Aftonbladet – 6 juni 1872, sida 2

Ja, alldeles, eller hur, Grace? Jag har alla schawlarne och du har ju piraten ? Min kära Frida! vi kunna inte fara utan mrs Canning, och hon har ännu inte hunnit upp på däck. ÅD vi bry oss inte om mrs Canning: hvarför skola vi jemnt vänta på henne och de der förfärliga barnen? Frida, du får inte tala på det sättet, svarade Grace förebrående. Du vet att vi äro under mrs Cannings protektion och hon är mycket snäll, som vill följa med oss. Jag är säker på hon ogillade att du lem pade henne i Gibraltar, och hvad det be träffar att nu gå i land utan henne, så vill jag inte ens tänka derpå. Det är då en riktig börda. Jag önskar att det inte fanns förkläden till i verlden de äro alltid så enfaldiga. Mr Watson, min syster säger, att det inte går an att vifara utan mrs Canning, är det inte tråkigt? Åh vi bry oss inte om mrs Canning, inföll mr Watson. Den stackars mrs Öanning stod illa till boks hoa de unga samtalarne, Mr Watson, ni borde sannerligen inte uppmuntra Frida i dylikt nonsens, sade Grace. Hon vet att hon måste vänta, ehvad hon vill eller inte, och det vore bättre hon gjorde det med tålamed. Kan inte ni, miss Salisbury, gå och skynda på er vän och säga henne att vi vänta ? Jo bevars, svarade hon, jag skall gå och göra mitt bästa, mr Watson, och Grace, alltid tillreds att tjena andra, försvann utför trappan till aktersalongen för att uppsöka mrs Canping. Hon fapn denna lady uti sin hytt, sysselsatt med att amma en liten glupsk pojke, som aldrig tycktes blifva mätt Den största villfsedsställelse öred sig