Aftonbladet – 7 juni 1872, sida 3

BLANDADE ÄMNEN. Mamma styrman. Engelska bladet Daily Newsomtalar på följande sätt en qvinnas raskhet på hafvet: Den 14 sistl. Maj anlände engelska briggen Abbie Cliffort till Newyork. Briggen hade aiseglat från Pernambucco den 27 Mara med sockerlast. Dagen efter afresan fick en matros anfall af gula febern och dog den 1 April. En annan matros angreps af samma sjukdom och dog den 9 April. Kocken dog också af samma sjukdom, och kapten OCliffort, styrmannen och konstapeln samt flere af besättningen fingo anfall af sjukdomen och sväfvade i fara. Trots mrs Olifforts outtröttliga omsorger och vård afled också styrmannen. Mrs Oliffort öfvertog då enast befälet på briggen och hon navigerade den så bra, att hon lyckligen ankom till Newyork med sin sjuke man och den öfriga besättningen. I grannskapet af Cap Hatteras uppstod en svår nordostlig storm, med hvilken Abbie Cliffort hade att kämpa i fem även: seglen blefvo sönderslitna och två rår bräckta. Men mrs Cliftort visade under dessa faror det största mod och ådagalade en sinnesnärvaro och en erfarenhet, som skulle ha hedrat en gammal sjöman. Hon hade under flera år seglat med sin man och under dessa resor hade hon sysselsatt sig med astronomiska beräkningar och studier i navigation, och utan tvifvel är det till följd af dessa sina kunskaper hon kunnat föra fartyget till Newyork och rädda sin man samt dem af besättningen, som undsluppo febern. oo — Ett anti-tobakssällskap finnes i London, som tagit till uppgift att motverka tobaksrökning, hvilken sälls) apet betraktar såsom högst skadlig-för helsan. Nyligen höll sällskapet sitt årsmöte, och af den berättelse, som då framlades, finner man, att i England under hvarje år 18 millioner gå upp i rök. För öfrigt vinner sällskapet ej stor framgång; årsmötet var ringa besökt, budgeten visade en brist af 42 och under diskussionen yttrades farhåga för att tobaken tycktes skola, långsamt men säkert, trinmfera öfver dem, som äro dess fiender. — Mademoiselle Albani är teaternamnet på en i sångens verld uppgående ny stjerna af örsta rangen, som för kort tid sedan debuterade å Covent Garden-teatern i London. Den unga lamens verkliga namn är Emma La Jeunesse och hon är född i Canada, der hennes familj — hvars namn blifvit odödliggjordt i den ryktbare amerikanske författaren Longfellows dikt Eyvangeline — hör till de äldsta från Frankrike invandrade. Fadren, som sjelf är en skicklig musiker, upptäckte snart stora musikaliska anlag hos barnet, och i det kloster i Montreal, dit hon skickades för att fullborda sin uppfostran, fick hon efter någon tids förlopp-i uppdrag att spela orgeln, och hon gjorde detta med en sådan färdighet och så siälfullt uttryck, att hela stadenpå söndagarna strömmade till klosterkyrkan för att lyssna till hennes spel. Det visade sig emellortil snart, att den unga flickan egde en röst af utomordentligt omfång och hänförande klangfullhet, och enligt sakkunniges omdöme förenade hon alla egenskaper för att en gång kunna bli en af verldens förnämsta sångerskor. Fadren lät sin med så rika gåfvor utrustade dotter fara till Paris, der den rika baronessan Lafitte omhuldade henne och der hon under ett par år uta bildade sig under den berömde Duprez ledniag, hvarefter hon begaf sig till Milano för att erhålla undervisning af Lamperti. Så snart han hade hört henne sade han strax: -Ni har ett stort rykte och stor rikedom i or lilla strupe men, — tillade han, häntydande på hennes obenägenhet för teatern — det finnes blott en Väg, på hvilken begge delarna kunna vinnas.. Kf ter några års austrängda studier öfvervann Emma La Jeunesse slutligen sin obenägenhet för ate uppträda på scenen och hon debuterade first i Messina och sedan på Malta, der hennes sång till den grad väckte resande engelska musikkännares uppmärksamhet, att direktören för Covent Garden-teatern i London icke ett ögonblick tvekade att erbjuda henne ett högst fördelaktigt engagement. Efter att ha hört henne på Malta, ansåg mr Gye sis kunna bestämma hennes debut i London för denna saison. Han lät henne derför åter resa till Lamperti, hvilken, efter det hon ytterligare studerat några månader, förliden höst skickat henne till direktören för Pergola-teatern i Florens med den förklaringen, att hon var den mest musikaliska elev och den mest fulländade sångerska som någonsin utgått från hans sångskola. Emma La Jeunesse oller Albani, såsom hon kallar såg, har derefter i flera månader under storrgande bifall sjungit för den mest kritiska pik i hela Italien och tyckes nu i London börja vinna ett europeiskt namn. Den unga damen har jemte sina musikalika talanger den fördelen att vara särdeles vacker, liksom också hennes väsen och om uppträdande är prägladt af ett ovanligt OhagF. — Fruktodlingen i Frankrike. Hvilken utsträckning fruktodlingen i Frankrike har antait, hvilken storartad handelsgren försäljning af vukt bildar och hvilken betydande vinst den tillskyndar fruktodlarne i särskilda byar och hela lepartement, deröfver meddelar Journ. Vagric. prat. en kort äöfversigt, hvarur här intages ett och annat. — Körsbären vid Saint Bris (Yonne) af varleteten Royale dangleterre gifva på en jordrymd af 100 hektarer en årlig afkastning af 100,000 fr. och katrinplommonen i vestra Frankrike och sviskonen i nordvestliga delen af lanlet utgöra en betydande handelsvara till export på utlandet. — I departemonrtet dAube vinner odlingen af Reine Claude allt större och större itsträckning och inrbringar ensamt vid byn Baroville en behållning af öfver 50,000 fr. -På marknaden i Fumel (Lot et Garonne) komma irligen 4000 lass äkta kastarier och i Saint Prix . Morvant säljas årligen sådana till ett värde af 300,000 fr. — I Aix (Provence) säljes årligen mandel för ett belopp at 3 millioner ir. — Från lenpariomentet Maine et Loire sändes årligen A millioner kilogrammer (1 kilogram — 2!7 sv. I) rukt, synnerligast päron, till London och Petersburg, äfven från Bordeaux sändes årligen en ika stor qvantitet frukt till nyssnämnda städer. — Ben engelske aktören Ropg-rs brukade erätta följande historia: EN (Prr.aioman nah an