Aftonbladet – 16 maj 1872, sida 3

tjat gytja, aska och växtjord. Man får ej -Iheller glömma de fylda eller tillstoppade tlafloppskanalerna samt de af jordstötarna ,jremnade aqvedukterna, som utgöto sitt inne. håll öfver dalen. Allt efter som gytjan ho-:ipade sig på gatorna, gårdarna och i rumI men, steg vattnet, nya aflagringar skedde, ilaskan, som oupphörligt föll, uppblöttes geJnast och bidrog att höja den ofantliga slam. banken. På detta sätt låter det förklara sig huru på några dagar, måhända på några Itimmar en blomstrande stad kunde bli inIbäddad under en gytjemassa af i medeltal 60 fots djup. De af invånarne, som ej i tid I flytt, drunknade. Förgäfves uppstego de i lförsta, i andra våningen, derefter på terrasIserna och taken, Deras öde var oäterkalleligt, och de måste i denna flytande aska Iqvarlemna aftrycken af sina lik. När vattnet runnit undan, såg man endast en grå kulle, hvars yta var genomfårad af de små bäekar, som senast utsinat. Öfver denna yta uppstack hvarken frontonen af något tempel, murarna af teatern eller tåket Jaf något bland de högsta husen. Under en skorpa af askslam, som med hvar dag blef allt fastare och hårdare, var Herculanum i jvida mera verklig mening än Pompeji belgrafvet. De af dess invånare som lyckats rädda sig kommo, liksom pompejanerna, tillbaka, men, mindre lyckliga än de, kunde de ej finna ett spår af sina bostäder, som försvunnit på okända djup. Man tror sig ha funnit spår af gräfningar utanför staden i närheten af den präktiga villa, der man i nyare tider anträffat 1756 papyrusrullar; men egarne började ej gräfningen tillräckligt långt ned, och deras bemödanden blefvo fruktlösa, såsom äfven de rika konstskatter man här för hundra år sedan påträffade intyga. Det största hindret för gräfningarna näst djupet var. sannolikt markens genom: dränkta beskaffenhet, som snart gjorde allt arbete omöjligt. Men efter sexton sekler hade vattnet hunnit dunsta bort och askslammet blifvit tillräckligt kompakt, att man i alla riktningar kunde genomgräfva det. Kullens rygg och sluttningar hade blifvit odlade, hus och gårdar uppförts derpå, Portici och Resina uppblomstrat på det stora graffältet och nya utbrott lagt svepningen ännu tjockare omkring Herculanum, som tycktes för alltid utplånadt från jorden, då 1684 en bagare i Portici vid gräfvandet af en brunn stötte på antika ruiner: det var rninerna af teater Platsen inköptes först af prins Imo : Vunel af Lothringen, som i sin tur så!26 den till Carl TI, hvilka båda här lät; anställa gräfningar, som bragte i dagen en mängd de präktigaste konstsaker, Här, som sedermera i Pompeji, hade dock dessa gräfningar hela karakteren af plundringar med ändamål att rikta museerna och pryda de kungliga palatsen. Något arkeologiskt intresse gjorde sig ännu lika litet gällande på det ena stället som på det andra. Marmorbeklädnaden lösrycktes, kolonnerna som uppburo portikerna borttogos, den präktiga stucco, hvarmed väggarne voro öfverdragna, förstördes för att komma åt de derpå anbragta målningarna och ornamenten. Hvad som framför allt lockade lystnaden var de vackra bronsstatyerna, som man fann alldeles oskadade, och det var åt dem som den af konungen stiftade Herculanska akademien egnade alla eina omsorger, utan att tänka på att bevara eller beskrifva byggnadsmonumenten, som arbetarne fritt fingo förstöra. De första klagomålen kommo från Porticis invånare, som kände marken undermineras och fruktade ras, Man lyssnade till deras framställningar, och ingeniörerna, som ledde de underjordiska arbetena, lemnade På vissa afstånd pelare som uppburo Hvalfven, me: dan man genomsökte ock plundrade dem. ad lärt detta skett blefvo de ånyo igenyllda. En af dessa ingeniörer, schweizaren Carl Weber, skall ha uppgjort en karta öfver upptäckterna, men den har gått Sörlorad, och Hereulanums topografi är ännu i dag en djup hemlighet. Det söges visserligen att man, för att utröna stadens storlek, skall från hafvet till Vesuviiporten uppmätt 500 steg och utmed stranden från Portici till Resina 1500, Likaså skall man på andra sidan teatern träffat på en dalgång, en stor af portiker omgifven gata, som förenade teatern med staden, en basilika, ett forum, tempel samt, liksom i Pompeji, utanför staden en af grafvar omgifven väg. Men det sätt, hvarpå gräfningarna leddes, är ett bevisa på att de topografiska studierna om några sådana alls blifvit gjorda, varit mycket bristfälliga, att blott ett, på sin höjd två qvarter blifvit undersökta och att äfven i dessa många skatter blifvit förbigångna. Gräfningarna återupptogos 1828 ett par hundra steg sydvest om teatern, På denna punkt, som en gång låg på hafsstranden i ena ändan af staden, var asklagret endast 11 metrer djupt. Man röjde en gata som ledde från teatern till hamnen, äfvensom de vid denna gata liggande husen, bland dem det så kallade Argi hus, der första våningen var bibehållen med sina af tiden murknade takstockar, sina tjuguen rum, sina förråd af matvaror, nötter, dadlar, ananas, fikon, spanmål, ärter, bönor, ris, honung i en glaskruka, sina smycken, linnevaror, husgeråd m. m. Man förstod sig då ej på att reparera öfvervåningen, som man skulle gjort nu, och den refs för att förekomma ras. Men man har dock vunnit fullkomlig visshet om att man kan intränga i det inre af Julien och med användande af Fiorellis mötod restaurera de gamla herculanarnas byggnader. Om de rikedomar de innehålla kan man göra sig en föreställning af den mängd dyrbarheter som blifvit funna i en enda villa, som Carl TII lät plundra och ånyo igenfylla och hvaraf-en del blifvit beskrifyven af Winckelman.. Man fann der sköna kandelabrar, vaser och möbler af brons, en soffa och en bisellium samt, ett bibliotek, hvars trähyllor murknat, men hvars af vattnet genomdränkta manuskript låta upprulla sig på den a? pater Antonio Piaggi uppfunna maskinen. Man har hittills uppruliat och läst öfver 500 af dessa manuskript, till största delen filosofiska, på grekiska skrifna afhandlingar af Epikuros, Filodemos, Metrodoros m. fl. Man har der vidare funnit fyra målDiNnfAr i pamaion Hå mammaK AT a