Aftonbladet – 25 juni 1872, sida 3

nens slut, Talaren ansåg emellertid den gällan de ordningen ofördelaktig, och detta mest p grund af sin åsigt om hela den gällande under visningsplanens oläinplighet. Adjunkt Areschous hade erfarit olägenheterna af naturvetenskaper nas afslutande två år före mogenhetsprofven un der sin verksanihet som akademisk lärare oc examinator, särskildt vid förberedande examin för den iiedicinska banan, Rektor Törnebladi höll före, att skolan brutit med sin egen under visningsplan såsoii förberedande bildningsanstal genom det partiella afbrottet i hemies undervis nitig, och ansåg att de omtalade ämnena åte borde införas 1 sjunde klassen. Jektor Ahl lade till de andra påpekade olägefihetetna önm len, att ämnenas forcerande i sjette klassen itern i inverkade på ondra ömnena inom sammt klass, men ansåg dock icke rektot Hammars för slag lämpligt, utan trodde äfven, att innen borde följa med upp i sjunde klassen. Lektor Bro den ansåg ytterligt ölämpligt att afsluta ett språk så långt före mogenheisprofvet, aft tar vid dette icke ens kan någorlunda obehindradt läsa en fört på detta språk och trodde för öfrigt i allmänhet. att den fyars undervisningen icke kunde mäta sig med den gämla eller en dimissus nu jemfö ras i soliditet med en t. ex. från år 1842; Sedan ordföranden anmärkt, att fjerde frågaii. som nu närmast förelåge till behandling, i först nu atilända exemplar af Pedagogisk tidskriff, vore förberedd, ansåg Nar, på det att mötets medlemmar skulle hinna taga del af denia påpekade uppsats, lämpligt att uppskjuta behandlingen af frågan till i dag, och att man derföre skulle öfvergå till behandlingen af sjette frågan, som är af följande lydeleg: Ar den ofta försporda klagan, att lärjungarne till en alltför långt framskriden ålder qvarhållas vid elementarläroverken, befogad med afseende Jå båda bildningslinierna eller blott med afseende på den reala? I diskussiotien deliogo röktorFörnebladb, lektor Billing, lektor Blomstrand, lektor Ahlin, rektor Ham mar, lektor A. Broden, rektor Olbers, rektor Hult, lektor Schlyter. Det allmänna resultatet var att mötet med obetingadt ia besvara frågan, för så vidt den gällde den reala linen. Deremot Pn åsigterna elade angående den klassiska: ektor Billing ansåg skolan af disciplinariska skäl i allmänhet olämplig för 20 års ynglingar, hvilkas moraliska uppfostran och karakter lida på denna ihpressning i onaturliga band. Antingen förloras sjelfständigheten eller sprängas våld: samt de påtvungna skrankorna, 1 begge fallen till men för ynglingen. andra sidan kunde någon efterlåtenhet i lagens stränghet eller nåot seende genom fingrarne vara till gagn för hvar en skolinstitutionen eller staten, Mot denna åsigt opponerade sig flera talare, bland andra lektor Åkilin, som ansåg 19 år (normaltiden för afslutåndet af skolan) vata just en lämplig ålder för afgång från skolan, då yngiingarne icke förr äro mogna att egentligen utträda i lifvet. — Äfven åpekades svårigheten af alltför stor skilnad i ålder jnom samma klass, hvilken af åtskilliga tälare ansågs vara af synnerligt menligt inflytande; men deremot af andra, t. ex. rektor Olbers, ansågs lätt att öfvervinna. Rektor Hammar ansåg större frihet i studier böra medgifvas högsta klassen, så att skolans egentliga afslutning skedde i sjunde nedra klass, under det att sjunde klassens öfre afdelning finge rättighet till fritt studium med tentamensskyldighet efter bestämd, på förband uppgjord fördelning af tid på amnen ovh läfnte. I sammanhang med denna fråga upptogs Getnäst till behand ing den pionde frågan af följande lydelse: Kan och bör något maximum estänvimas I afseende på lärjungarnes ålder via inttäde i lätoverket?., och deltögoidiskussianen rektor Törneblad, lektor Blomstrand, lektor Brölen, adjunkt Put. kyrkoherden Ogvallin och rektor Hammar. Rektor TörnevladH anförde, vtt i 1820 års stadga en viss ålder varit bestämå, utöfver hvilken ingen yngling blef utan rektors särskilda tillstånd till skolan admitterad, och ansår i våra dagar kanske ännu nödvändigare ett itådgandö i denwa riktning, öi ssk, Om hvilken alla de öfriga talarne voro ense, hyädän fök 135: tet på frågan, utan närmare formulering, lemnade ett Jakande svar. Då den fastställda tiden nu nästan var öfverskriden, upplöstes sammanträdet. . På eftermiddagen samlades pedagögiskä eskionen sämt upptog åter den föregående dag afbiitna diskussionen öm lärgrebildning. Den sakrika och lifliga diskussion, som nu um detta äre itspann sig, var utan tvifvel den bästa, som hitills under mötet förekommit, yttrar Sydsv. Dagbl., samt bevisar bäst, huru mycket denna saks vigt gör såg i Säga fegar, för litet enhvar allt mer ock mer gällande. Vi ega tyvärr ej utrymme att meddela några referater af denna diskussion och få endast närina bland de, mest framstående talarne : rektoreriia VWåklin, Tördeblydh. Montein och Olbers, docenten W strin, prot. Wallberg samt en finsk lärare, doktor Jahnsson. Åsig: erna voro delade mellan tvenne förslag till an stalter för lärarebildning, det ena förordande normalskölor, det dndta den hittills brukliga profirskursen, synnerligen så bediitver söm den unler docenten Gustrins ledning sistlidne vårteriiin lifrit vil Lunds katedralskola genomgången. Pill slät förenade mai sig om ett medlingsför lag af prof. Wahlberg, att sektionen med varmt ehjertande af behofvet af dylika inrättningar nåtte uttala en önskan om deras inrättande, utan utt likväl bestämma af hvad art de böra vara. Läraremötet afslutade i fredags sina förvandlingar och skola vi återkomma till öfverläggningarne under denna mötets sista lag. På aftonen hade af betyrelsen för möet blifvit arrangerad en festlig kollation i samla botaniska trädgården, der vid sjutilen omkring ett par hundra af mötets delagare församlade sig för att ännu en gång under broderligt samqväm tillbringa de sista tunderna af sammanvaron. Skålarnes rad ;ppnades af professor Odhner, som föreslog n skål för mötets ordförande professor Walerg, hvilken enkelt och värdigt hembar sin acksägelse till mötet och föreslog en skål ör Sveriges elementarläroverk. Derpå följde n skål, föreslagen af rektor Montelin, för nötets vice ordförande, professor Odhner, om bringade en helsning till de vid mötet lärvarande främlingar, professorerna Ersev och Thriege och löjtnant Bajer från Janmark samt doktor Jahnsson och lektor Tallfors från Finland. Å danskarnes Vvägjar tackade professor Erslev och å finnarnes loktor Jahnsson, hvars hjertliga, gripande införande emottogs af åhörarne med stor vänförelse. Slutligen utbragte löjtnant Bajer, ned anknytning till den nu pågående norliska industrintställningen i Kjöbenhavn, tt lefve för Norden. Skältalen interfolieades af fosterländska sånger och stämninsen blef alltmer animerad. Klockan 10 besåfvo sig deltagarne in i Akademiska föreingens nedre våning, der sexa serverades, fter hvars slut vämet fortsattes en TT