Aftonbladet – 14 juni 1872, sida 2

Stackars Iftet djur, sade Grace medlid samt. Åh, hvarför det — jag är rätt glad at den är död, sade Elfrida trotsigt. Förmodli gen hade han som fullväxt blifvit en sådan de; klumpig, stor hund med lång nos och amö ögon. De karlar som sälja sådana hundar lurå. en alltid. Men här inne är så qval migt, Grace; jag går tillbaka till William kommer du inte med? Önskar du det? sade Grace, det ä! rysligt hett äfven på däck och jag har huf vudvärk. Jag tänkte sätta mig i salonger och läsa en stund. Gör det då! sade Elfrida i samma be kymmerslösa ton. Jag får väl vara af med dig tills det blir svalare i luften; men här inne skulle jag qväfvas. Kyss mig, Grace innan jag går. t Elfrida begärde många kyssar af sin syste denna morgon, det hon eljest alårig plägade behöfva; men Grace gaf dem också med ökat innerlighet. Så skildes de; Grace gick mer sin bok till salongen och Elfrida upp pi däck. Grace var ej beskärd att här heller bli en sam — en af sofforna var upptagen af Doug las Cameron — (en af de unga män som del tagit i utflygten dagen förut). Han låg och syntes läsa, men reste sig genast upp, då Grace närmade sig. Behagar ni ligga, miss Grace, var got tag min plats, sade han. Nej, jag tackar, mr Cameron, svarade Grace sättande sig beqvämt i ett soffhörn shvarför skulle jag taga er plats, då här innas många öfriga. Tycker pi inte att värmen är plågsam i dag? Jo, mer än vanligt tryckande, synnerliast som jag har svär hufvudvärk.