Aftonbladet – 23 maj 1872, sida 3

———— — OO — NN jag den slutsatsen, att hon måste ega myc ken viljekraft, en egenskap jag hört dig tycka vara god och önskvärd äfven hos qvinnan. Ehuru jag har mycket att säga dig, vill jag ej gerna göra det skriftligt, utan väntar under förhoppning att snart få råka dig. Jag förblifver med faderlig tillgifvenbet din onkel G. Treherne. George var uti kasernen då han erhöll detta bref. Hans sinnesförfattning var i allmänbet jemn och synbarligen lugn, ehuru han rätt mycket tänkte på den förlust han lidit. Detta bref var just icke egnadt att göra honom gladare; det föreföll honom som om onkeln utan ledsnad hade upptagit sin dotterdotter och numera ansåg hennes inträdande i sina rättigheter som den naturligaste sak i verlden. Hvad båtar det mig, sade han förargad för sig sjelf, om flickan har mycken viljekraft eller inte? Hennes kraft har väl hittilldags mest varit tagen i anspråk för fiske och lär väl inte duga till mycket annat. Jag behöfver inte resa till Ariscedwyn och gör det inte heller. Hans bättre känslor besegrade dock snart den öfvergående vresigheten, då han i sjelfva verket var innerligt fästad vid sin onkel, af hvilken han alltid åtnjutit den högsta tillgifvenhet, hvarföre han vid närmare besinning beslöt att anhålla om tre dagars permission och reste till Wales, så snart han fått den beviljad. FEMTE KAPITLET. Georges vägran. Då George Treherne på väg till sin onkel gatt tillbakalutad i en jotnvägskuyd, insvapt