Aftonbladet – 30 maj 1872, sida 2

STOCKHOLM den 30 Maj. Dagens telegram från Kristiania meddelar underrättelse derom, att statsråden Broch och Irgens fått sina afskedsansökningar beviljade och att ministeren väntas kompletterad genom en ny krigsminister, hvartill öfverste Crimsgäard skall vara designerad, hvaremot marinportföljen tills vidare kommer att handhafvas af statsrådet Manthey. Det vill häraf synas som skulle den Stangskå ministören komma att åvarsitta i orubbadt bo och dess afskedsansökning reduceras till en skendemonstration. Vi tro, att denna utgång. af saken skall väcka förvåning i vårt land, enär man efter den utveckling förhållandena tagit väntat något annat. Man hade nemligen, äfven utan att inlåta sig på sjelfva de politiska tvistefrågorna, föreställt sig att regeringsmajoriteten kommit till insigt derom, att den kommit på en så spänd fot med storthinget, att den önskvärda samverkan mellan regering och representation icke mera vore att ernå och att den derför i sjelfva verket gjorde landet en tjenst genom att afträda. Man hade här föreställt sig att statsrådet Broch skulle erhålla upp drag att bilda en ny minister, i kvilken för öfrigt tre af statsrådets hittills varande ledamöter skulle inträda. Det visar sig nu, att man å högre ort bedömt situationen annorlunda än den visar sig för den sorgfällige, men opartiske betraktaren på afstånd; förmodligen har man tillmätt alldeles för stor vigt åt dessa demonstrationer mot stortHinget, som med den mest förvånande brist på politisk takt och grannlagenhet blifvit föranstaltade af kommunalmyndigheter och em betsmän i åtskilliga städer. Dessa demonstrationer måste icke blott för hvarje opartisk iakttagare synas i hög grad klandervärda; de skola äfven utan tvifvel komma att medföra verkningar, som demonstranterne icke kunnat tänka sig. Sedan man på det hållet gifvit signal till ett slags besynnerliga plebisciter, riktade mot den lagliga representationen, skall man troligen snart öfverallt i bygderna få se stora demonstrationer mot regeringen och för storthinget; agitationen skall utan tvifvel bli-så ytterligt häftig, att den Stangska ministören i alla fall icke skall. våga möta nästa storthing. Vår korrespondent i Kristiania skrifver under den 26 dennes: Näst sista veckan var misstroende-adressernas; den, som i-går afslöts, kunde man kalla..de kommunala -plebiseiternas, Det är en ganska kuriös företeelse man här varit vitne tills -och-till och med om det i dess inre historia finns åtskilligt, som icke egnar sig att ännu dragas fram i -dagsljuset, så förtjenar den dock att skizzeras, åtminstone till sina konturer. Samma natt, som storthingets misstroendevotum afgafs, reste, berättas. det, en ung man ned till Norges äldsta stad, Tönsberg, och redan nästa dag var den uppmaning utfärdad, ur hvilken jag i mitt senaste bref tillät mig anföra några tirader om de storthingsrepresentanter, som voro nog fräcke att mena, att de representerade folkviljan 0. 8. Vv. Den derpå följande dagen, konstitutionsdagen den 17 Maj, försiggick det folkmöte, på hvilket en kontrademonstration mot storthingets adress blef antagen. Underrättelsen härom blef nu med telegrafens hjelp hastigt förd från Tönsberg vidare till de flesta andra städers kommunalstyrelser med uppmaning att göra likaså; ja icke nog härmed meddelade man till och med det lyssnande Europå, att slaget redan var vunnet genom en följd af lysande träffningar. tminstone visste ett Kristiania-telegram af den 17 Maj till Times att berätta, att flere motadresser mot storthingets miss: troendevotum redan ingått — en djerf anticipation, som händelserna dock snart skulle pekrälta. Samma dag — den 17 Maj — illdrog sig här i Kristiania en händelse, som tyvärr väl skulle ha undfallit uppmärksamheten, om icke regeringens språkrör i oressen, Morgenbladet, hade räddat den-från lömska, nemligen-att det fantåg af skol 50ssar och andra småbarn, som hvarje sjutonde Maj tågar kring stadens gator, tög vägen förbi den s. k. Stiftsgaard, statsådet Stangs residens — hvilket de väl söra hvart enda år, men som nämnda tid ling denna gång särskildt ansåg sig böra! nmärka såsom också en demonstration,. anledning af de senaste dagarnes händel-, er. Under de närmast derpå följande da-; arne gingo nu demonstrationerna från stad ; ill stad — för öfrigt med mycket omvex-ande framgång. På några ställen var det ; .ommunalstyrelserna, som åtogo sig att ut-l: ärda det äskade intyget, att man icke lj unde dela den af storthinget uttalade uppattningen, utan hyste fullt förtroende till en nuvarande regeringen; så gick det till i stavanger och Fredrikshald. På andra stälen höllos folkmöten i likhet med det i rönsberg, men detta sätt att gå till väga yckes blott ha blifvit begagnadt på mycet få ställen --och der temligen sumrariskt. I ett par småstäder kom utalandet till stånd derigenom, : att man lät n lista cirkulera i husen till påteckning, ller också på en festlig sammankomst anog en resolution. På andra ställen åter, åsom i Drammen, Throndhjem och Tromsö, ägrade kommunalstyrelsen att uppträda. I ;ergen gjorde hela tillställningen ett sorggt fiasco. Af kommunalstyrelsens 48 med;mmar uteblefvo vid den beramade sammanomstei 12, hvarjemte 14 lemnåde den, efer att-ha protesterat ; de 22; som-sålunda terstodo på den möt all sedvana för slutna örrar hållna sammankomsten, voro nu in:ompetente. att fatta Beslut i saken; då engt kommunallagen dertill erfordras, att öferhälften af kommunens representanter kola vara tillstädes. Sammankomsten var iledes sprängd, och regeringens anhängare Bergen måste låta sig nöja med att af:l