Aftonbladet – 17 juni 1872, sida 2

har tyngt mycket på min makes sinne och jag fruktar det påskyndat hans död, William hade verkligen fullföljt sin plan att nu tillbringa den sista månaden i Milborough och George hade derföre ingenting att svara. Du, William, är min älste son, du måste nu taga vård om din mor, sedan jag är borta, Du har aldrig älskat mig, gosse, som jag älskat dig, men jag trodde nog ändå, att du inte skulle kunna lemna England utan att återse mig. Har han yrat länge? frågade Georgo tanten. Nej, icke förr än nu; han har knappast aan under hela aftonen mer än frågat efter dig, Hvem yrar? frågade den sjuke halfresande sig i sängen, är någon sjuk? Hvar är William? Å, George, min älskade gosse, är det du? Jag begärde just att få se dig för att säga dig mitt farväl Här är jag, sir, var dep unge mannens BVar, Jag ville gerna säga dig någonting, George. Låt mig se — hvad var det — jo det var någonting om min lilla Dora. Hon är en god flicka, George, och hon älskar ... Hvar är William? afbröt han sig sjelf med yrande häftighet. Han sade visserligen, att han skulle resa utan att se mig än en gång — men han har ej kunnat det — det var omöjligt. Bed honom komma hit. George såg på sin tant med djup bedröfvelse och hon sade för att lugna den döende: Gå och hemta honom, George — gå efter William,a George var glad att erhålla någon förevändning att lemna rummet, (Forts.)