Aftonbladet – 20 juni 1872, sida 3

dess efterskänkande vara en statsekonomisk åt gärd, som jag för min del måste högligen ogilla såsom både oklok och orättvis. Jag får dessutom säga, att jag icke klart kan inse, huru de herrar, som vilja en sådan åtgärd, tänka sig den sammas verkställande med något sken af orättvisa, ty nekas kan väl icke — och den omständigheten får aldrig släppas ur sigte — att grundskatterna äro en statens egendom, lika som den frälseränta, hvilken eges af den enskilde, är hans enskilda egendom. Då nu den enskildes eganderätt till frälseräntan betraktas såsom okränkbar och förlänar honom en besittning som icke af någon annan eller genom lagstiftningsbeslut kan honom riättsenligt frånhändas, så hemställer jag, om ett annat åskådningssätt kan göra sig gällande i fråga om de grundräntor, som äro statens egendom. Jag åtminstone finner ej skäl att efterskänka denna samhällets gemensamma tillhörighet, till fördel för vissa nu lefvande personer, som på dem icke hafva de ringaste rättsliga anspråk. Man har också sökt göra troligt, att grundskatternasefterskänkande skulle medföra så utom. ordentligt lyckosamma följder för landet. En föregående talare gladde sig så innerligt åt, att alla missväxter derigenom skulle för framtiden neutraliseras. Jag vill visst icke beröfva någon hans sangviniska förhoppningar, men jag må tillstå, att jag tror, det skulle blifva något svårt att visa, huruledes, sedan en jordegare fått grundräntan till sitt hemman efterskänkt samt derefter till högre pris försålt sin egendom och stoppat vinsten i fickan, den nye egaren, som måste erlägga räntan på den högre köpeskillingen i stället för den ouppsägbara grundräntan, derigenom skulle kunna undgå att vidkännas den förlust och de vedermödor, som under ett missväxtår tyvärr måste drabba alla. En annan talare ansåg orsaken till emigrationen ligga i grundskatterna. Vore detta verkligen förhållandet, så borde väl icke från Norge, der grundskatter icke finnas, någon utvandring ega rum, men det är dock bekant, att emigrationen derifrån alltid, om man undantager ett enda år, varit större än hos oss ej blott i proportion till folkmängden, utan äfven absolut betraktad. Orsaken till emigrationen torde således icke böra sökas egentligen i grundskatterna, eftersom den fortgår ännu raskare än hos oss, äfven der inga grundskatter finnas. Mine herrar! Denna fråga skulle kunna utvecklas tio gånger mera och mycket bättre, än jag nu i korthet försökt göra det, men detta har redan skett så många gånger och på så många sätt, att en och hvar, som på allvar och oberoende af enskilda intressen vill bilda sig en ärlig öfvertygelse i frågan, bör i min tanke hafva kommit till det resultat, att yrkandet af en skänk på statens bekostnad af dess egendom till en samhällsklass, hvars nuvarande medlemmar dertill icke ega rätt, icke kan hafva något stöd åtminstone i den så högljudt åberopade rättvisan. Likväl vill jag medgifva, att vissa enstaka fall kunna finnas, der firundskatternas belopp står i så olämpligt förhållande till afkastningen af jorden, att det ur statsekonomisk synpunkt således vore skäl att deruti söka bereda någon jemkning, Reservanternas förslag gå i denna syftning, och fastän jag anser att de hafva varit allt för liberala och sträckt eftergiften längre, än skäligt och nödigt är, tror jag dock, att något i den riktningen bör göras, men först efter en noggran undersökning af alla hit hörande förhållanden, hvilken endast af K. M:t kan åstadkommas, hvarför jag anser utskottets förslag I dess nuvarande skick ej böra godkännas. (Forts.)