Aftonbladet – 6 juni 1872, sida 3

I om uymnastiken i Stockholms folkskolor. Det sätt, hvarpå gymnastiken här anord: nas och tillämpas, måste väcka uppmärksamket och intresse hos en hvar, som gjort sig förtrolig med gymnastikens betydelse för det uppväxande slägtet. Föricke måpga år tillbaka möttes talet om gymnastik inom folkskolorna af stt temligen allmänt ogillande, men nu höras tur och med varma loford öfver, att gymnastiken kommit folkets barn till godo. Ha förändrade förhållanden under tiden inträdt, som kunna förklara denna omkastning i meningarna? En allmännare föreställning om vigten af folkupplysning och den i sammanhang härmed stående förbättrade organisationen af folkskolorna torde ha framkallat föreställningen, att kroppslig uppfostran är icke mindre nödvändig inom dessa skolor än inom elementarskolorna. Hvad vinnes med gymnastiken? är en na: turlig fråga, som säkert flertalet menniskor gjort sig, men lika naturligt är svaret, att gymnastiken är ett fysiskt uppfostringsmedel, som genom rörelser söker inverka på den menskliga organismen. Huru denna inverkan sker är naturligtvis ej likgiltigt. Genom olämpligt användande af kroppsrörelser kan icke blott ändamålet förfelas, union verklig skada derigenom uppkomma. Förklarligt är det derför, ati personer med verkligt intresse för gymnastiken kunna hysa tvifvel om ändamålsenligheten af till lämpningen och fråga sig, om den så kallade gvenska eller franska gymnastiken ger de bästa garantier härutinnan. Gymnasti kon är dock af så praktisk beskaffenhet, att en utan några jnyocklade teorier bör af hvarje menniska med praktiskt förstånd kunna bedömas, såvida det ej förvillas af förut fattade meningar. Gymnastikläraren Liedbeck har uppsigt öfver gymnastiken inom Stockholms folk skolor, och har lyckåtg, som det synesy, träsa det rätta sättet och den ändamålsenliga tll. lämpningen inom dessa skolor. Man frågar sig ej vid äskådningen af dessa kroppsöf ningar om det är lek eller allvar — det är tydligt bådadera. Leken håller sinnet glad: Toch lifvadt — glädjen är ju barnets rätta element — allvaret ger hehöflig ordning och besinning. Omvcxlingen at rörelserna och metoden vid denna omvexling åstadkommer den hos barnen synbara glada stämningen. Denna glädtiga stämning förläpar åt samt liga kroppsrörelserna lekens färgläggning,