Aftonbladet – 25 maj 1872, sida 2

Han erinrade sig till hvem han taladg, men var likväl ännu mycket unphettad, då han fortsatte: t . Jag ber er om ursäkt, onkel, ifall jag för et; ögonblick glömt mig sjelf, men detta är ett ämne, som jag helst vill afbryta, jag tror mig icke om att lugnt kunna afhandla det längre. Ni har slagit mig med den s terligaste öfverraskning, eljest kguske jag varit mera på min vakt 1 mina svar. I alla händelser skulle mitt beslut blifvir detsamma. Med er tillåtelse, onkel, vill jag pp göra en promenad i parken för att röka en cigarr och hoppas, när jag kommer tillbaka, vara fullkomligt lugn. Hans ströfvande ut omkring tog lång tid innan han åter kunde bringa sitt lynne i jemnvigt. Mr Treherne hade verkligen öfverraskat honom till den högsta grad och på det mest oangenäma sätt. Zz Han, den stolte unge mannen som knappast såg någon gvinna han fann värdig en blick, proponerad att gifta sig med en till hälften franska, till hälften fiskarflicka och helt och hållet ouppfostrad — han, skulle knyta en sådan förbindelse med dottern till en musiklärare, han som var så anspråksfull och förfinad i smak, att det nästan var gånget till ordspråk. Georges aristokrati öka öh er käppa Arögs till ett föraktligt smålöje vid blotta föreställningen härom. Det var för honom tillräckligt motbjudande att tänka på mademoiselle du Broissart som sin kusin och tvånget att som sådan umgås med henne, men som hustru — 9aktadt ä hans innor och utomordentliga liknöjdhet för Qvi tviflet på doräs goda egenskaper, hade han sågon fåne lik alläunga män updrat hvilken be. tydelse ordet 2hustrus en dag skylla kunna få för honom, ; Fan bade föreställt sig en ädel, nästan