Aftonbladet – 17 maj 1872, sida 2

raste undersökning och det mest fullstänliga afslöjande af alla de bedrägerier, som lifvit begångna under kriget. Han yttrade: )m svaghet, brott eller underslef blifvit besångna, så låt rättvisa skipas utan nåd och tan hänsyn till person. Den af franska nationalförsamlingen tillsatta så kallade kapitulationskomiten var förklarat sig imkompetent att afgifva rågot yttrande med afseende på Paris uppsifvande. För detta sitt beslut anför bon: I:o Att general Trochu hade lemnat ifrån sig befälet den 21 Januari; 2:0o Att Jules Favre hade af nationalförsvarsregeringen blifvit beklädd med oinskränkt fullmakt att med fienden afsluta ett fördrag angående Paris och dess armå samt att afsluta ett allmänt vapenstillestånd; 3:0 Att det fördrag, som afslöts den 28 och tillades fördraget af den 29, var undertecknadt af Jules Favre ensam; 4:0 Att generalerne Trochu och Vinoy, från militärisk synpunkt, icke hade något att göra med Paris kapitulation, enär general Trochu då icke längre var guvernör, och general Vinoy hvarken blifvit anmodad att deltaga i underhandlingarna eller rådfrågad derom, likasom han ej heller undertecknat kapitulationen; 5:0 Att kapitulationen skedde genom ett fördrag, som :afslöts af nationalförsvarsregeringen; och ehuru, tillägger komiten, en hvar kan yttra sin åsigt om denna åtgärd och om den då varande regeringen, tillhör det icke komiten att berömma eller tadla henne för hennes handlingar. — I sin rapport öfver Möåzieres kapitulation tadlar komitn kommendanten och ogillar nationalgardets brist på hängifvenhet och fasthet. Äfven kommendanten i Thionville tadlas. Tretiofem medlemmar af municipalrådet i Paris hafva undertecknat en adress till Thiers, i hvilken de begära, att belägringstillståndet i Paris skall upphäfvas, att amnesti skall beviljas för kommunistfångarne och att exekutionerna skola upphöra. Trots de franska och engelska tidningarnes uppgifter var marskalk Bazaine ännu den 12 dennes icke häktad. ParisJournal, hvilken gäller för hans organ berättar, att marskalken den 11 begaf sig till Versailles för att bli häktad. Förut hade han haft en kort konferens med sina sakförare. Marskalken begaf sig i sin egen vagn till Versailles. Hans båda adjutanter åtföljde honom. Klockan 9 ankom han till huset vid Avenue de Picardie, Soldater posterade vid ingångsporten och vid trädgårdsmuren. En underofficer öppnade porten, då han hörde vagnen köra fram. Då man underrättade honom, att marskalk Bazaine kom, för att öfverlemna sig till fånge, tvekade han för ett ögonblick om hvad han skulle göra, enär hvarken öfverste Gaillard eller någon annan af officerarne var närvarande. Han insläppte dock slutligen Bazaine och hans. adjutanter. De begåfvo sig då in, men när de sågo, att ingenting var iordningsstäldt för deras mottagande och att åtskilliga reparationsarbeten ännu pågingoirummen, foro de till krigsministern. En af marskalkens adjutanter lät anmäla sig hos honom och afgaf berättelse om hvad som tilldragit sig. Krigsministern visade sig äfven mycket öfverraskad öfver att marskalken kommit till Versailles och uttryckte sin förvåning öfver att marskalkens fängelse icke var i ordning. På adjutantens fråga hvad som nu vore att göra, svarade krigsministern: Må marskalken återvända till Paris; jag kan icke för ögonblicket gifva honom något annat råd. Marskalken följde detta råd och var klockan 11 åter i Paris. I Spanien har en oenighet uppstått inom ministeren, hvilken antagligen kommer att leda till en ministerkris. Krigsmi nistern, general Zabala, och kolonialminrstern Herrera motsätta sig nemligen fram läggandet af ett lagförslag, hvarigesom regeringen skall bemyndigas att 1, upptaga den nya budgeten utan någou föregående förhandling; 2) upptaga ett lån på 3 milliarder realer; 3) inkalla hela manskapet af andra reserven och 4) tillsvidare suspendera de konstitutionella garantierna. Sagasta och Romero Robledo påyrka en sådan finansiel och politisk diktatur, då deremot Zabala och Herrera icke anse den nödig, åtminstone icke för ögonblicket. De sistnämnde frukta nemligen, att nyå konflikter skola uppstå, om ministeren lyckas förmå en alltför medgörlig majoritet till så ytterliga åtgärder... Det är emenertid icke antagligt, att något ministerombyte eger rum förrän cortes definitivt konstituerat sig. Ett afgörande beslut härom blifver kanske till och med uppskjutet till dess svarsadressen på trontalet blifvit antagen. Man anser för gifvet att marskalk Serrano inom kort tid skall komma att stå i spetsen för ministåren. I sådant fall kommer denna att uteslutande bestå af unionistsr. Carlistupproret går fortfarande tillbaka, såvida man kan sätta tro till de officiella underrättelaerna om detsamma, de enda man för närvarande eger. Enligt telegram till Times från Madrid den 11 dennes framryckte Serrano med sin hufvudstyrka mot Biscaya. Återstoden af Peraltas, Martis och Mucetis trupper voro stadda på flykt och sökte uppnå franska gränsen. Insurgenterne fortforo att underkasta sig. Resningen i Navarra kunde nu betraktas såsom slutad. I Gnipuzeoa rådde fullkomlig? lugn. Den 10 hade åtskilliga sammandrakoningar egt rum med små earlistiska band. I dessa strider hade regeringstruppernra öfverallt segrat, Den 11 underkastade sig 600 insurgenter i Aranaz och utlemnade sina vapen till militärmyndigheterna. OCarlistbanden i provinsen Taragona ha enligt ett telegram af den 12 begärt amnesti, och insurgentskaroraa i de andra nravingerna