Aftonbladet – 17 juni 1872, sida 2

nade samtidigt som han fattade portklocka: innan han hunnit ringa. Om hon någonsil såg bra ut, gjorde hon det åtminstone ick nu. Till följd dels af mycket nattvak, del af gråtande voro hennes anletsdrag grå bleka och infallna samt hår och kläder oordning. Hon tycktes vara mycket stöt på sin kusin, hvilken åtföljde henne ihvar dagsrummet, efterfrågande detaljerna af fa drens sjukdom. Till följd af Georges kall sinnighet emot henne uppstod också hen nes oblidhet. De båda andra systrarna Fanny och Emma, sutto betryckta och grå tande för den sig närmande sorgen; sedai George erhållit begärda upplysningar on den gamle, afstannade allt samtal så små ningom., Huru gerna skulle icke Dora ve lat mottaga tröst af George, hade han blot visat henne det minsta deltagande — mer han gjorde det ej, utan drog sig tillbak: och satt tyst i ett hörn af rummet, lutande sig mot den lilla bräckliga promenadkäppen som svigtade under tyngden af hans hand De hade suttit så under nära en timme; — tysta så att knäppningarne af det stor: vägguret nästan voro de enda hörbara ljud som kunde förnimmas — då Emma slutli gen reste sig och gick upp för att höra ef ter huru fadren befann sig. Hon medfördt det svar, att han nyss vaknat oeh att modrer önskade att George genast skulle komm: till honom. Han steg upp och följde Emm: till sjukrummet. Tant Lucy, som han kallade henne — er fet blomstrande qvinna, hvilken icke ens af tårar och oro kunde blifva blek — kom fram och kysste honom, då han inträdde en gunstbevisning, som han förr aldrig er hållit, och som han under nuvarande dystra förhållanden med vänlighet fördrog. — Som svar på hans fråga höpa det vari, skä