Aftonbladet – 3 juni 1872, sida 2

Franska nationalförsamlingen fortsatte förliden tisdag Sina öfverläggningar rörande värnepligtslagen. Klockan 2,30 uppsteg öfverste Denfert, Belforts försvarare, i tribunen. Han talade emot den plan till armåns reorganisation, som blifvit framlagd af komiten, och under högljudda protester från högern anföll han grundsatsen af passiv lydnad, hvilken han förklarade vara förstörande för det individuella initiativet och hvilken hade förvandlat armån till ett redskap för despotism och förtryck. Talaren afbröts upprepade gånger af majoritetens medlemmar, hvarvid från venstern åtskilliga rop stäldes till honom att lemna tribunen, enär högern genom de larmande demonstrationerna satte honom ur stånd att göra sig hörd. Midt under det värsta bullret nedsteg derför Denfert från tribunen, hvarvid venstern på det kraftigaste protesterade mot majoritetens: beteende. General Changarnier uppsteg derefter i tribunen, men förmådde icke göra sig hörd, enär vensterns medlemmar afbröto honom hvarje gång han försökte att tala. Generalen afstod derför slutligen från ordet, hvarefter hertigen af Aumale uppträdde i tribunen. Hertigen afvaktade lugnt, tills-ordningen hunnit blifva återstäld. Han förklarade i sitt tal, att han skulle lemna åsido frågorna om den militära uppfostran och militärlagen och endast hålla sig till frågan om rekryteringen, hvilken vore sjelfva kärnpunkten i förslaget. Hertigen, påstår Times korrespondent i Paris, talade klart och tydligt och tilltvang sigslatligen den djupaste uppmärksamhet. Han gillade den föreslagna lagen, men motsatte sig komitns önskan, att soldaten som icke kunde läsa eller skrifva, skulle tjenstgöra ett år längre än öfriga värnepligtige. Han betvif lade, att det vore rättvist att straffa en ung man, derför att han i sin ungdom blifvit vårdslösad af sina föräldrar eller målsmän, och ansåg det i högsta grad olämpligt att äran att tjenstgöra i armen skulle förvandlas till ett-straff. Han beklagade äfven upplögandet af grenadierernas och voltigörernas elitkårer. -Rörande denna punkt yttrade han sig på följande sätt: Min hedervärda vän, general Trochu, skref för fem år sedan en högst märkvärdig bok om franska armån, i hvilken bok han anbefalde upphäfvandet af elitkårerna — dessa kårer, hvilka utgjort den franska armåens ära. Detta var den enda dåliga punkten i general Trochus bok; men af alla reformer, hvilka antyddes i nämnda bok, är denna den enda, som blifvit antagen af komiten. (Skratt och bifallsyttringar.) Den märkligaste punkten i hertigens tal, säger den ofvannämnde korrespondenten, var dock, betraktadt från politisk synpunkt, den som angick fanan. Denna älskade fana (afbrott från venstern); ja, denna älskade fana, under hvilken alla fransmän varit färdiga att ställa sig, och hvilken alla hafva helsat som en säkerhetens och skyddets symbol, då upproret fattat i en flik af den, för att förvandla den till ett plundringens och våldets bantr. Detta yttrande helsades med stort bifall af högern, centern och äfven af en del af venstern, hvaremot högern och yttersta venstern förhöllo sig kalla och likgiltiga, Mot slutet af talet hänsyftåde hertigen ännu en gång på fanan och yttrade i sammanhang härmed: Vi finna, att då det gäller en fosterländsk fråga, skingrar hängifvenheten för Frankrike alla tvister, Här Skärpt markerade de än må framstå rörande andra frågor, som dela oss,