Aftonbladet – 25 maj 1872, sida 3

-Jsamma erfarit. Ett rikt ämne har här blifJ vit behandladt med grundlig lärdom och stor I skarpsinnighet samt framstäldt med en sällI spord klarhet och åskådlighet. Ett arbete af en norrman, hvilket nyli gen utgifvits i Kjöbenhavn på Gyldendalska bokhandelns förlag, är: Fidias; En Skildring fra den greske Bildhuggerkunsts höjeste Blomstring af L. B. Stenersen. Den unge författaren har här med insigt och sorgfällighet sammanfattat resultatet af den nyaste tidens arkäologiska forskningar i afseende på den grekiska plastikens högsta ) blomstringsperiod, som numera trädt fram i ett helt annat ljus än för några årtionden sedan, dels genom betydande tillökning i det monumentala stoffet genom en hop lyckliga fynd, dels genom en sorgfälligare sammanställning och granskning af hvad som i öfrigt förefunnits. Den förtjenstfulle norske konsthistorikern N. Nicolaysen har utgifvit en bearbetning af Jakob Falkes skrift Die Kunst im Hause, som utkom förlidet år och var dedicerad till vår konung. Den norska bearbetningen bär titeln Kunsten i Huset; Studier over Vaaningens Dekoration og Udstyr (Cammermeyers förlag). — La critique philosophiqueär titeln på en af Renouvier utgifven fransk veckotidning, som ansluter sig till den Kantska filosofien och äfven bedömer de nyaste tilldragelser från moralens ståndpunkt. — Revne universelle, publication destinte aux pays hors dEurope-. Under denna titel utgifves i 23 häften om året i Berlin en tidskrift, som har tagit till sin uppgift att på franska språket gifva läsare utom Europa en sammanfattad öfversigt öfver de vigtigaste tilldragelserna och företeelserna på politikens. litteraturens, konstens och vetenskapernas samt för öfrigt hela kulturlifvets område. — Ett arabiskt konversationslexikon. Den i Konstantinopel på arabiska språket utgifna tidningen El-Gawaib annonserår ett konversationslexikon på arabiska Språket, hvilket skall börja utgifvas i Beyrut. Arbetet kommer enligt programmet att innehålla -artiklar om geografiska förhållanden samt namn på personer, som gjort sig berömdailitteratur och vetenskap eller på annat sätt, så väl bland araber som icke-araber. ur den gamla så väl som ur den nyare tiden. Arbetet kommer att innehålla 150 häften och grundar sig på en mängd arabiska och andra källor. — En minnesvård åt Sigismund Thalberg. En komit6 har bildat sig i Neapel för att insamla penningar till ett monument åt denne aflidne pianovirtuos. — Utst ningen af de britiska konstnärersällskap i London är så föga anmärkningsird, att tidskriften Athenseum blott egnar densamma en kort notis på 40 rader: Afde500 oljemålningarna förtjena knappt 15 uppmärksamhet, och dessa fås företräden bestå för det mesta i behandlingen af vattnet och ljuset. Detta gäller förnämligast en utsigt af en kanal i Briggei fullt solsken af Lott, en afton vid kusten af Normandie af Moore och Trent vid Carlton af Davies. — Richard Westmacott, Englands mest berömde bildhuggare, afled den 19 April. — Händels Acis och Galatea? har nyligen blifvit för första gången uppförd i Paris af So; Bourgault-Ducoudray. — En uthvisslad opera. Till Signale fir die nusikalische Welt skrifves från Neapel om en ty opera: Selvaggias af maestro Viceconte. Denna opera är måhända det uslaste machverk, som den moderna italienska operans musikaliska azzaronism till dato låtit komma sig till last. Publiken var förargad. När claquen (komposiören har bröder och gtingar, som spela en tor roll på börsen) började låta höra af sig, roade man: non incorragiare il furto! (uppmunra icke stölderna!), och när plagiaterna framdde alltför oförsynt, sjöng ett betydligt antal örare på parketten originalmelodien såsom fri ontrapunkt med en styrka, som öfverröstade koian, så t. ex. La ci darem la mano (Don Juan) tredje finalen. — En parsisk teater har med stor framgång ppsatts I Bombay. Skådespelarne äro dilettaner i staden och spela parsiska tragedier, hvilka e dock låta enligt engelskt bruk hvarje afton fterföljas af en farce, som alltid har lokalfärg. — Ett nytt belysningssätt för teatern har börvt begagnas i Fechters teater i Newyork. Ljuset ommer från en krona i salongens tak, hvilken r försedd med reflektorer och kastar hela sitt ken på teatern. Skådespelarne belysas således ppifrån, d.v.s. på det naturliga sättet, istället ;r att ljuset, såsom eljest är brukligt, faller på em nedifrån. BKS kad me RN VR IA mö