Aftonbladet – 13 juni 1872, sida 2

Article Image
brödrat sig i ett gemensamt lif af uppoffringar. Vi ikläda oss här alla en allvarsam ansvarighet. Äfven hr presidenten är ansvarig inför landet: och historien. (En långvarig rörelse följer på I dessa båda tal.) I Vid anstäld omröstning förkastades med 462 röster mot 228 förslaget om den treåriga tjenstgöringstiden. Oaktadt det smickrande erkännande, som Thiers gifvit den preussiska politiken och dess ledare, har dock hans yttrande i nationalförsamlingens möte den 7 om en fredsstyrka af 500,000 till 600,000 man icke behagat den tyska pressen. Så säger t. ex. Nordd. Allg. Zeitung, att en dylik fredsarmå icke kan hållas i Frankrike, utan att vara ett permanent hot mot dess grannar. Ingen militär kan vara i tvifvel om det, som åsyftas, när en stat håller tre fjerdedelar af sin krigsstyrka under vapen. andra sidan förklarar också Constitutionnel, att inom 20 år skall Frankrike ånyo vara det land, utan hvars medgifvande intet kanonskott kan lossas i Europa. Den ungerska tidningen Pesther Lloyd uttalar sin beundran öfver armfålagens behandling och den franska befolkningens villighet att åtaga sig dessa bördor och anser, att om man från militärisk synpunkt kallar det preussiska härsystemet ett godt system, så måste man nu anse det franska för det bästa, emedan systemets grundtanke ingenstädes är gendmförå med så mycken konseqvens. elser man erhåller om den ingen i norra provinserna kas gifva anledning förställande. Efter afväpnansa band, som biträdt kondem, 1 fortsatte striden, lidit svära förluster, och nägra af dem kunna betraktas såsom upplösta. Till följd häraf, yttrar tidningen Epoca för den 4 dennes, har den carlistiska insurrektionen från den 24 Maj, då den s. k, konventionen i Amorevieta af slöts, till närvarande dag mycket aftagit. Men det skulle icke vara klokt att öfverlemna sig åt en blind säkerhet, i den öfvertygelsen att det helt och hållet försvunnit. I Alava och till och med i provinsen Biscaya återstå ännu flere band, som icke tyckas. vilja gifva sig. I Navarra finnas talrikare och bättre organiserade trupper, sådana som de, hvilka kommenderas af Aguirre och Ca rasa. I de tre cataloniska provinserna samt i provinserna Oviedo och Ciudad Real måste man eftertryckligt fortsätta förföljandet, om man vill befria dem från den kämpande carlismen, som der slagit djupa rötter och söker acklimatisera sig. Arbetarerörelsen i England antager allt större proportioner, I London hotas byggnadsindustrien med en arbetsinställning. Timmermän och och snickare göra anspråk på arbetstidens minskning till nio timmar om dagen och arbetslönens höjande. Arbetsgifvarne hw vägrat gå in på dessa vilkor, och två stora nybyggnader ha redan blifvit öfvergifna af arbetarne. Den 7 d:s sammanträdde 250 byggnadsentreprenörer och fattade åtskilliga vigtiga beslut, bland annat, att föreslå arbetarne tvistens hänskjutande till en skiljedom, Till skiljedomare skulle utses tvenne medlemmar af öfverhuset, markisen af Salisbury och earlen af Derby. Arbetarne ha ingenting att invända hvarken mot sjelfva åtgärden eller mot valet af skiljedomarne. En del af dem ha visserligen tänkt på att begära att de sjelive skulle få utse skiljedomare bland underhusets medlemmar, hvilka jemte de båda lorderne skulle afgöra saken. Men som de, enligt Daily News,i hela denna tvist ådagalagt den största moderation, skola de sannolikt inskränka sig till att utse en underhusledamot till sin advokat inför den af arbetsgifvarne tillsatta skiljedomstolen. Saken torde således komma att uppgöras i godo. VERKAR SER

13 juni 1872, sida 2

Thumbnail