Aftonbladet – 25 juni 1872, sida 3

dan han förnyat bekantskapen med mrs Sa lisbury och helsat på Grace, afvaktade dok tor Salisbury med nyfikenhet att få åse d ungas helsning på hvarandra. Elfrida steg upp och gick emot sin fästman, utan del minsta förvirring; hon hvarken rodnade elle; nedslog ögonen, då han kysste henne, son tecken till att deras förlofning nu var stad fästad; hon såg endast med någon förlägen het på modren och Grace, samt satte sig derpå genast. Doktor Salisbury vände sig bort och suckade. Han var visserligen gam mal, men hade likväl icke glömt huru er ung flicka ser ut, då den man, hon verkli gen älskar, kysser henne offentligt. Har försökte öfvertyga sig sjelf om barnslighe ten uti att fästa sig vid sådana bagateller men han kunde ej bortvisa de farhågor detta iakttagande gaf näring åt. Betjentens: middagen är serverad, val ett angenämt afbrott för hela sällskapet Konversationen under måltiden var temli gen allmän, endast fästmön tog icke liflig del deri, men det var kanske naturligt. Då de åter kommo in i salongen, drog mrs 8a lisbury Elfrida till sig och kysste henne ömt. BSitt hos mig, min älskling, sade hon. jag får inte så länge behålla dig, Men Elfrida var icke känslofull denna afton; hon drog sig undan modrens smekningar, som om de plågat henne, och flög till pianot. Du har inte hört mig sjunga än, mamma, utropade hon; det är min käraste sys. selsättning. Efter några preludier började hon med den klaraste stämma denna herrliga aria: Cujus animam ur Rossinis Stabat Mater. De hänförande tonerna genljödo uti det stora rummet med en gripande effekt. sJag hade ej begrepp om, att hon egde