Aftonbladet – 28 maj 1872, sida 2

och vetenskapssocieteten blefvo af landets ja representanter ihågkomna på ett sätt, som 0 tydligen utvisade, att vårt folk till fullon förmådde uppskatta värdet af den andligak odling, hvaraf det af gammalt är i besitt-e! ning, m Bland de petitioner, som afsågo tillfreds-h ställandet af den vetenskapliga bildningens le kraf, tilldrog sig frågan om inrättandet afh en lärostol i svenska och fornnordiska språ-E ken en särdeles liflig uppmärksamhet, hvil-5I ken var beroende af såväl det vetenskap-v liga som det nationella intresse, hvilket med li densamma var förenadt. Man fattade från f! början, -att den behandling, denna petitionhb från ständernas sida skulle röna, blefve enå temligen säker gradmätare af uppriktighe-f. ten i de sträfvanden för vetenskaplig upp-)b lysning samt för nationel bildning, somjs med skäl hos representationen kunde förut-)l sättas. Och med allmänt deltagande afvak-s! tade man derför den lösning denna vigtigasi fråga hos de särskilda stånden skulle er-m hålla. — — 0 Hvad beträffar bondeståndets behandling u af detta ärende, få vi erkänna, att den ut-l1 gång frågan i detta stånd erhöll, icke kand anses så förvånande och oförklarlig, som)b den behandling, hvilken i presteståndete kom densamma till del. Ty om det finnesv något gebit, på hvilket bondeståndet kan lf förutsättas att icke vara tillräckligt bevan-li dradt, för att till fullo inse dess bety-!m delse, så är det väl det, som sammanhän-v ger med de rent vetenskapliga intressena, om hvilkas vigt man icke med skäl kan pretendera att bondeståndet med dess nuvarande sammansättning skall hafva tillräcklig insigt. Men deremot är det just detta samma gebit, vetenskapens, den vetenskapliga bildningens, som presteståndet i främsta rummet kan anses representera. Och på detta stånd har man derför anledning att i i fråga varande afseende ställa höga fordringar. Huru dessa fordringar blifvit uppfyllda, kan man inhemta ur det referat af presteståndets diskussion angående denna fråga, hvilket vi i vårt senaste nummer meddelade läsaren. Det gällde för ståndet att genom sin röst bidraga till tillfredsställandet af ett vetenskapligt behof, hvars existens af consistorium academicum blifvit uttryckligen intygad. Det galde att förunna ans och vård åt ett språk, på hvilket det bildade Finland emottagit hela den upplysning, hvaraf det är i besittning, hela den civilisation, hvilken utgör dess dyrbaraste arfvelott. Det gällde derjemte att göra rättvisa åt en del af Finlands befolkning, hvilken i det svenska språket eger ett modersmål, som likaså väl som hvarje annat sådant förtjenar att aktas och vårdas. Man skulle tycka, att det för ett stånd sådant som presteståndet, hvilket anses representera en hög grad af bildning, borde fordras ganska goda skäl för att kullkasta en petition af det syfte, som nu blifvit nämndt. Tyvärr utvisar ståndets i det i fråga varande ämnet förda diskussion, att de medlemmar, som motsatt sig petitionens an tagande, gjort det på så lösa skäl, som man icke hade haft rätt att vänta af personer med den bildning, desse innehafva. Man har tvekat att antaga petitionen, emedan det vore möjligt och sannolikt, att andra vetenskapliga intressen vore ännu mera i behof af att tillgodoses än det, som genom den föreslagna petitionen afses. Hvar ifrån denna tvekan med en hastinfunnit sig, kunna vi icke förklara, då vi icke i fråga om andra petitioner sett ständerna stanna för att eftersinna om det möjligen kunde finnas något lämpligare ämne för en petition, än det, som för tillfället varit i fråga. Det är också sannolikt, att man aldrig skulle komma ur fläcken med sina petitioner, om man alltid skulle nödgas frukta för att den sak, i hvilken man tänker petionera, icke är den vigtigaste, som för ögonblicket kan komma i fråga. Enligt vår tanke, kunna ständerna utan oro petitionera om allt, som dikteras af ett verkligt behof, hvars tillfredsställande kan anses lända landet till gagn, vare sig sedan att detta för ögonblicket är det mest maktpåliggande eller icke, BSärdeles torde sådant böra ske, då, såsom i denna fråga varit fallet, de representanter, hvilka inlemnat petitionsförslagen, af sina valmän fått i uppdrag att framställa det nämnda önskningsmålet. Man har för öfrigt i presteståndet icke tvekat att framdraga såsom skäl emot petitionens antagande sin subjektiva tro, att en professur i svenska språket icke särdeles skulle kunna upphjelpa den svenska språkkunskapen, och man har i denna sin tro velat stöda sig på sin bristande insigt af de resultat, som af en liknande professur i Sverige vunnits. Man har satt ifråga, huruvida denna professur uträttat särdeles för den svenska språkkunskapen, emedan man icke behagat erinra sig, att före densammas inrättande den svenska språkundervisningen i skolorna i Sverige låg i händerna på lärare, som hade inhemtat all sin egen insigt i svenska språket ur just samma lärobok, ur hvilken eleverna hemtade sitt knappa vetande i ämnet, ett förhållande, som i det närmaste upphört sedan den ifrågavarande professuren inrättades. Nu har nemligen redan en stor del af desse lärare hunnit efterträdas af nya, som vid universiteten inhemtat vetenskaplig insigt i modersmålet och sedermera sjelfve utarbetat dugliga läroböcker för skolornas behof. Den ifyver, med hvilken universitetens ungdom get sig åt de nordiska språken och hvilken bevisas bland annat deråf, att detta läroämne de senare åren haft ett större antal docenter än något annat, torde ock i sin mån kunnat öfvertyga herrar medlemmar af presteståndet om att professionen i dessa språk dock icke lärer varit så onytHe gom de förmenat den vara, Hvad specielt gapet af professuren I Upgala bejrätfar, torde det icke kunna vara så ringa, eftersom, enligt hvad vi erfarit, till och med tvenne Kjöbenhavnare funnit sin uträkning uti att sköta sina studier i nordiska språk vid univgrsitetot i Upsala, oaktadt vid deras eget universitet ell Intädd isländing och aktad vetenskapsman finnes anställd, Nyss hafva dessutom de nordiska språken vid Uptala mv HH mu PV 4 O ove ee FF ett uh OLLI BD KR KA HH OO WW er SETT TSE USD