Aftonbladet – 30 maj 1872, sida 2

samma ton; hvad tror du mamma skulle säga, som Säkert såg. dig från fönsterna. Jag skulle få uppbära alltsammans. För min skull kom, George, Hon besegrade slutligen hans motsträf vighet och de gingo in; mötet mellan mor och son var ej särdeles hjertligt. Hur mår mamma? sade han, lindrigt vidrörande hennes kind med sina läppar, samt bugande sig för miss Fairfax, som rodnade upp till hårfästet och såg mycket brydd ut. Mrs Treherne observerade med missnöje hans kyliga helsning på-den unga. flickan; hans uppförande mot henne hade varit ämnet för månget samtal mellan modren och George: Jag tycker, min käre George, sade hon, att du litet förr borde helsat på din mor efter: din bortovaro från Milborough. 13 Åtminstone ingen. särdeles lång börtovaro, sade han, bestående af. tre dagar; som jag kom mycket sent hem i natt med sista tåget, hår jag intö varit uppe sålänge.s Inte uppe länge klockan half sex? Åh, det tror jag inte, George, sade modren i en stucken ton. Det kan jag inte hjelpa?, var svaret, men det är i alla fall sannt. Jag steg upp klockan ett, åt min frukost och som mamma aldrig tillåter att man rökar här, har jag ströfvat omkring med min cigarr, tills jag mötte Ågnes, som kom från kyrkan och här är jag nu; var tacksam för det, mamma lilla, och låt oss nu inte gnabbas. Jag förmodar att du ingenting hörde om den synnerligen angenäma mademoiselle du Broissart? frågade mrs Treherne. Jag tror jag hört allt, som är att höra om henne. Onkel har ännu inte sjelf sett henne, men ämnar fara till Blackheath om några dagar för att göra hennes personliga