Aftonbladet – 1 juli 1872, sida 2

AIITGLIC alb IVISAKTIA AUITIA OM BALL GRvIDb 1 ch sitt understöd. Den 22 Juni höllo detta 1 artis medlemmar en bankett i Grand Hötells Paris, hvarvid Alfred Grövy i följande orda-lr ag föreslog aftonens enda skål: Vår komitå f yser den åsigten, att inga tal skola hållas. !r ag vill derför utbringa endast en skål, hVar-1 ill helt säkert alla skola skänka sitt bifall, ls y den innehåller på en gång en bekräftelse lt vt våra principer och ett tillkännagifvande afli våra sympatier; Lefve republiken och dess( vögt ärade president! Denna skål tömdesis ned hänförelse af deibanketten deltagande. l1 t g 4 i t 1 1 4 I fraiiska nationalförsamlingen fortsättes len 26 Juni debattei om de nya skatterna. Den föreslagna skatten på värdepäpper, med undantag af rentes, återremitterades till komiten, Thiers yttrade, att ban hoppades att kömitens rapport om denna fråga snart skulle komma åt föreläggas församlingen. Buffet, finansminister titider kejsardömet, föreslog ett amendement af innehåll, att en tillfällig inkomstskatt skulle upptagas för gäldande af statsskulden. Thiers förklarade, att regeringen vöre afgjordt mot en ihkomstskatt. Församlingen har för öfrigt redan förkastat den. Det vore äfven farligt att tala om en inkomstskatt under ett samhällstillstånd af den revolationäral beskaffenhet som Frankrikes för närvarande. Thiers bekämpade äfven. en dylik skatt il en konservativ politiks intresse, hvilken alltid hade varit och alltid skulle förblifva hans politik. Sedan Buffet förklarat, att han icke afsåge en allmän inkomstskatt, beslöt församlingen, på förslag af Thiers, att tillsvidare uppskjuta med att taga Buffets amendement i öfvervägande. Buffet applåderades varmt af högern och Thiers af venstern, I Versailles hölls den 24 el minnes fest för general Hoche, en af den stora revolutionens ädlästs gestalter. Omkring 250 personer togo del i deii bankett, som gafs i Hötel de R6servoirs, och enär Yenstern i nationalförsamlingen dervid var synnerligen starkt represeäterad, har man betraktat festen som en demonstration till fördel för republiken emot det steg, som högarn nyligen tog hos Thiers, för att förmå honöm att helt doch hållet sluta sig till dess parti. Vid banketten förekoii dock intet, som gaf densamma karakteren af en partidemonstration, och just.deruti ligger dess betydelse. Hedersplatsen intogs af Rameau, maire i Versailles, soih äfven är deputerad för Seineet-Oise, och medlemmarnöaf Versailles municipalråd voro äfven närvarande. Phiers och hans kabinettschef Sainte-Hilaire voro inbjudnej men genast vid: festens början upplästes ett bröt från den sistnämnde, hvaruti han meddelade, att presidenten genom sina många göromål var bindrad att komma. Brefvet var affattadt i uttryck, som väckte stort bifall: Versailles, hette det till slut, kan med rätta vara stolt öfver en sådan son som Hoche. Vi bafva i honom en af de lysande förebilder, som måste anbefallas kommande slägten till efterföljelse, och om de lägga sig vinn om de kraftfulla egenskaper, som utmärkte våra fäder, är det mitt vissa hopp, att vår republik skall hvila på en orubblig grundval Rameau höll minnestalet öfver Hoche och skildrade i korta drag den store fältherrens och medborgarens lif. Hoche var född i Versailles, hörde till en fattig familj och var underofficer i franska gardet då revolutionen utbröt. Hans lefnadsbana var kort, men glänsande. En minnesvård har blifvit uppförd till hans ära vid Wissenthurn i närheten af Neuwied. Hans födelsestad uppreste år 1832 hans staty på en af dess vackraste platser. Efter Rameau erhöll Gambetta ordet och det råder blott-en mening derom, att han aldrig förr lagt sin vältalighet i dagen på ett.så glänsande sätt eller begagnat den med större moderation och framgång. Gaulois referent inleder sitt referat med den anmärkningen, att han hoppas att få se Gambetta dö på schavotten, men derefter hembär han exdiktatorns tal en tribut, som vitnar om, att det måste ha gjort ett oemotståndligt intryck på honom och att det hänfört både vänner och fiender. Gambetta började med att hålla ett varmt loftal öfver municipalrådet i Versailles och i synerhet öfver Rameau för den värdiga hållning, de intagit under den fi endtliga invasionen, Han lyckönskade mairen till att han icke inlåtit sig på någon kapitulation; de militära kapitulationerna hade visserligen varit de sämsta, men de civila myndigheterna kunde äfven genom sin bållning göra fosterlandet heder eller skam. Derefter tog Gambetta till orda om Hoche, hvars snille han karakteriserade som äkta revolutionärt. .Det var Hoche som hade organiserat de armåer, med hvilka Bonaparte vann sina stora segrar och eröfrade verlden, tills han störtade Frankrike i förderfyet. Hvad som dock i synnerhet gjorde: Hoche stor, var hans fosterlandskärlek, som icke kände några gränser. Han hade blifvit kastad i fängelse af välfärdsutskottet, men öfverlefde skräckväldet, och då han åter var kommen på fri fot, hördes icke ett bittert ord från hans läppar mot de fallna tyrannerne. Då en af hans vänner i hans närvaro gaf sin harm luft, sade han till honom: Har du då icke någotfädernesland att tänka på? Slutet af talet gjorde på alla de närvarande ett gripande intryck. Gambetta uppmanade i till. hjertat gående ord det franska folket till enighet och ansträngd. verksamhet. En hvar måste med ifver arbeta på Frankrikes pånyttfödelse, och i denna punkt hade äfven Hoche föregått sina landsmän med ett efterföljansvärdt exempel. Han hade tvenne valspråk, som Frankrike borde lägga på minnet; det ena var res non verba, icke erd utan handlingar, det andra var age qvid agis, gör grundligt hvad du gör. Detta tal helsades med det mest entusiastiska bifall och Feray tackade Gambetta derför å allas vägnar. Derefter utbragtes en skål för republikens president af Feray, hvilken i vältaliga ord framhöll Thiers egenskaper som statsman och fosterlandsvän.. Äfven denna skål helsades med stort bifall, och bland de första som tackade Feray för densamma var Gambetta. Efter festens slut begäfvo sig delta: garne till Hoches staty, som lagerkransades. Tyska förbundsrådet har, såsom man vet,