Aftonbladet – 13 juni 1872, sida 2

— Stora teatern gaf i går till förmån för sin köroch balettkår Rossinis Wil helm Tell, hvars glänsande lyriska skönheter och särdeles i de första akterna storartade dramatiska situationer läto recett-tagarne på det fördelaktigaste utmärka sig samt af den i det närmaste fullsatta salongen skörda varmt erkännande. Fru Michaeli, som återtagit Mathildas parti, skänkte ett inspireradt föredrag åt andra aktens recitativ och romans och hyllades efter detta nummer samt den derpå följande duon med framropning, buketter och stormande bifall. I Arnolds parti uppträdde för första gången hr Ambrosi, hvars herrliga stämma i de båda duetterna samt andra aktens trio förlänade åhörarne en riklig njutning, hvilken så myc: ket djupare senterades, som denna skönå roll är den sista, hvari den omtyckte sångaren låter höra sig å vår lyriska scen. Hedvigs parti, som, då bönen i fjerde akten fortfarande uteslutes, är inskränkt till ett par ensemblenummer, lät fröken Saxenberg göra en mindre betydande, men i det hela ganska tillfredsställande andra debut. Hr Strömberg har äfven såsom Walther First det allt för mycket fordrande värfvet att söka ersätta hr Willman i en bland denne konstnärs mest fulländade prestationer. Ur musikalisk synpunkt gynnades emellertid hans bemödanden här med mer än vanlig framgång. Hr Håkanson sjöng Gesslers parti med rätt mycken färdighet, men hade, i likhet med anföraren för vakten, gifvit sitt yttre en öfverdrifvet anskrämlig bofaktighet, hvars intryck sällan kan blifva oblandadt allvarligt. I sin helhet gjorde Rossinis snilleverk nu såsom alltid stor lycka. Den praktfulla ouverturen hyllades särskildt med lifliga applåder.