Aftonbladet – 15 maj 1872, sida 3

Ariscedwyn, dels i London och Milborough, hvarest såväl hans mor och hans sysert bodde, som den andra familjen Treherne af hvilken vi redan gjort William Trehernes bekantskap på sandreflarne vid Chelton Marsh. Den sistnämnde var endast syssling till George, son af en kusin till gamle mr Treherne, men de unga männen togos ofta för hvarandra af personer, som ej närmare kände dem, ty ehuru ålder, längd och namn voro öfverensstämmande fanns i karakter och anletsdrag en olikhet, som mellan natt och dag. En sista blick på det förflutna är tillräcklig. Omkring en månad, innan mr Ryder, familjens juridiska biträde, och William Treherne foro till Chelton Marsh, hade mr Treherne, hvars ålderdomssvaghet raskt med hvarje dag tilltog, erhållit ett bref med poststämpel från Paris, Utanskriften förskräckte honom ej, ty han hade brefvexling i alla landsändar, och han anade föga innehållet. Då han läste början och häftigt vändande bladet såg det med darrande hand undertecknade namnet, Harriett, erfor han en smärta så liflig, som hade alla de gamla såren börjat blöda ånyo. Säkerligen hade han icke förgätit sin dotter, men han tänkte på henne, som vi tänka på de döda. Vanärad och i nesa, lefvande tillsammans med främlingar, hvad hade Harriett du Broissart att göra med mr Freherne till Ariscedwyn? Och Tikväl när han läste detta bref och deraf såg att hon ännu lefde, ehuru i fattigdom, elände och synd, började faderns blod att flyta hastigare och hans gamla ännu icke känslolösa hjerta att slå hårdt vid tanken, att han ännu egde ett barn, som kallade honom fader, Hade detta bref kommit före sönernas död, skulle han hafva kastat det ifrån