Aftonbladet – 25 maj 1872, sida 2

Men tänk på Ariscedwyn, George, som kanske kommer i en främlings egol! Från denna olycka skulle säledes jag rädda er, sade den unge mannen, vårdslöst stödjande sig emot spiseln. Pu menar, att det endast var för att gagna mig,, sade onkeln något tvärt, och inte alls för ditt eget bästa? Kanske från er sida sedt, sade George, men jag känner mig verkligen icke i stånd att offra mig sjelf för att gifta mig med en... Den unge mannens ton var så sarkastisk, att onkeln fann bäst att afbryta hans mening. Hon är min dotterdotter, sir! och det flyter Treherneskt blod i hennes ådror, sade mr Treherne med häftighet. d Ja! ja! fullkomligt riktigt, var Georges långdragna svar, men jag vill inte längre uppehålla mig vid detta ämne, jag förmodar att onkel endast skämtat med mig. Skämta med honom! då mr Treherne dag och natt för flera veckor tillbaka endast umgåtts med denna idg, det var mer än han kunde lugnt tåla, Jag hoppas du finner det som skämt, unge man, att förlora en egendom sådan som denna. Du vet lika väl som jag, att det förslag jag nu framställt för dig varit mitt renaste allvar: i; Nåväl! om det verkligen är ert allvar, onkel, sade George, nu i sin tur häftig, så är allt hvad jag har att svara ett bestämdt afslag på ert anbud. Jag, skulle gifta mig med en flicka utan ringaste uppfostran och anseende, dotter till en — Tag dig till vara, George, för hvad dn ämpar säga, utropade mr Treherng, nä icke min dotters namn, du skall säkert eljest ångra dig efteråt. . Hans ord återkallade George till sig sjolf,