Aftonbladet – 19 juni 1872, sida 3

— Enskild tysk man tillhörigt, til postföring förhyrdt ångfartyg befriad från vissa umgälder till svenska stats kassan. För ett nyligen af K. M:t handlagd ärende, hvarom mellan vederbörande förval tande verk olika meningar sig yppat, lemn vi följande edogörelser: Till en början må erinras att i artikeln 6 a det mellan Sverige och Nordtyska förbundet början af år 1869 afslutna postfördrag finne stadgadt, att det för resorna å linien Malmö— Stralsund använda, under nordtysk postflagg gå ende ångfartyg skulle i afseende på (ge af afgifter å anloppsorterna likasom i afseende på tullbehandling, lotsförhållanden m. m. njut: enahanda förmåner, som der tillkomme egn: postfartyg.. Generalpoststyrelsen, på anmodar af kejserl. re generalpostamtet, gjorde unde åberopande häraf för någon tid sedan hos general tullstyrelsen framställning derom, att ångfartyge! Oscar, tillhörigt konsul H. Israel i Stralsund, hvilket fartyg jemlikt kontrakt underhölle regel bunden postförbindelse mellan Stralsund och Malmö, måtte, på grund af ofvanberörde stad: ganden, befrias från erläggande af lastpenningar samt fyroch båkafgift, samt att redan erlagda sådana afgifter måtte varda restituerade. Generaltullstyrelsen meddelade det svar att. enär enskild person tillhörigt ångfartyg, som af svenska postverket för postförsändelser mellan Sverige och utlandet förhyrdes, icke vore på grund af gällande allmän författning befriadt ifrån skyldigheten attisvensk hamn erlägga lastpenningar samt fyroch båkafgift i likhet med hvad för fartyg i allmänhet vore föreskrifvet, samt åt de i art. 6 af åberopade additionalfördrag förekommande orden egna postfartyg, icke kunde gifvas en sådan tolkning, som skulle desamma vara liktydiga med Svenska kronans eller postverkets fartyg-; och den omständighet att ett till postföring begagnadt, enskild person tillhörigt fartyg förde postflagg, icke heller utgjorde författningsenlig grund för i fråga varande afgiftsfrihets tillgodonjutande, tullstyrelsen funne sig icke kunna till hvad i ena eller andra hänseendet hemstäldt blifvit lemna bifall. Poststyrelsen underställde frågan K. M:ts pröfning samt anförde till stöd för den begärda afgiftsbefrielsen: att det nordtyska generalpostamtet tillhöriga ångfartyg, hvilket åren 1869 och 1870 användts till postföring å linien Malmö—Stralsund, im utit befrielse från ÖR af hamnumgälder I Malmö; att den omständi ighet att enskild person tillhörigt ångfartyg, som af svenska postverket örhyrdes till postföring, icke vore på grund af ulmän författning befriadt från skyldigheten att svensk hamn erlägga vanliga umgälder, syntes poststyrelsen icke kunna upphäfva bestämmelsen i udditionalfördragets art. 6 om afgiftsbefrielse för let ångfartyg, som användes till postförbindelsens underhållande mellan Malmö och Stralsund; amt att deti berörda art. förekommande uttryck egna postfartyg icke torde kunna afse enskilda ersoners ångfartyg, med hvilka postföring betrides eller gemenligen -s. k. postfiörande privatingfartyg, så mycket mindre som i motsatt fall, när dessa fartyg ej i allmänhet åtnjöte någon jefrielse från skeppsumgälder eller andra förmåer i likhet med postverkets egva fartyg, den geiom merberörda art. träffade öfverenskommelse nellan de begge staterna skulle komma att sakna ll egentlig betydelse. Enligt bref till vederbörande af den 17 istl. Maj har K. M:t med afseende å hvad Vu sistnämnda styrelse uti i fråga varande länseende blifvit anfördt, funnit godt förCara, att det enskildt rederi tillhörande ångartyg, som på grund af ofvanberörde addiionalfördrag och särskildt afslutadt kontrakt mvändes till besörjande af sjöpostföringen nellan Malmö och Stralsund, skall derunder svensk hamn åtnjuta befrielse från erläggande If lastpenningar äfvensom fyroch båkafgifer, samt att i följd deraf de afgifter af ämnda slag, hvilka år 1871 blifvit för i råga varande fartyg i Malmö uppburna, kola till rederiet återgäldas. Fr