Aftonbladet – 29 maj 1872, sida 2

VR 0 Om jernhandelns närvarande ställning innehåller en af Englands mest framstående industritidningar under rubriken varningsbref en uppsats, innefattande, som oss synes, så sunda omdömen, att vi här nedan i öfversättning återgifva den i sin helhet: Närmare sexton månader ha förflutit sedan vi anmärkte att vi befunno oss vid utgången från en längre tids tröghet i handeln och nedtryckta priser. Hurudan är nu ställningen? Jo, sådan att man med makt tvingas till den föreställning, att den tid af oerhörd framgång och uppjagade priser, som mellanligger, har nått sin höjdpunkt och att ett vidare stigande i priserna måste sluta med att bringa handeln i yttersta fara. Under loppet af dessa sexton månader ha rails stigit från 6 till 10.10 sh. pr ton, ångpannplåt från 8. 10 sh. till 12, 5 sh. pr ton. Tunnare plåt från 10 till 15. Stångjern från s 6. 15 sh. till 12 pr dito. Tackjern (skotskt) från 51 sh. till 110 sh. pr ton och tackjern af Clevelands n:r 3 från 46 sh. till 97 sh. 6 d. pr ton fritt ombord. Uti en så vidtomfattande industrigren som jernhandteringen är en sådan prisstegring så oerhörd, att det närmar sig det otroliga. Förhöjningarne i priserna uppgå under den nämnda tidrymden efter lägsta beräkning till omkring 25,000,000 sterling för Englands jernhandel. Jernaffärerna ha städse varit mycket mottagliga för inflytandet af spekulationsandan och hvarje period af mattare marknadsförhållanden har efterträdts af en gynsam konjunktur, medan å andra sidan hvarje lysande period i sin ordning efterföljts af tröghet och låga normala priser. Numera äro emellertid priserna å de till förbrukning begärligaste artiklarne alltför orimligt höga i förhållande till tillverkningskostnaden. Det närvarande priset å bästa skotskt taekjern 110 sh. pr ton är lika så onaturligt som att pulsen går upp till 110 slag i minuten. Den ena öfverdriften uppmuntrar till en annan, Då tackjernet stegrades till 70 sh. pr ton, blef naturligtvis äfven arbetskostnaden dyrare, och prisstegringen å cokes medförde en ännu högre för stenkol. Hvar och en som har något att göra med beredningen af en ton jern eftersträfvar att få sin andel i den stora vinst, som 70 sh, lemnar bruksegaren och med -tackjernsprisets uppjagande till 100 å 110 sh. har hela jernhandteringen råkat i jäsning och strid mot den branche deraf, som omfattar stångjernssmidet. De, som handla med stenkol och cokes, påverkade af grufegarne och grufarbetarne, ansågo att dem borde tillkomma en ansenlig del af grufegarens vinst. Arbetarne omkring hyttorna gjorde anspråk på fördelar i förhållande till de orimligt höjda priserna, medan grufegaren, som anser de stegrade priserna snart sagdt såsom en olycka i stället för dess motsats, får behålla blott så stor andel i fångsten, som de bullersamma kotterierna, hvilka omgifva honom, ilja unna honom. Derjemte har han så länge de höga priserna fortfara den betänkliga olägenheten af ökad konkurrens och sålunda betydligt försämrade framtidsutsigter, då den trögare försäljningen inträder, hvilken helt naturligt wofterföljer en tid af forcerad liflighet och äfventyrligt uppdrifna priser. Dessa anmärkningar äro i lika grad till lämpliga för alla framstående grenar af jernhandteringen. Det är ej fullt två är sedan rails såldes till 5. 5 sh. pr ton; nu stå de i jemnt dubbelt så mycket eller 10. 10 sh. Ingen kan väl anse att ett sådant pris kan bli beståndande, och det jernvägsbolag, som nödgas köpa efter dessa priser, skall naturligtvis göra det så inskränkt som möjligt, viss om att priserna inom någon, möjligen mycket kort, tid skola inträda uti ett naturligare förhållande. Värdet af det arbetade jernet är i hög grad beroende af den begärlighet och spekulationslust, som råämnet framkallar. Grunden är tackjernet och då detta alltid har visat sig särdeles mottagligt för tillfälliga prishöjningar, så måste följaktligen ock priserna å det arbetade jernet stiga; men man har åtskilliga gånger under de senare femton åren iakttagit hurusom 50 å 51 sh. pr ton är minimi-priset å tackjern, och att då någon öfverdrifven spekulationslust gifver sig tillkänna den vanligen för ruinerande skakningar i spåren och att huru högt än priserna må ha stegrats är 50 å 51 sh. den punkt, hvartill de i allmänhet återfalla. Arbetslönerna, stenkol, cokes och andra faktorer vid tillverkningen rätta sig efter tidsförhållandena. Jernhandteringen har under flere år visat tecken till större utveckling, men konsumtionen har alltid varit produktionsförmågan ofantligt underlägsen, Materialet har småningom stigit i pris, en följd af arbetarnes stegrade löner, men under de sista sexton månaderna har ingenting annat uppjagat priserna till deras närvarande förvånande höjd än ett omåttligt spekulationsbegär, och reaktionen, som aldrig uraktlåter att infinna sig, är måhända redan i annalkande, Med utsigt till dyrare penningtider, med Alabamafrågan ännu oafgjord, med Frankrikes och Spaniens politiska oro och med utsigt till en oundviklig omstörtning i de i så många riktningar höga varupriserna synes den närvarande ställningen mana till mer än vanlig försigtighet. Då vi förut endast i största korthet, ef