Aftonbladet – 31 maj 1872, sida 3

Denna nyhet inverkade vida mera oangenämt öfverraskande än den förra. Dora Treherne blef purpurröd och började leka med knif och gaffel; Mary Fairfax blef blek och tappade sina. Deras beteende föreföll George högst obehagligt och han prisade sin lyckliga stjerna, att han snart skulle vara en god bit väg skild från dessa fjolliga flickor. Jag hoppas, att ni bo qvar då jag kommer tillbaka, svarade han modren, Förmodligen blir jag inte ute mer än några år. Du blir väl inte borta så länge, George, sade Agnes, i fall du någonsin reser, hvilket jag ännu inte vill tro. Du kommer att längta efter Derby och operan, kapprodderna och dina andra nöjen innan du varit ute ett halft år, och hur skall du kunna lefva utan musik ? Jag vet inte hur länge jag stannar ute, sade han, men jag är fullt besluten att resa. Du gjorde säkert inte dumt, William, att taga onkels råd i akt angående misserna Salisbury; han säger, ätt den gamle gentlemannen samlat en ansenlig förmögenhet, och tar du någon af döttrarne, får du nog vackert med deraf. Inte jag, svarade kusinen. Så fort jag kommer hem, ämnar jag höra mig för hos arftagarinnan — hon är en fulländad lady vid det laget. George bet sig i läppen. Han hade bannlyst blotta tanken på att sjelf gifta sig med henne, men han fann likväl intet behag i föreställningen att kusinen skulle taga henne, Du pratar nonsens, sade han: Jag tror det vore bättre att stiga in i förmaket, då vi inte tycks ha någonting mer här att göra.s Mrs Treherne hade smugit sig ifrån tebordet några minuter förut. Den plötsliga undörrättelsen öm sonens tillämnade resa hade