Aftonbladet – 17 juni 1872, sida 2

STOCKHOLM den 17 Juni. Den nordiska industrioch konstutställningen i Kjöbenhavn. (Korresp. till Aftonbladet.) Oppningshögtidligheterna. Kjöbenhavn den 14 Juni. Icke ofta har en brefskrifvare till en svensk tidning tillfälle att skildra ett skådespel så lysande och i alla afseenden storartadt, som gårdagens festligheter här i Kjöbenhavn. De högt flygande förväntningar, med hvilka allmänheten motsett utställningens öppnande, hafva snarare öfverträffats än blifvit besvikna. En kortfattad redogörelse för dessa ifrågavarande festligheter — anställda ej blot til Lyst — skall antagligen icke blifva ovälkommen för Aftonbladets läsare. Redan från tidigt på morgonen hade staden klädt sig i festlig drägt. Det var en angenäm syn, när man i det vackra vädret färdades genom de större gatorna eller öfver torgen, att se de tre nordiska flaggorna eller Danebrogen ensam svaja från nästan alla större hus, här och der äfven från höga flaggstänger, uppresta utmed trottoirerna. Denna allmänna flaggning på offentliga högtidsdågar är ett den patriotiska känslan tilltalande bruk, hvilket synes mig förtjent af efterföljd äfven i Sverige. Så godt som hvarje husegare är här försedd med sin Danebrog, med hvilken han på de nationella märkesdagarne bidrager att ät staden i dess helhet gifva en festlig prägel. Mellan kl. 10—12 f. m. började rörelsen och folkhvimlet på gatorna antaga allt betydligare proportioner. I riktningen från Kongens Nytorv upp genom Östergade och dess fortsättning böljade utmed husraderna en tätt sammanpackad menniskomassa, under det att gatans midt upptogs af en bokstafligen oöfverskådlig rad af ekipager. Det gemensamma målet för gående och äkande var naturligtvis industripalatset utanför Vesterport. Den ståtliga byggnaden med dess rena profiler, dess hvitglänsande statyer och för vinden fladdrande fanor tog sig präktigt ut i solskenet. Platsen utanför det stora husetfylldes snart af en till många tusenden uppgående skara, som i flere timmar troget förblef på sin post, beskådande de anländande deltagarne i högtidligheten. Oaktadt trängseln rådde dock god ordning öfverallt och man kom med lätthet in i byggningen. Här var redan kl. !2 12 en brokig mängd församlad. Inbjudningskort hade blifvit utfärdade till omkring 1000 personer — från alla de tre nordiska rikena — bland hvilka kunna nämnas utländska diplomater, danska statsrådet, riksdagens talmän och vicetalmän, Kjöbenhavns kommunalbestyrelse, ett stort antal embetsmän m. fl. Till de inbjudne hörde äfven alla utställarne, representanter af hufvudstadens press samt korrespondenter till svenska och norska tidningar. Antalet af närvarande kan, när man inberäknar 1200 sångare och musikanter, anslås till omkring 5000 personer. Den ljusa, vackra salen med sitt glastak, invändigt betäckt af ett prydligt solsegel, de smärta pelarne, de rika och smakfulla dekorationerna företedde en praktfull anblick. Fontänen i midten med blomsterpartiet, de stora montrerna, skåpen med deras dyrbara innehåll, uppsatserna med de mångfaldigt olika utställningsföremålen höjde sig upp öfver de högtidsklädda skaror, som rörde sig af och an i salen och fyllde galleriernas vida öppningar. På lysande uniformer och eleganta, färgskiftande toiletter rådde naturligtvis ett öfverflöd. Strax efter kl. 12 förkunnade saluten den danska konungafamiljens ankomst. Hufvudkomitn mottog vid ingången de kungliga personerna, nemligen konung Kristian IX sjelf, kronprinsen med gemål samt den unge prins Waldemar, en liflig 13 å 14 årig gosse. Drottningen jemte prinsessan Thyra uppe hålla sig, som bekant, ännu i Geneve, i följd af den sistnämndas sjukdom. Konungen och kronprinsen voro klädda i generalsuniform med elefanterordens band och de nordiska ordnarne, kronprinsessan bar en ljusröd sidenklädning af crepe de Chine. Hela församlingen reste sig och kraftiga hurrarop ljödo genom salen. När konungen med sällskap tagit plats på den stora trappans platform, uppstämdes från östra delen af salen den instrumentala inledningen till Gades och Plougs melodiskt sköna kantat, utförd af en talrik och förträfflig orkester. Derefter afsjöng hela den starka kören af öfver 1000 herrar och damer följande vers af kantaten, under hufvudsaklig ledning af komponisten sjelf, prof. Niels W. Gade: Velkommen til Arbejdets Kappestrid, Hvor regnende Klögt og skabeude Snille Skal mödes med Haandens trofaste Flid; Hvor Kraft til at strebe, Magt til at ville Med Kundskab og Smag og Skjönheds Glands Skal kempe om rens liflige Krands! Velkommen, I togakledte Helte Med Fredens Olivengren i Belte, Til Arbejdets, Flidens og Snilletz Strid! Ånyo preludierade musiken, och en af körens afdelningar, under ledning af kapellmästaren prof. Paulli, afsjöng från golfvet i salens östra hörn följande helsning till de svenske deltagarne: Derfra, hvor Malmen gror i Bjergets Skjul, Og bryder frem i Mandens Arm och Stemme ; Hvor Arnestedets stille Flid har hjemme, Og Strömmen bruser höjt om Verkets Hjul; Hvor Snjilet lerte Seileren at klyve Ad brede Trapper over Klippens Top; Hvor Nutids Völund slog sit Öje op, Og vide Sangens Nattergale flyve — — Derfra velkommen hid