Aftonbladet – 7 juni 1872, sida 2

likhet med dem, som t. ex. Björnsson skil-. drar såsom tillhörande det norska folklifvet. Möjligen intager dock der dansen inom hus äfvensom slagsmål ett något större rum. De lämpligaste folknöjen för oss torde derför vara lustfärder ut i naturen, åtföljda af danser och lekar. Den enskilda företagsamheten anordnar ofta dylika och lyckas stundom, men bäst lyckas de, då de ordnas af enskilda associationer, såsom t. ex. arbe: tareoch skarpskytteföreningar eller enskilda ordnar. Den tanken återigen, som man någon gång hör framkastas, att samhället — staten eller kommunen — borde vidtaga någon ätgärd för att bereda sina mer vanlottade klasser någon sällskaplig glädje, tro vi hvarken böra eller kunna förverkligas. Måste något uppväxa på fri grund, är det väl glädjen. Såväl arbete som förströelse bör man genom egen omtanke skaffa sig, och samhället bör ej i något afseende göras till förmyndare för sina medborgare. Det är för öfrigt ett faktum att vid s. k. officiella fester är glädjen en gäst, som oftastuteblifver.