Aftonbladet – 3 juni 1872, sida 2

Francaise påstår att hans rörelser äro tvungna ? och oangenäma, samt att hans stämma, hvilken visserligen är sonor, dock saknar böjlighet, hvarjemte i sjelfva tonfallet liggerY. något befallande, som förorsakar ett mindre b behagligt intryck, Tisdagssessionen bivi-5 stades af Tysklands och Österrikes militär-? attacheer, af åtskilliga diplomater, af map dame Thiers och furstinnan Orlof samt afl8 Thiers sjelf och alla hans ministrar. i Onsdagen den 29 fortsattes debatten, Den inleddes med ett förbittradt ordskifte mellan ? öfverste Denfert och general Changarnier, I hvilket förorsakade en mängd larmande opinionsyttringar från församlingens olika par-8 tier. General Changarnier hade under föDb regående dagens diskussion sagt: att ehuru d han icke bebodde en kasemat under Belforts n belägring, gjorde han icke destomindre an-Ir språk på att ega en noggrann kännedom om t behofvet af militärisk disciplin. ÖfverstelY Denfert upptog nu dessa ord till besvarande f och yttrade dervid bland annat: Vi kallal oss Belfort, ni kallar er Metz General? Changarnier uppträdde på grund häraf och18 afsade sig allt ansvar för de senaste hän-Y delserna vid Metz, på samma gång han förklarade, att de ord Denfert föregående dat gen yttrat, voro fiendtliga mot disciplinen k inom armån. Med en betecknande åtbördj? förklarade Changarnier, att han här och t öfverallt ville försvara sina ord. Härvidl uppstod ett sådant oväsen inom församlingen, att diskussionen under tio minuter måste afbrytas. Sedan derefter general Guille-q mout yttrat sig till förmån för komitEns; förslag, uppsteg biskop Dupanloup i tribu-l, nen. Han erkände nödvändigheten af obli-l; gatorisk krigstjenst, men förnekade att Preus-, sen hade den obligatoriska skolundervisnin-, gen att tacka för sin militära storhet. Han; påstod att Preussen vore den förnämsta ka-; sernen i verlden, men icke den förnämsta; nationen. Han anklagade preussarne förl, omensklig grymhet under kriget och förka; stade vissa delar af förslaget, såsom hin( derliga för de klassiska och vetenskapligal, studierna, hvilka redan befinna sig på enl; mycket låg ståndpunkt i Frankrike. Hif-l, vudsyftet med hans tal innefattas i de ord,l, med hvilka han afslutade det och hvilkal, voro af följande lydelse; Till förekom-l, ihande af stora olyckor beder jag eder attl. tillförsäkra hela denna ungdom, gom I kom-. men att kalla under fanorna, en oinskränkt och -allvarsamt menad samvetsfrihet. Jag beder helt enkelt, att våra ynglingar under fanorna skola få iakttaga sin religions fö-l reskrifter, att det må vara möjligt för dem att förblifva kristna i den franska armåen. Ett troende folk har de herrligaste ingifvelser såväl då det gäller konst och vetenskap som tapperhet. I sägen mig: Vi äro ense med er. Men jag har läst alla härens reglementen. Det är tydligt för en hvar, som ärligt vill säga sin mening, att dessa reglementen äro motsägande och prohibitiva. Sålunda förekommer om söndagarne revuer, kaserntjenst, fältmarscher. Allt detta hindrar soldaten att uppfylla sina religiösa pligter. Jag påstår, att det icke gifves några andra soldater än sådana som äro i arrest, hvilka regelbundet höra messan. (Skratt.) Jag begär högtidligt, att söndagen skall iakttagas, och att lagen genom en artikel föreskrifver det. Samvete, heder, redlighet, tron hos den samling af ungdom, som blifvit anförtrodd åt er, allt uppmanar er dertill. Det är I, som skolen leda deras första steg i lifvet. Då de återvända till sina härdar, måste de kunna säga till sina föräldrar: I hafven gjort oss till kristna, vi äro det fortfarande. (Bravorop från högern. Långvarigt afbrott.) General Billot af venstern försvarade lagen. General du Temple uppträdde derefter i tribunen och angrep Gambetta, om hvilken han påstod att han föredragit lifvet framför äran. Församlingen vägrade att lyssna till talaren, hvilken i sitt korta, passionerade anförande gjorde sig skyldig till de löjligaste öfverdrifter och de mest befängda språkfel. Gambetta svarade från sin plats: Man besvarar icke ett dylikt tal. Man skickar den till läkarebehandling, som hållit det. Det enda svar man bör gifva, är att skicka efter en :dårhusläkare. Med detta uppträde slutadeses-j sionen. Budgeten för år 1873 framlades förliden torsdag för franska nationalförsamlingen. Den visar en tillökning i utgifterna af 54 millioner francs. För krigsbudgeten begäIres en tillökning af icke mindre än 9,000,000 fres. Armåens: styrka är nu ökadtill 425:000, man infanteri och 84,000 man kavalleri, hvartill kommer gendarmeriet och Garde I republicaine, utgörande tillsammas 36,000 man. Sista inbetalningen, utgörande 712,318,000 I fres, af subskribenter å tvåmilliardlånet, förTI faller den 21 November. Genom på förhand gjorda inbetalningar återstå dock af nämnda summa blott 218,064,000 fres till inbetalning. Regeringen behöfver emellertid ytterligare 120,000,000 fres och föreslår beskattning af räämnen såsom den enda möjliga I resursen för anskaffande af denna summa. I den rapport, som i torsdags inlemnades till nationalförsamlingen, yttrar sig emellerItid budgetkommissionen på det afgjordaste mot beskattning af råämnen. I stället föreslår hon beskattning af värdepapper samt för handelsoch manufakturrörelse såsom medel att betäcka behofven. Ranc var den 28 i förra månaden inkallag inför den kommission, som blifvit tillsatt för att pröfva Septemberregeringens handlingar. Denne direktör för allmänna säkerheten under Gambetta förklarade, att han på den tiden trodde och ännu tror, att den af Gambetta följda politiken var den enda j riktiga, att han då hyste och ännu hyser den öfyvertygelse, att motstånd mot Preussen varit möjligt, att han var och ännu är förvissad om, att man hade bort slåss ända till sista man. Kommissionens president, grefve Daru (en tid utrikesminister under Ollivier) fann Rancs meddelanden alltför korta och ställde ytterligare frågor till honom, Tillfrågad om, huruvida han utfärdat proskriptionslistor, yttrade Ranc sin förvåning öfIver att ett sådant rykte af politiska personligheter kunde tagas på allyar. Såsom I det berättas kommer äfven Rouher att inI kallas för i fråga varande kommission. Om undarhandlingarna mellan den fran.