Ac Och Harriett, säg mig, huru har du lefvat sedan dess? Han hade rest sig från stolen och stod lutad öfver henne, med ångest afvaktande svaret. Hon rysteför hans blick. . Q fader! fråga mig inte, utbrast hon. Huru skulle jag kunnat ha mitt barn, min arma dotter hos. mig? Vida bättre för henne att stanna der hon var. Han sjönk ned i stolen, under det hon talade. Må Gud förlåta dig allt hvad du bragt öfver mitt hufvud, sade han suckande. — Hvad är namnet på det folk, hos hvilket barnet lemnades? Willis; de voro fiskare eller något dylikt och bodde på ett ställe, benämdt Chelton Marsh, omkring femton mil från Dover. Och barnets namn? Helene efter sin farmor — Hölene dn Broissart! Mr Treherne upptecknade alltsammans i sin annotationsbok. Harriett! sade lan, uppstigande för att gå; jag förmodar du vet, att i fall din dot: ter lefver, hon är arftagarinna till Aris cedwyn ? Det hade jag nästan glömt, sade hon sorgset. Tag blott noga vara på henne, fader, att hon inte delar mitt öde; det är min enda, innerliga önskan. Men om hon lefver, måste hon också inträda i sina rättigheter. Ariscedwyn är ärftligt i rätt nedstigande led; och din. dotters anspråk derpå äro större än min brorsons, ehuru tvånget att beröfva honom alltsammans nästan kommer mitt hjerta att brista. Jag bringar endast olycka öfver eder allihop, sade hon ont förkrossad — en anmärkning, mot hvilken inga invändningar