Aftonbladet – 21 maj 1872, sida 2

senom en deputation komplimenterat regeringen och protokollerna blifvit underskrifna, afslöts mötet och representanterna åtskildes. — Officiella bladet för i lördags meddelade några utnämningar inom postverket, hvilka varit motsedda med en viss nyfikenhet. Då bland de tjenster, hvilkas tillsättning man visste vara förestående, befanno sig nägra af de vigtigare och indrägtigare vid postkontoren i orterna, väntade man nemligen att geuom det sätt, hvarpå dessa tjenster blefve besatta, erfara, huruvida det ännu lyckats att åstadkomma en brytning med det gamla, för pnstverket ytterst menliga, att icke säga förderfliga systemet att betrakta och behandla denna statsinstitution såsom en pen-1. sionsinrättning för armåns officerare. Det är att beklaga, att de skedda utnämningarne lemna vitnesbörd om, att någon fullständig brytning med detta system ännu icke skett; men såsom i viss mån tillfredsställande måste det likväl anses, att i striden. mellan de intressen, — postverkets och officerskårernas — som här bekämpa hvaran-: dra, det förra dock lyckats vinna någon terräng, och med god vilja att se sakerna i den bästa möjliga dager och med någon tillförsigt till rättvisans och klokhetens, af den allmänna meningen understödda inflytande, kan man i de skedda utnämningarne se åtminstone gryningen till en bättre dag för postverket. Man synes påifrågavarande område för närvarande befinna sig i kompromissernas tidskifte. För hvarje eftergift, som det gamla systemet gör åt postverkets intresse, måste detta i sin ordning göra en eftergift åt det gamla missbruket. Af två postinspektorstjenster faller en på en erfaren och skicklig posttjensteman, den -andra på en ålderstigen militär, som efter naturens ordning : väl åtminstone icke länge lärer kunna egna någon synnerligen stor arbetsförmåga åt utöfningen af ett embete, med hvars åligganden han vid 64 års ålder skall börja att göra sig förtrogen; af fem postmästarebefattningar tillfalla de tre officerare, äldre och yngre, medan de båda öfriga — och, medgifvom det, den vigtigaste ibland dem — tilldelas åt posttjenstemän. Hade förhållandena inom postverket fortfarit oförändrade sådana de varit under den tid det beklagliga missbruket florerat, att behandla postmästareoch postinspektorsbefattningarne såsom reträttplatser för armns officerare, så skulle man visserligen kunnat glädja sig åt det relativa framsteg, som sålanda nu blifvit gjordt, då åtminstone en del af de vigtigare befattningarne inom verket tilldelas åt dess egna, arbetsduglige och med tjensteåliggandena förtrogna tjenstemän; men då just i dessa dagar riksdagen lemnat sitt bifall till förslag och åtgärder med afseende å postväsendet, hvilka åsyfta bland annat och kanske hufvudsakligen att möjliggöra afskaffandet af sportelväsendet för postverkets tjenstemän, så måste man erfara en icke ringa grad af förvåning öfver, att icke chefen för finansdepartementet, på hvars föredragning K. M:t beslutit framläggandet af de i fråga varande förslagen, häraf hemtat stöd för ett eftertryckligt yrkande på genomförandet just nu af nytt befordringssystem inom postverket. I den skrifvelse, som innehåller motiverna till generalpoststyrelsens år 1869 afgifva förslag till ny poststadga, har nämnde styrelse på ett mycket klart och öfvertygande sätt ådalagt det intima sambandet mellan sportelväsendets afskaffande och ett förändradt befordringssystem vid posttjensters tillsättning. Sedan styrelsen nemligen visat, att de löneförmåner, som kunde be redas innehafvarne af de lägre posttjensterna, ingalunda kunde anses tillräckliga för att åt dessa tjenstemän bereda en nödtorftig bergning vid mera framskriden ålder, om de då hafva hustru och barn att försörja, fäster styrelsen uppmärksamheten derpå, att en sådan aflöning icke heller kan anses synnerligen egnad att till postverkets tjenst draga dugliga och pålitliga personer, om dessa icke ega anledning påräkna att, efter någon längre tids tjenstgöring i lägre grad, medan ännu någon arbetsförmäga står dem åter, i mån af skicklighet och förtjenst, vinna befordran till en befattning, som är af beskaffenhet att mot nöd och tryckande näringsbekymmer skydda deras återstående dagar. Sedan styrelsen vidare erinrat att den ringa afgång, som i allmänhet eger rum bland posttjenstemännen, af hvilka endast mycket sällan och undantagsvis någon enda afgår till följd af begärdt och erhållet afsked ur tjensten, och de ofta inträffande fall att, då någon gång genom dödsfall en ledighet yppar sig, densamma fylles med person, som förut icke tjenstgjort inom postverket, icke kunnat annat än verka derhän, att inom postverket, under de senaste årtiondena, befordringen gått långsammare än hvad sannolikt varit fallet inom någon enda annan större allmän inrättning, så tilllägger styrelsen följande, som vi skulle önskat att hr finansministern hade dragit sig till minnes vid föredragningen af frågorna om de tjenstetillsättningar inom postverket, hvilka det officiella bladet nu bragt till allmän kännedom. Detta förhållande — säger nemligen poststyrelsen — har icke allenast verkat menligt på den ekonomiska ställningen för många bland postförvaltarne, hvilka dock alla äro uppbördsmän och; efter postanvisningsrörelsens införande, i olikhet med hvad fallet är med andra redogörare, ega en utväg att, på konstladt sätt, under loppet af en eller några få dagar, uppbringa sin uppbörd till mångdubbelt hvad densamma skolat utgöra. Det måste äfven utöfva ett förlamande inflytande på sjelfva sättet för posttjenstgöringens bestridande. Och ännu större blir faran härför efter det förändrade löningssättets införande. Om nemligen till försvar för sportelväsendet något skäl kunde anföras, vore detta utan tvifvel, att sporteln utgör för postförvaltaren en. sporre att till korrespondenternas belåtenhet fullgöra åt minstone den del af tjensten, för hvilken sålundaen särskild ersättning kan erhållas. Om och när emellertid sportelväsendet afskaffas, är det så mycket angelägnare att en ny och vida verksammare sporre till nit och ansträngningar i tjensten erhålles genom en säkrare utsigt till befordran för de TMWenstemän, som RN — — — — —— AAA nn