Aftonbladet – 11 juni 1872, sida 3

gjort för hvem som helst annan under samma förhållanden, att direkte kommen från pensionen, der hon icke mottagit annan be undran än af Grace och kamraterna, icke hört andra artigheter än af dem, vid sitt utträdande i verlden se sig omgifven af en svärm unga gentlemen, som synbarligen funno henne mest attraherande på hela ång khåten och sade att hon var det mest i hela verlden, Hon fröjdages öfver deras kom plimenter och smicker; hennes lilla fick Marna förbryllades at all denna beundran. men intet gt smög sig till hjertat, ty El frida hade utan tvekan x2llre offrat dessa små behag, än velat hos någon ingifva högre känslor för henne än hon hyste tillbaka för dem. Mr Treherne hade varit den som i första rummet bringade henne sin bytining midt uti sin förskräckelse för de vreda vå: gorna, der hon värnlös satt i den gungande båten, började hon att förebrå sig sin kallsinnighet att ej kunna återgälda den ömhet han betygat henne, Det föll henne icke in att ogilla hans förmätenhet, blott att beklaga honom och klandra sin egen obetänksamhet; hennes vänskap var dock bra mycket mera värd än hans så kallade kärlek. Då de närmade sig Nubian som redan börjat elda på för att punktligt afgå på utsatt tid, tillropet båt ohoj blifvit besvaradt och förberedelser vidtagna att uppstiga på ångbåten, kände sig Elfrida i högsta måtto brydd. och nedslagen vid tanken på hvem som blefve den första hon nu. skulle möta. Det var endast vakthafvande officeren som höll lanternan för att lysa henne uppför trappan på däck — men hans betydelsefulla god morgon, miss Salisbury, bragte tårarne genast i Elfridas ögon. Hon tyckte sig djupt förödmjnkad. äfven inför honom och hade velat utorista; Det-Yar inte vårt fel och all