Aftonbladet – 10 juni 1872, sida 2

1 under större delen at vintern och vären utställningen samt hvad dermed står i rmare eller afliiesnare samband utgiort; et sägs, siellvå medelptinkten för det eiitliga lifvet härstädes, ett ständigt återmmande ämne för rädplägningar och sam1. Och nu, i samma mån som förberedelrna lida mot slutet, ökas med hvärje da; änningen cck den gtådå dtälighetei, Si ätione är 1 korthet sagdt denna: det ada, stolta Kjöbenhavn lefver, röres och wr sin varelse företrädesvis i hvad som rsiggår uti och närmast omkring det ståt: ga industripalatset straxt utanför Vesterrt; Fråmför Cöså murar sämlas otppliör: gt skaror af åskådare, i hopp om att geom fönsteroch dörröppningar kunna uppinga någon skymt af herrligheterna dermnanföre; inom den väldiga utställnings: kaleh fädäö på alla håll en råästlös Verkamhet och brinnande brådska. Det gäller tt blifva färdig med allt på utsatt tid, och nnu finnes mycket ofullbordadt arbete, som låste undangöras, Pmellertid äro naturgtvis de iesta förberedelserna nu afsiuade, och detta redan medhbunna företer ett erk för sig, tillräckligt intressant för att örtjena en hastig öfverblick, medan vi afakta förhängets uppgående till detfestliga kädespelets Börjaf: Låtom oss då, benägne läsare, en vacker iddagsstund sluta oss till den oöfverskådga ström af promenerande, som färdas från ongens Nytorv ut till den öppna platsen nvid Vösterport, de båda brännpunkterna ör det brusande folklifvet i dessa dagar! i hasta, så fort sig göra låter i trängseln, enöm Östergade, Tutvudstadens pilsådet, asta i förbigående en sidoblick på grön akshandeln och de nationella bendedräg. erna på Ammagörtorv, pässera Vimmelskaf:. et med dess fortsättning, Fredriksbergs-. sade. Tycker någon att det är en smulal kuämt mellan de, höga husraderna på den cke synnerligen breda gatan, så blir Koirasten desto angenämare, då man träder it på Halmtorvet. Så benämnes den rymiga plats, som begränsas, i riktningen åt staden, af den gamla historiska Volden, ck å ändrä sidan af dei lifliga Boulevafd, som leder ut till den yngre, starkt befolkade stadsdelen Vesterbro. Här reser sig på venster hand, badande i solljus under en fri himmel, den verkligen präktiga ut ställnitgsbyggnaden. Husöt är af monw mentalt slag, såsom icke uppfördt uteslutande för tillfället, utan ämnadt att qvarstå, för att äfven framdeles inrymma mindre utställningar, Det är helt och hållet af rödbrun tegel, utan rappning; dess tvenne våningar sträcka sig till en änseilig löjd; formen är en fyrkant med stora hörnpaviljonger; ett luftigt glashus fyller altanen på det lägre galleriet mellan hörnpaviljongerna på den sidan, som vetter mot staden. Det hela gör ett godt intryck af soliditet och är hållet i en ren, enkel stil, som gör heder åt byggmästaren, arkitekten Klein. Träda vi närmare intill den väldiga fagaden, så fängslas vår uppmärksamhet först af figurerna på attiken, längs hufvudbyggnadens tak. Utförda i gips af bildhuggarne Prior och den yngre Bissen, finnas här uppställda symboliska gestalter af betydlig storlek, men som uppe i höjden te sig lätta och fina, representerande konsten, handtverket, industrien, m. m. Den stora hufvudportalen har ett prydligt bågfönster i den öfra delen, och i sidopelarnes nischer stå två mytologiska figurer af lera, den ena föreställande smeden Völund, af den yngre Bissen, den andra en kopia af den äldre Bissens Alfhild, med svanen vid sidan, för att beteckna att hon var en valkyria, som for i svanehamn, och med en ten, för att påminna om hennes lif som hustru åt den konstfärdige Völund. På pelarne under de nämnda figurerna skola små bas-reliefer anbringas (en bildhuggare i sin atelier, en smed vid sitt städ, o. s. v.). Hvad som i främsta rummet öfverraskar den i sina förväntningar anspråkslöse betraktaren, är utställningslokalens högst betydliga omfång. Densamma innefattar nemligen, utom sjelfvahafvudbyggnaden, en mängd större eller mindre annexer, bestämda för särskilda afdelningar af de tre ländernas industri, jordbruksredskap, husflit och konst. Till annexerna höra sålunda, bland annat, den vackra byggnad uppe på bastionen Gyldenlöwe, som inrymmer den svenska konst: afdelningen, den norska fiskarhyddan, den tempelformiga byggnad för utställning af ståloch zinkprodukter, som uppförts af det i Sverige verksamma bolaget Vieille Montagne från Liege, o. 8. v. Den med lokaliteten förtrogne kan göra sig en ungefärlig föreställning om det helas omfång, när han hör att lokalens framsida — sjelfva industripalatsets facad jemte ett i linie dermed lig gande, med stora skyltar behängdt plankverk, som afstänger den öppna plats der annexerna äro belägna — upptager hela sträckan från ingängen till Tivoli utefter boulevarden ända ned till den lummiga all, som bär namnet Filosofgangen. Vända vi här om hörnet, finna vi, att utställningens område åt detta håll sträcker sig jemnsides med den nämnda allen ett godt stycke förbi det bekanta fattighuset Vartou. Hela den åt utställningen inhägnade platsen torde väl innehålla en fyra å femdubbelt större areal än den, som anslagits ät 1866 års industriutställning uti Kungsträdgården i Stockholm. Det har också erfordrats hela denna rymd för att kunna bereda plats åt de dagligen anländande stora massorna af utställningsföremål, Tillförseln har varit mycket ansenlig från alla håll och kanter af de nordiska länderna, såsom synes af de sifferuppgifter jag meddelar här nedan, I sin helhet är utställningen fördelad uti fjorton klasser. Den första af dessa utgöres af konstafdelningen, och denna räknar 612 nummer från Danmark, 189 från Sverige och 124 från Norge. Af de danska numren äro 73 bildhuggeriarbeten och 433 målerier, hvaraf 167 äro verk utaf redan aflidna konstnärer. Industriafdelningen omfattar utställningens öfriga klasser, k asserna 2—14, i hvilkafinnas tillsamman 3695 utställare, af hvilka 2237 från Danmark, 950 från Sverige, 480 från Norge, 1 från Slesvig, 13 från Frankrike, 6 från Tyskland, 5 från England och 3 från Belgien. Af de danske utställarne äro 1140 från Kjöbenhavn eller närmaste trakten der w meg kv sv HA Ove u