Aftonbladet – 29 maj 1872, sida 2

het att be henne om ursäkt — och förr än det är gjordt, nekar hon bestämdt att taga emot Charles — du vet sjelf huru hon är, då hon sätter sig något i sinnet. Just derföre tycker jag det är orätt af dig att ge efter. Min mors lynne har när stan blifvit outhärdligt, det är väl att hon icke pröfvar det på mig, hon skulle snart bli varse, hvem som är herre. Du deremot undfaller för henne i allting — och det är enfaldigt af dig, Agnes. Åhnej, det gör jag inte, svarade hon, men i detta fall skulle det vara uppenbar olydnad. Käraste George, jag lider häraf så mycket som någon kan göra, Jag skulle för Charles kunnå offra ailt i verlden, som inte vore orätt åtminstone, men jag är öfvertygad att det enda kloka vi kunna göra är att vänta och vara tåliga. Det är en särdeles nyttig predikan för qviprnor, men det duger inte för män. En vacker dag slår Digby upp och öfverger dig, ifall du låter honom vänta mycket länge. Agnes bleknade vid blotta tanken härpå. Det tror jag inte, sade hon, och äfven om han gjorde det, förändrade det inte saken, Tänk hvad jag skulle förebrå mig, George, dm Någontinghände vär mor och jag visste med mig att jag hade eröfrat min lycka för priset af hennes afgjorda misshag. Du vet att hon ej är lätt att försona; hon skulle kanske aldrig tala med mig mer. Möjligen skall hon ändra åsigter, (Agnes tänkte med förtröstan på i ptaliga böner hon offrat härför), och under tidev-bjelper Ingenting annat än tålamod, fast du föraktar det, tillade hon skrattande, Gör som du behagar, var brodrens svar, då han knäppte askan af sin cigarrx, du bedömer bäst sjelf, hvad som gör dig lycklig.