Aftonbladet – 28 maj 1872, sida 3

CAIONCE OC SOKUA Ull draga på Tamvidch tillämpliga konklusioner. Rätt vore att inskränka Isig till de fakta som framträdt i form af beslut och tilldragelser. Dermed ville talaren ingalunda klandra försöken att draga konklusioner, men hvarje sådan konklusion egde naturligtvis en större eller mindre grad af sannolikhet beroende på förmågan att taga i betraktande alla de l omständigheter som kunna på densamma inverka. Uteglömmandet af en enda sådan omständighet, s lär ofta tillräcklig att till intet göra konklusioilnens giltighet. Talaren för sin del ville unda I vika hvarje det minsta sken af kannstöperi. Efter denna inledning öfvergick talaren till en e redogörelse för riksdagens faktiska verksamhet flunder valperioden, börjande med de mest solida s företeelserna, sådana som rörde penningar, uts gifter och inkomster, men ville ej ingå i detalr Ijer utan endast göra några allmänna erinringar -för att visa den riktning som detta afseende r bgjort sig gällande. Han erinrade att allmänna a I bevillningen under hela valperioden förblifvit , Jvid samma belopp af 2,600,009 rär. Den till.läggsbevillning, uppgående till halfva detta ber I lopp, som 1871 beslöts, hade i år ej behöft för-Inyas. Jernvägstrafikmedlen visade en konstant r I stigning från 6, millioner 1869 till 8 millioner Inu, sedan riksdagen nedsatt utskottets beräkning af -18, mill. De extra statsinkomsterna utvisa likaledes alla en stegring, framföralltbränvinsbränningsmedlen från 9!, millioner 1869 till 11,200,000 nu. I Denna stegring vore dock ej en följd endast af flökad tillverkning utan hade äfven till en del sin I grund i en förändrad lagstiftning — en förhöj:Jning af tillverkningsafgiften — en lagförändring som likväl ännu vore alltför ny för att ha hunInit verka i vidsträcktare mån. Särskildt fram;I hölls en ny inkomsttitel: statens inkomst af de -J allmänna skogarne, beräknad år 1869 till 400,000 I rdr och nu till 500,000, ej derför att samman är laf någon betydenhet utan derför att den utgör lett glädjande förebud som visar att det går an läfven från ekonomisk synpunkt att taga vara på I denna statens i andra afseenden så dyrbara egendom. Såsom en annan ny inkomsttitel omnämnIdes hvitbetssockertillverkningsafgiften, nu för första gången beräknad till 16,000 rdr. 1869 hade beslutits. att denna tillverkning skulle vara fri från afgift intill den 1 Juli 1873, då en accis skulle börja, motsvarande !, af införseltullen ål utländskt råsocker, samt att denna accis hvart tredje år skulle ökas med ytterligare en femtedel till dess den 1885 uppgår till sam ma belopp som tullsatsen å råsocker. ; Bankovinsten hade 1870 och 1871 blifvit använd till bestridande af statens allmänna utgifter. Nu har man beslutit att anslå den till hvad man kallar bankens konsolidering. Detta uttryck är mycket brukligt, men torde vara min! dre tydligt fattadt af en del bland dem som derl: om talt och tala. Man kan fråga: huru skall l en sådan konsolidering verkställas? Ett sitt vore att banken gjorde sig fri från alla sinal( 4 q skulder, Om den t, ex. toge sig för att bränna upp hälften af sina sedlar så vore det visserligen ett säkert sätt att göra sig qvitt dessa förbin-: delser, men den allmänna rörelsen skulle lidal deraf. Ett annat sätt vore att skaffa sig) ökade utländska fordringar, hvilka till och med 1 enligt föreskrift i bankoreglementet anses såsom 1 metallisk valuta. Men möjligheten att anskaffa sådana utländska fordringar regleras isista hand 1 af handeln, eller förhållandet mellan export och lt import, som ej kan bestämmas genom någon ln lagstiftning angående bankovinsten. Ett tredje f sätt. hvilket väl äfven varit det som närmast afsetts med det fattade beslutet, vore en utsträck-s ning af bankens inhemska lånerörelse, En slags i indirekt konsolidering visserligen; bankens for-(c dringar antaga större dimensioner och detta med; 1 1 i S E l för en ökad ränta, men bankens soliditet vinner derpå föga, emedan dess tillgångar då nedläggas i inhemska värdepapper, hvilka ej låta rea-r1 lisera sig, då icke banken behöfver realisera dem, och äro dåliga medel att skydda mot en kris. Detta sätt vore visserligen fördelaktigt för dem som vilja hafva lån, hvilket dock ingalunda vore liktydigt med bankens fördel. Statsinkomsterna, såväl ordinarie som extrals utvisa en stegring; de ordinarie från 15,330 00011 år 1870 till 18.000.000 nu. således nära 3 mill.;lt de extra från 27.350,000 till 29,666,000, eller öf-s ver 2 millioner. Summan af statsinkomsterna, ls 8 8 håde ordinarie och extra, har sålunda stigit från g 42,680.000 till 47,669,000, d, v, s. med omkring 5 millioner, I denna kalkyl hadetalaren ej upptagit så kallad statsbrist ej heller lån. Han erinrade att då upplåning för statens räkning började, hade den uttryckliga afsigten varit att med de upplånade medlen bygga statsbanor, inköpa materiel och understödja enskilda jernvägsföretag. Efter 1866 hade det särskilda lånekontot för dessa ändamål blifvit inblandadt i det all minna statskontot, hvarigenom en skenbar statsbrist uppkommit. Man har anmärkt, att detta er ett ganska fult utseende åt våra affärer och ör utlandet framställer dem vida sämre än dei verkligheten äro. Hurn litet dåliga de i sjelfva verket tro, visas deraf att vi bygt jernvägar för s 3,200,000 rdr, men endast behöfva upplåna 7!,1c millioner. således har af befintliga öfverskott utgått 700.000 rdr mer än hvad vi lånat. Dertill komma 1 million till Osearshamnsbanan och 366,000 rdr till Carlskronabanan, allt af befintliga tillgångar. 3 Vidare erinrades, att år 1870 beslöts, under St mångas farhågor, uppläggandet af ett fonderadt inheinskt lån om 40 millioner. Detta har dock lyckats öfver förväntan, ty obligationerna hafva 2till och med betingat ett pris öfver pari. Tillh beslutet om detta lån fogades det tillägg, att enhe dast så stor summa i pbligationer skule för hvarje år utsläppas som riksdagen för det året! heslutit. Trots den, enligt talarens förmenande, ä lysande framgång detta låneföretag rönt, hade d man vid denna riksdag ej varit nöjd med ofvan )2 anförda beslut, utan ändrat det derhän att för)?! återstoden af lånet skulle uppläggas ett nytt lån mot 4 procents obligationer, af hvilket en vissllö summa skulle hvarje år efter lottning mellaniyr obligationsinnehafvarne amorteras. De foliger : tioner, som då utlottasg, skola af staten till obli-fö gatiohsinnehafvaren betalas al pari. Det vorelde lart, hvilken vinstberäkning låge till grund för st detta beslut. Räntan vore visserligen lägre, lv: men man ansåg att obligationerna skulle köpas af i hopp att snart få dem utlottade; således samma h lockbete sonr vid Tanliga lotterier: stor vinstibi med jemförelsevis ringa kostnad. Detvard givet d; att om å obligationerga sattes den ränta som är!h gängse, så inköptes de i afsigt att på säkert sätt) h och mot. så pass god ränta som möjligt placera pen) h gar. Sattes deremot räntan lägre, så måste, ätven n med hoppet om lotterilycka, försäljningspriset N medgifva rabatt; 4-procents-obligationerna hade g t. ex. emitterats till 87 profent. Fem-procentsaj obligationerna hade afriksgäldskontoret vid goda riser inköpts och skrinlagts till det belopp, som ör hvarje år skall amarteras. Staten hade såC lunda sjelf begagnat sig af rabatten; nu deremot n måste staten vid utlottningarne betala al pari. hi Om, såsom erfarne finansierer förutsagt, detta d kommer att tillskynda staten en förlust, så be-ÅhP: visar det endast att rättskaffenshet och sträng j5! regelmessighet äro det bästa och klokaste. fri Förhållandet meltan utgifter och inkomgterh: hade underyalperioden i allmänhet förbättrats och IX framför allt i år varit synnerligen fördelaktigt ft till följd af fjolårets goda skördar. Detta för )d hållande hade madstivit en tullnedsättning åA kaffe och socker med 2 öre pr skålpund saumtP! nedsättande af den personliga skyddsäfgiften till halfva beloppet mat förut. Detta senare skedde på rogeringens förslag och det bästa skäl flnansministern derför anfört var, att det skulle verka en lindring för de fattigare klasserna. Nedsättningen från 80 öre till 40 öre för man och från 40 till 20 för qvinna motsvarade på sin höjd ett fjerdedels dagsverke, och huru mycket lindringen å kunde komma att kännas för hela året, ville V talaren lemna derhän, men hvad han deremot ej j ville le npa derhä t den omständighet, 8 åh Andas EST PRESIS fe län faen