Aftonbladet – 18 juni 1872, sida 2

STOCKHOLM den 18 Juni. Den finska landtdagens arbeten afslötos lördags, efter att hafva fortgått något öfrer fyra månader, Det itiveckladö ärbetsätt, hvilket är en följd af ståndsindelninsett med deraf följande mångfaldiga inbjudlingar och sammanjemkningar, har icke illätit oss att steg för steg följa landtdasens förhandlingar. En sammanfattad öfversigt af dess hufvudsakliga resultater skall derföre säkert vara välkommen för le många bland våra läsare, hvilka med sitt deltagande och sitt intresse följa företeelserna i det gamla broderlandet. FHelsingfors Dagblad meddelar i sitt lördagsnummer en sådan öfversigt, ur hvilken vi här återgifva det hufvudsakligaste: Den tid landtdagen haft sig tillmätthar varit knapp, i jemförelse med de uppgifter den haft att taga befattning med: ty ettl tredjedels år är en kort tidrymd för attl föra undan ärenden, som fem föregåendel r samlat, och tillgodose behof, som fem stundande år påkalla; Arbetet bar derföre måst vara ansträngdt samt nära på tryckande, och mycket, som kanske skulle erfordrat en omsorgsfullare och mera ingående pröfning, har måst lemnas utan en sådäti. Det är dock att hoppas att dessa omständigheter icke skola hafva lemnat några väsentligare spår efter sig. Det är i alla fall visst, att detta arbete, oäktadt alla möjligen af den anförda omständigheten härflytande brister, alltid skäll framstå såsom ett bevis derpå, att representanterne för Finlands folk icke försummat att göra hvad på dem beror, för att föra vårt land och dess institutioner framåt. Främst bland alla de avgelägenheter landtdagen omfattat stå utan tvifvel de finapsiella såväl med hänsyn til den betydelse finanserna alltid intaga i statsmaskineriet, som särskildt för de anmärkningsvärda och tillfredsställande resultater, hvartill det tilländagående ständermötet i dettå afseende kommit. Kort inhan landtdagen började, var fårhågan ganska allmän, att den icke skulle kunna aflöpa utan betydligt förökad beskattning, och en spänning emellan styrelsen och representationen emotsågs i afseende å den enas åstundanden och den andras förmåga och böjelse att gå dem till möte. Och nu har landtdagen slutat utan att en enda ny skatt behöft påläggas eller någon gammal i-väsentlig mån blifvit höjd, med undantag af bränvinsskatten, hvars stegrade satser till största delen berott på andra än finansiella betraktelser, och hvars bestämningar för resten inträda först med 1876 års ingång. Och det oaktadt ha nya statsbehof, som vid landtdagens början alldeles icke af regeringen voro påtänkta, kunnat tillgodo ses i en oanad utsträckning, i det fortsättningen af landets jernvägsbyggnader blifvit säkerställd på ett sätt, som låter förvänta att hafva åtminstone Äbo och Tammerforsbanorna färdigbyggda genom våra mest odlade trakter, till dess nästa ständermöte skall sammanträda. För detta lyckliga resultat har man i främsta rummet att tacka statsutskottet vid landtdagen samt det sätt, hvarpå det fyllt det maktpåliggande värf, den nya landtdagsordningen lagt i dess händer. Dethar dertill lagt förtjensten att på deras rätta plats i statsfinanserna ha ställt de. inkomster, som härflyta från de med garanterade lån byggda jernvägarne samt att hafva gifvit stämpelpappersafgiften dess.riktiga karakter af bevillningsmedel, genom att begära dess likställande i afseende å redovisningsskyldighet med öfriga af ständerna på viss tid beviljade skatter; till hvilket ännu vidare kommer den utsträckning, utskottet gifvit ständernas skattebevillningsrätt genom införandet af sjöfartsbevillningen såsom fortsättning på den för Öresundstullens aflösande hittills utgående afgiften. Men icke nog med dessa resultater på finansernas område, så utmärker sig denna landtdag ännu genom tvenne andra tilldragelser ä detta fält, egnade att bringa reda i våra statshushållningsförhålläfden samt i regeringens och ständernas ömsesidiga finansiella ställning till hvarandra. Då regeringen beslöt indragning af den indelta militären, fattades af H. M:t dervid ett beslut, att de besparingar, hvilka till följd af denna indragning kunde uppstå å militiefonden, skulle användas för lindrande af den då herrskande nöden i landet. På grund af detta beslut hemställde senaten hos H. M:t, att medlen skulle få användas till annuiteter å ett jernvägslån för S:t Petersburg—Riihimäki jernvägen, emedan jernvägsbyggnaden vore att betrakta såsom ett undsättningsarbete. Vid detta tillfälle förekom väl yrkandet, att ett förbehåll skulle göras om ersättning af bränvinsskatten, då en gång dessa medel blefve tillräckliga för räntans betalande, men denna åsigt stannade i minoriteten och senaten beslöt att utan detta förbehåll hemställa hos H. M:t om besparingarnes å militiefonden användande till de i fråga varande annuiteterna. Sedermera återuppkom dock denna fråga om återbetalning från bränvinsbevillningen och i regeringens relation till ständerna om dessa bevillningsmedel ingiek en antydan om ett sådant anspråk. Genom en skrifvelse till stånden meddelades dock under landtdagen att regeringen afstode derifrån. Och sålunda blef denna punkt, som med skäl kunog väcka så mycket stridigheter, undanröjd. Den andra tilldragelsen ä TOPPA Pun Lp LI0. Sö 4 oo 44 ta et 2 RR RDR bringandet af EV