Aftonbladet – 24 maj 1872, sida 3

Re — VR EE MA i nd a samarbete mellan statsmakterna, hvilka er la samme kunna sätta en regering 1 stånd åt ta I uppfylla sitt ansvarsfulla värf att iakttag ed I konungens och folkets kraf och betrygg ca samhällets trefnad och framåtskridande; För att bedöma betydelsen af denna sam mansmältning må nämnas, att den man, frå. I hvilken förslaget härom itgick, rektor Steen at i förklärade, att han icke ansåg de skäl, son förmådde honom att acceptera den Sver drupska konklusionen, uttömda i hänvisnin gen i premisserna till de båda punkteria rolongationsoöh ganktlönssaken, utan at han i dessa såg de egentliga kännemärkens -I på det politiska system, mot hvilket i dess helhet adressen var riktad, under det at ; Bveråran motiverade sitt samtycke till sam I mansmältningen, genom att förklara, ätt lar icke hade någonting emot attläta de här of van anförda orden utgå, då adressen sjelj niredan var ett mycket starkt uttalande aj r I folkviljan, samt det, hvad premisserna an ginge, väl veterades om Hichters premisser, men ätt det dock var hvar och en -annan by tillåtet att ha sin mening om denna sak, om g den också icke blefve stämplad såsom thin el gets. Jag nämner detta, emedan det af e Ö e VA AD TR PM TAR Pre adressens motståndare har stärkt framhål I lits, att adressen skulle ha förlorat sin be. tydelse genom den nämnde uteslutningen och genom att uttryckligen grundas på de båda nyssnämnda sakerna och regeringens I beteende i döm, ej I det utförliga anförande, hvarmed Sver -I drup inledde första dagens debatter, utveck e lade han först betydelsen af TOSer ingens ställning i prolongationsoch sanktionsfrågorna och öfvergick deröfter till det program för sin framtida politiska hållning, .Jsom regeringen hade gifvit i sitt yttrande , den 25 April angående den vägrade sanktionen, I detta yttrande, hvilket måste hö I tillkommit efter noggralin örverläggniog, och I hvari hvarje ord måste ega sin betydelse och icke blott vara lösa andtydningar, fordrades såsom vilkor för sanktion på ett beslut om rättighet för statsråden att deltaga i störthånji gets förhändlingär en följd af grundlagsän, dringar, hvilka både hvar för sig voro rv olyckliga och i sin helhet så alldeles overkställbara, att ett vidblifvande dervid vore : detsamma som en ovilkorlig sånktiönsvägran I för älla tider. Han öfvergick derefter till det af regeringen väckta och sistlidet år af storthinget mot blott 17 röster förkastade I unionsförslaget, anmärkte det öfverraskande och att regeringen, efter att ha lidit nederlag i en så vigtig sak, icke blott hade stått I qvar, utan till och med omedelbart derefter I kompletterat sig med unionskomitens ordförande. Följden häraf var, att det nu hos folket icke fanns någon trygghet för, att icke det, som skenbart blef skrinlagdt geInom storthingsbeslutet år 1871, ånyo skulle upptagas och väcka bekymmer samt åstadkomma fara för nya förvecklingar och hinder för det önskliga framåtskridandet i för ening med Sverige. Jag hoppas, yttrade han, att det icke :skall gå så; tyiSverige uppväxer en grupp af män, som oupphörligt samlar allt flere omkring sig, ett sannt svenskt parti, som vill förhålla sig till oss och till nationens alla vigtigaste angelägenheter så, — jag säger det med trygghet på förhand — att det officiella broderlighetsförhållande, hvari vi hittills ha stått till Sverige, en dag skall bli förvandladt till ett sannt och verkligt med bevarande af båda folkens sjelfständighetoch frihet, Deriligger lyckan; det är den stora lyckan i dessa saker, att den oupphörligt neutraliserar de följder, som regeringens handlingssätt eljest skulle ha. I samband med regeringens olyckliga ställning i revisionssaken framhöll han det märkliga deri, att hon icke hade förmått göra något för att infria det kongl. löftet att framlägga förslag om ståthållarebefattningens afskaffande. Han uppräknade derefter en mängd punkter, der den Stangska ministeren hade karakteriserat sin politik genom missgrepp, såsom t. ex. ordnandet af värnepligtsförhällandena. Ehuru den var påbjuden genom grundlagsstadgande och det norska folkets högsta intressen voro förbundna med en god organisation af försvarsväsendet, hade man under den nuvarande regeringen sett armåen gå sin upplösning till mötes, på samma gång man hade fått förslag, att den skulle utbildas sålunda, att den i stället för ett folk i vapen blefve en liten, väl öfvad unionskontingent med en nästan oorganiserad milis bakom sig. Han omnämnde det på sin tid väckta olyckliga förslaget om inkommenderingen, det stora öfverskridandet af försvarsbudgeterna och krigsrustningarne 1864, hvilka regeringen hade låtit företaga, ehuru hon mycket väl visste, att de icke skulle gagna någon, vidare regeringens likgiltighet för eller ovilja mot reformer om rösträttens utsträckning och införande af jury samt hennes vägran att framlägga en specificerad utrikesbudget. Efter att slutligen ha framställt de olyckliga följderna af det nyligen skedda sanktionsvägrandet, hvilka redan nu visade sig deri, att regeringen förlorade Broch och Irgens — och detta var mer än ett personombyte; det var liktydigt med hejdande af de tidsenliga reformer, ät hvilka desse män hade invigt sin verksamhet såsom styresmän för försvarsväsendet — frågade han, hvad man väl då hade fått till vederlag, till försoning. Intet initiativ, inga märkliga ting; sviken förväntan och aflägsnande från nationens tankar och känslor! Allting har legat under räddhågans förbannelse; man har icke vågat — man har känt, att mar ken vacklade under sig — man har icke förmått. Under räddhågans förbannelse har allt blifvit ofruktbart och sterilt, allt rör det är möjligt för ett samhälle i vår tid. — — — Jag sammanfattar på ena sidan en rad af statssaker, af hvilka hvar och en för sig nästan skulle vara giltigt skäl för vederbörande statsråd att afgå eller för storthinget att handla, om så icke skedde — och på den andra sidan inga förtjenster af konung och land, som äro värda att nämna dari, att ett sådant förslag kommit fram, sig på en ständigt nedätgående linie, så vidt och som kunna gifva folket någon ersättning för hvad det dagligen förlorar och allt . nm LLA RIE BR an handlas SS