är, att aflösning och afskrifning ställas i förening med hvarandra, så att både lättnad beredes de skattiragande och statskassans intressen ej lemnas alldeles å sido. För att söka visa, huru detta dubbla ändamål skulle kunna vinnas, utan att derigenom någon våldsam rubbning i det bestående behöfde ifrågakomma, har jag uppelort ett förslag, hvilket jag ber att få meddela, dock med förbehåll, att detsamma icke må anses innefatta något definitivt uttalande från min sida, att saken just så bör ordnas, utan allenast betraktas såsom ett räkneexempel, huru ungefär saken skulle kunna hufvudsakligen ordnas för ått komma till det slutliga målet och på samma gång bereda lättnader åt dem, som nu äro af dessa grundskatter betungade, utan någon tvär förändring i förhållandena hvarken nu eller vid tiden för grundskatternas slutliga upphörande. Det är således egentligen såsom ett svar på den nyss framstälda frågan, hvad som kan menas med en aflösning och en afskrifning i förening, i anhåller att få upptaga några minuter med dessa sifferberäkningar. De i statsregleringen såsom ordinarie inkomster nppiagna räntan och tionden uppgå i rundt tal till 6,000,000 rdr. Ökas detta belopp med de grandskatter, för hvilka något besvär utgöres, och hvilka, enligt statsutskottets förslag, borde på enahanda sätt som de i penningar utgående afskaffas, så torde hela beloppet kunna i rundt tal beräknas till 7,000.000 rdr. Om härutaf afskrifning under 20 år medgåfves för 40 procent eller 2,000,000 rdr, skulle detta under hvart och ett af afskrifningsåren medföra en nedsättning i statsinkomsterna af 140,000 rdr, som, derest be: sparingar i utgifter ej kunna göras, måste på annat sätt fyllas. De återstående 60 procenten, eller 4,200,000 rår, skulle aflösas. Om grunderna härför bestämdes så, att beloppet skulle kapitaliseras efter 5 procent och aflösas med 5 proc:ts ränta och 5, proc:ts amortering, fordrades 40 år för aflösningen. Fördelades nu amorteringen af det till aflösning bestämda skattebeloppet i 5 serier, så att !,, eller 840,000 rdr, i sender toges till amortering, utgjorde förenämnda nga af Strjanint velopp 140,000 rdr jemnt den varje serie till amortering behöfliga fem-sjettedels-procenten. Läte man nu amorteringen af de fem serierna börja med 4:de, 8:de, 12:te. 16:de och 20:de afskrifningsåren, komme för dessa fem år icke någon lindring i utgift de skattdragande till fd, enär hvad som afskrefves på skatten, i stället fortfarande uttoges till fonOTteringspror cent, men någon ny utgift för aflösningen ådroges dem heller icke. m man tänkte sig, att saken på detta sätt ordnades och början gjordes med år 1874, skulle afskrifningen fortgå under åren 1874 med 1893, amorteringarna skulle börja med åren 1877, 1881, 1885, 1889 och 1893 samt afslutas 1916, 1920, 1924, 1928 och 19382. Resultaten blefve således att utan någon känbarare förändring i statsverkets ställningråe med grundskatt betungade bereddes en småningom inträdande lindring af 30 procent af skattebeloppen och på samma gång medel att verkställa aflösning af 60 procent att om amorteringsrocenterna orubbadt för sitt ändamål använles, statsverket erhölle ett kapital af åttiofyra milliober tår, som efter fem procents ränta lemnade en afkastning motsvarande 60 procent af granäskatterna. eller 4,200,000 rdr, samt att om apitalets användande för sitt nämnda ändamål skalle till följd af nu oberäkneliga förhållanden störas, upphörandet af grundskatteinkomsten icke skedde på en gång, utan äfven denna inträdde successivt, på ett sätt, som med afseende på penningarnes då antagligen sjunkna värde ej borde allt för känbart inverka på kommande förhållanden. Såsom jag redan yttrat, håller jag icke på detaljerna i detta förslag, utan har dermed endast velat visa, huru aflösning och afskrifning i förening kunna efter mitt förmenande uppställas på ett sådant sätt, att det på samma gång tillmötesgår yrkandet om grundskatternas lindrande och upphörande samt uppfyller det anspråk, som det bestående harpå en långsam öfvergång utan tvära eller hastiga rubbningar. För öfrigt torde det förhålla: sig med denna angelägenhet som med många andra, att en snar och lycklig lösning väsentligen beror derpå, om-från motståndarnes sida i tid visas benägenhet för eftergift så pass stor, att en uppgörelse snart må kunna komma till stånd. et händer eljest så ofta, att fordringarna växa med stridens fortgång, och så skulle: det kunna inträffa äfven här: Om man får döma af uttalandena inom statsutskottet från det håll, derifrån motståndet mot utskottets här framlagda förslag utgick, synes man visserligen icke ännu vara fullt beredd till ett tillräckligt tillmötesgående, men man medgaf likväl uttryckligen, att dessa skatteförhållanden alstra så mycken ovilja och så mycket missnöje mellan de olika stälda skattdragande, att det voro en stor fördel för det allmänna, om saken kunde ju förr dess hellre uppgöras och bringas till afgörande och att detta vore väl värdt en uppoffring från statsverkets sida. Får man hoppas, att regeringen äfven fattade ställningen på samma sätt, så att man derifrån kunde förvänta ett verksamt ingripande, tror jag för visso, att en sådan framSälmi , som utskottet här föreslagit, skall kunna leda till en uppgörelse, som utan att förnärma det beståendes billiga anspråk, skall verka i många afseenden mycket godt och anhåller derför för min del. om bifall till utskottets förevarande hemställan. (Forts.)