Aftonbladet – 20 juni 1872, sida 3

JM VI I CULI vVIMNINA JUL UGU ov SBSISLL. IMUIS blifvit beskylda för sanningslöshet i uppgifter angående en i Aftonbladet n:r 22 för innevarande år gifven frawstiällning af docenten v. Schteles i vår tidskrift införda resebref, och då vi derjemte blifvit uppmanade att antingen återtaga eller bestyrka vårt påstående, att den i Aftonbladet gifna framställningen varit skef och vilsedande, så ha vi ansett oss böra anhålla om plats i eder tidning för följande förklaring. Den af Aftonbladet mot oss riktade anklagelsen för sanningslöshet har blifvit föranledd af en klandrande anmärkning, som vi i sammanhang med afslutningen af v. S:sresebref i senaste häftet af vår tidskrift uttalat mot Aftonbladet. Vår anmärkning gick derpå ut, att Aftonbladet på ett oriktigt sätt återgifvit så väl von S:s som professor Becks uppfattning af en i det i fråga varande resebrefvet omtalad tilldragelse och så till vida gifvit ett skeft och vilseledande referat af v. S:s framställning i frågan. Då vi anse vår tillvitelse mot Aftonbladet vara fullkomligt berättigad, kan för oss ingen tvekan finnas i valet mellan de båda alternativ, som Aftonbladet uppställt. Vår uppgift är följaktligen att bevisa hvad vi sagt genom att ådagalägga, att Aftonbladet oriktigt återgifvit v. S:s och Becks ståndpunkt i den omhandlade frågan. Aftonbladets referat, som har till öfverskrift: Nytt sätt att utdrifva djeflar-, begynner med några inledande reflexioner, hvari bland annat säges, att den från evangeliska fosterlandsstiftelsens årsberättelse bekanta exorcismen, som blifvit med utomordentlig framgång företagen af en svensk kolportör, när allt kommer omkring, är en verklig småsak mot hvad hr Schåele har att berätta om en viss hr Blumhardt, ursprungligen pastor i ett wirtembergskt landtpastorat. Derefter återgifves inom citationstecken berittelsen om den sjuka qvinnan, som ansåg sig besatt af djefvulen, och som säges hafva blifvit botad från sin sjukdom derigenom att Blumhardt i Jesu Kristi namn besvor djefvulen att lemna henne, hvarvid den:egendomliga omständigheten skall hafva inträffat, att åtskilliga jernspikar utkommit ur patientens kropp. Slutet af Aftonbladets citat lyder så: -qvinnan är numera vift med en bra karl, som är rättare på Bod Boll (räddningsinstitutet), spikarne förvaras af Blumhardt, och de personer äro ej få, hvilka förklara sig kunna såsom åsyna vitnen bestyrka verkligheten af denna underbara historia. Jemför man detta citat med hvad som står att läsa i v. S:s resebref, så finner man, att Aftonbladets referent ansett lämpligt att utlemna några ord, som äro betecknande för vS:s ställning till den omtalade tilldragelsen. Det heter nemligen i resebrefvet: de personer äro ej få, hvilka förklara sig kunna såsom åsyna vitnen bestyrka verkligheten af denna underbara, ja, jag tillägger för min del vidunderliga historia. Hans ställning till den tilldragelse han relaterat är tydligt nog den, att han icke rätt vet, huru den skall förklaras, ehuru han på grund af många upplysta och trovärdiga mäns utsagor icke anser tillbörligt att förneka fakticiteten af qvinnans botande på det sätt och under de omständigheter, som i resebrefvet blifvit meddelade. Aftonbladets referent har förmodligen ansett sin underlåtenhet att lemna ett korrekt citat godtgöras genom följande anmärkning: rättvisan fordrar, att vi tillägga, att hr Scheele för sin del angående denna sak ej tyckes vara fullkomligt viss i sitt sinne, men förmodligen för att borttaga sitt och andras tvifvel anför han en underverksförklaring af Wiirtembergs berömdaste teolog, prof. Beck-. Hvar och en som utan annan kännedom om v. S:s resebref, än den som erhålles genom Aftonbladsreferatet, läser denna anmärkning, får naturligtvis derigenom den föreställning, att v. S., om också med någon tvekan, för sin del fasthåller, att verkligen genom ett gudomligt under djefvulen på Blumhardts ord lemnat den sjuka qvinnan, på samma gång som en del spikar framkommit ur hennes kropp; och hvad beträffar den efter Beck anförda underverksförklaringen, måste man för att finna det sannolikt, att den af v. S. blifvit andragen iintresset att i nämnde afseende hos honom sjelf och andra undanrödja alla tvifvel, antaga att den utgår från samma förutsättning, att ett verkligt under blifvit förrättadt af pastor Blumhardt. vad Aftonbladets referent ytterligare anför är icke egnadt att rubba detta antagande. -Denne Beck, heter det, hyser i allmänhet den åsigten, att under äfven nu för tiden väl kunna gifvas, men blott demoniska (!). Gud gör ej vidare några underyerk på jorden, utan måste allt, som ej kan fattas. såsom ett satans konsterepp, stå att förklara ur naturliga grunder.Emellertid tyckes hr Beck i fråga om qvinnan med spikarne för en gångs skull vilja göra ett undantag — ty helbregdagörelsen kan väl ej ha utgått ifrån den onda principen, och han antar att det underbara tillfrisknandet verkligen försiggått, som det berättats... Enligt den af Aftonbladsreferenten rifna framställningen skulle sålunda Beck för en gångs skullgjort ett undantag från den åsigt han i allmänhet kyllar i afseende på under, och då han ej kunnat förmå sig att anse qvinnans botande såsom ett demoniskt under, antagit att härvid ett underbart ingripande af den gudomliga allmakten egt rum. Öm man deremot tager kännedom om hvad v. S:s resebref i detta afseende innehåller, så finner man att Beck ingalunda ånsett sig böra för detta fall göra något undantag från sitt allmänna antagande. Det säges nemligen der, att Beck, då han ej kan betrakta en helbregdagörelse, som haft med sig Jesusnamnets prisande såsom ett satans konstgrepp, tager sin tillflykt till det allmänt kända faktum, att menniskans andliga lifstillstånd understupdom utöfvar en ända till det otroliga gående inverkan på hennes fysiska beskaffenhet. Möjligen, säger Beck, hyste denna qvinna den vidskepliga inbillningen, att djefynlen i hennes kropp tagit gestalt af jernspikar; och hvem vet, om denna inbiflning ej Kunde i verkligheten åvägabringa ett sådant fenomen som det ofvan sagda? å Beck sålunda sökt gifva en naturlig förklaring af de mycket omtalade spikarne såsom till sin förhandenvaro ytterst häriedande sig från en vidskeplig inbillning hos den sjuka qvinnan, så är det tydligt, att han icke gjort något undantag från den åsigt om under, som han i allmänhet hyllar. Huruvida han anser, att qvinnan vörkligen varit hesatt af diefvulen, derom finnes i v. S:s resebref intet utsagdt. Snarare vill det synas, som vore detta icke hans åsigt, då i sammanhang med den gifna förklaringen af spikarnes framträdande säges: botandet af en sjuk kan ju ej vara annat än godt, i synnerhet om sjukdomen bestär i att häda Jesu namn sämt helbregdagörelsen åstadkommer detta namnets prisande och berömmände. Gm nu v. S. bland alla förklaringar af underhistorien, som han lärt känna, funnit den af Beck framställda företrädesvis tilltalande, så är det så långtifrån att andragandet af denna förklaring kan ha skett i det syfte Aftonbladet angifver såsom sannolikt, att det fastmer tyder på ett intresse hos v. S. att finna en naturlig förklaring för ett faktum. som synes honom vidunderligt, och sam han förmodligön just derför har svårt att betrakta såsom ett gudomligt under: Nåninde gkall man härtill anmärka, att den at Beck försökta förklaringen pHdelos iske kan saa RÅSOjM en Naturlig förkläring, alldenerkänns. tekåande i en menniskokropp stund spikars tramw.... ts malnnda låter i följd af en vidskeplig inbillning ig... .. tänka sig. Äfven v. S. synes känna någon tvekan i sådan riktning, då han efter att ha anfört Becks förklaringsförsök säger: En besynnerlig åsigt; men hvad skall man väl också tänka vid denna och dylika obegripliga företeelser.Becks försök att på naturlig väg förklara den ifrågavarande företeelsen må emellertid erkännas såsom lyckadt eller icke, visst är dock att man med kännedom om detta försök icke har rätt att säga, att Beck för s skull tyckes vilja ARN a Sa äl