Aftonbladet – 4 juni 1872, sida 3

sfversigt af riksdagen och dess verksamhet under nu senast förflutna riksdagsperiod. Minst af allt kan jag medgifva mig hafva yttrat något sådant, som att en jemförelse mellan den första treårsperioden och den nu senast förflutna skulle utfalla till den sistes nackdel: en åsigt, hvars förhållande ill min framställning kortast kan upplysas medelst en analogi. I fall jag om en enskild person yttrat, det denne lemnat barnlomens oskuldstillstånd, men vid början af sin sjelfständiga karaktersutbildning hade många, ej alla, lätta uppgifter, hvilkas lyckliga eller olyckliga lösning ännu vore en ramtidssak: så kan visserligen någon deraf lraga den slutsats, att jag gifvit oskuldstillståndet företräde framför det andra. Hvad mig angår, sökte jag i mitt föredrag förebygga en likartad slutsats ur min betraktelse öfver riksdagen, derigenom, att på samma gång jag yttrade, att många af riksdagen framställda, ej ännu besvarade, vigtiga frågor, visade den närmaste framtidshorisonten mera molnhöljd, delvis måhända mörk, än annars, jag tillade, att denna situation vore helt naturlig, ej borde öfverraska eller nedslå. Ty riksdagen, såväl som individen, vore underkastad den utvecklingsordning, att problemerna framträdde först, lösningen stode endast senare och successivt att finna, och att, vid denna, sättet och verkningarne, till lycka eller olycka, berodde af oss sjelfva. Afsigten med min anhållan om införande i er tidning af ofvanstående är naturligen icke, att mot den sistnämnda rikta något klander: så mycket mindre, som jag ju ej har något alls att göra med hvad den innehåller, vore detta ock uttalande om mig och mina åsigter af det strängaste klander. Deremot. finner ni, hr redaktör, utan allt tvifvel, att i ett ämne af så grannlaga natur, som det, hvilket utgjorde föremålet för min framställning vid ofvannämnda tillfälle, det för mig skall synas vara af någon vigt, att särskilda yttranden, vid ett sammandraget referat anförda utan det sammanhang, hvari de framställdes, med utelemnande af hvad som närmare bestämde eller begränsade deras betydelse, eller medelst deras omskrifning i andra ord, än de begagnade, ej må gifva en färg och en karakter åt det hela, andra än detta i verkligheten egde. Upsala den 1 Juni 1872. Sigurd Ribbing. EET