begäres: parlamentsvalens förnyande med mindre långa mellanrum än hittills; arvode för deputerade; valomkostnadernas bestridande ur allmänna medel; afIskaffatide af alla jagtlagar; afskaffande af lalla juridiska inskränkningar och alla lagfartsafgifter vid försäljning af jordegendom; inskränkning af utgifterna inom alla förI valtningsgrenar; minskning af nationalsknlIden, afskaffande af alla indirekta skatter, relativ minskning af inkomstskatten på alla alster af yrkesskicklighet i förhållande till skatten på verklig egendom, införandet af en codex för folkrätten och en internationel skiljedomstol. De närmare vilkoren för denna allians äro visserligen icke bekanta; icke heller har å det liberala parlamentspartiets lsidä något namn ännu blifvit synligt, med undantag af Morleys; men så mycket synes vara säkert, att de mest framstående ledarne för arbetarepartiet äro föga benägne latt inlåta sig på i fråga varande plan. På ett möte, som:hölls af enaf arbetarföreninI garna rörande denna sak, gjorde sig den låsigt gällande, att det här var fråga om latt vid de förestående allmänna parlamentsvalen lägga arbetsklassens tyngd i vågskålen till förmån för ett parti, men att arböltaren tjenar staten bäst mod att hålla sig fullkomligt fri. FENERETAEÄERNDTSSERE