Aftonbladet – 13 juni 1872, sida 2

STOCEHOLM den 13 Juni. Den andra allmänna nordiska industrioch konstutställningen har i dag högtidligen blifvit öppnad i Kjöbenhavn. Måtte detha skett i en lycklig stund! Måtte denna utställning bära stora och goda frukter, i en ökad samfärdsel, en ifinerligare och lifligare vänskaplig beröring mellan de tre skandinaviska folken samt i helsosamma impulser för utvecklingen af hvartderas industriella och konstnärliga lif. Det är hugnande att se, huru trots tidernas vexling och oaktadt de skenbara stillaståenden och de tillfälliga tillbakaslag, som emellanåt inträffa, de stora ider, som stå i sammanhang å ena sidan med den allmänna civilisationsutvecklingen, å den andra med den till högre lif vaknande känslan af nationalitetens betydelse, gå oemotståndligt framåt. Id6een om närmande och större gemensamhet äfven på det industriella området emellan Skandinaviens folk har nu hunnit till full mognad. Det är danska industriidkare, som i sjelfva verket äran tillhör att ha gifvit det första uppslaget till ett sådant närmande. Redan år 1844 gjorde den danska industriföreningen några inledande steg i detta syfte, hvilka dock för den gången rönte föga tillmötesgående från den då existerande industriföreningen i Stockholm, som gaf ett undvikande svar. I början af år 1863 erinrade vi i en utförligare framställning härom, redogörande för de i ämnet förda förhandlingarne, och togo oss friheten hemställa, huruvida ej tiden kunde anses vara inne att mottaga den från danska sidan räckta handen, medelst inbjudning till en allmän skandinavisk industrioch konstutställning, samt föreslogo, att svenska slöjdföreningen, som då höll på att reorganisera sig, till en början borde taga hand om och söka befrämja denna sak, Nämnda förening upptog också och diskuterade frågan och gjorde en framställning i ämnet till regeringen. Vid det första skandinaviska nationalekonomiska mötet, som samma år hölls i Göteborg, uttalades enhälligt den tanken, att gemensamma skandinaviska industrioch konstexpositioner vore i hög grad önskvärda, hvarjemte mötet uttalade sin glädje öfver de inledande mått och steg, som blifvit tagna. De bedröfliga politiska konjunkturer, som året derpå inträffade, och de stora olyckor, som då drabbade Danmark, sköto denna angelägenhet något i bakgrunden och det syntes ett ögonblick, som om saken helt och hållet skulle stranda på sträfvanden, som gingo ut på att Danmark till 1866 skulle anordna sin egen särskilda industriutställning i Kjöbenhavn, men tack vare det nit och intresse, som utvecklades af några framstående danska industriidkare, undanröjdes denna separatism och den första allmänna nordiska industrioch konstutställningen öppnades i Stockholm den 15 Juni 1866. Genom det intresse svenska regeringen visat för saken, genom den oförtrutna verksamhet, som utvecklats af den svenska utställningskomiten med prins Oscar i spetsen, och framför allt genom det deltagande, som de tre ländernas industriidkare och konstnärer i handling ådagalade, blef denna utställning verkligen storartad, vacker och lärorik och har säkerligen på mångfaldigt sätt burit goda frukter. Vid det andra skandinaviska nationalekonomiska mötet, som något efter denna utställnings öppnande i slutet af Juni månad 1866 hölls i Stockholm, uttalades i en resolution den åsigten, att det vore af vigt att likartade nordiska utställningar periodiskt återkomme, och man fäste sig då med stor tillfredsställelse vid en i den danska bestyrelsens berättelse förekommande antydning om en till är 1869 i Kjöbenhavn påtänkt Nordisk utställning af landtmanna-, konstoch industriprodukter, med anledning af det danska hushäållningssällskapets 100-åriga jubileum. En utställning af ifrågavarande utsträckning kom dock sistnämnde år icke till stånd och mången började utan tvifvel frukta, att det uppskof, som vållades af förhållandena och isynnerhet af svårigheten att för utställningen erhålla en väl belägen och fullt lämplig lokal, skulle leda till sakens undanskjutande för längre tid. Denna fruktan har dock visat sig ogrundad och sjelfva uppskofvet torde i det hela taget icke ha varit menligt, då det utan tvifvel medgifvit en ändamålsenligare anordning och föranledt ett rikare deltagande från industriidkarnes sida och då man säkerligen måste medgifva, att det blir icke så litet betunsande för industrien, om dylika större utställningar komma allt för ofta uppå. Så vidt man kan döma af de beskrifninsar öfver lokaliteterna, som hittills blifvit rifna, och af de antydningar, som erhållits om de exponerade föremålens rikhaltighet och ändamålsenliga uppställning, torde denna utställning bli mycket vacker och storartad samt egnad att ådraga sig uppmärksamhet äfven utanför det skandinaviska Norden. Genom Kjöbenhavns läge värmare intill kontinenten och de lätta communikationer, medelst hvilka detär för;nadt med alla delar af Danmark och södra Sverige samt angränsande länder, skall den1a utställning utan tvifvel bli mångfaldigt alrikare besökt än 1866 ärs utställning i Stockholm, som uti ifrågavarande hänseende ör öfrigt rönte inflytande af menliga konunkturer, som nu icke förefinnas.