Aftonbladet – 13 maj 1872, sida 2

h vackraste i hans framfarna lif, kanl lappt försonas. t En bland de intressantaste diskussioner, om under denna riksdag egt rum, var den om upptog lördagens hela förmiddagsoch 1 del af aftonplenum i Första kammaren, rågan gälde såsom bekant afskrifning ler aflösning af grundskatterna. Debatten ppnades-af motionären i frågan grefve. osse, som förklarade sigi sin motion blott ätva talat om en successiv afskrifning, ej m atlösning. En billig afiösning är alltid n art afskrifning, hvaremot de som tala m en aflösning till fulla värdet ingenting Nn ty på en sådan kommer ingen att ingå. rågan huruvida det är billigt att svenska orden befrias från grundskatterna beror erpå om de äro att anse såsom skater eller räntor. Grundskattekomiten ade förklarat dem ursprungligen vara katter, fastän de sedan genom sin rubblighet antagit karakteren af ränta. rörnekande deras orubblighet, och sedan lan tjenat de i kameralväsendet mindre vemmastadde med en liten föreläsning om le särskilda skattetitlarnes namn och ur;prung, uttalade talaren såsom sin åsigtatt le äro skatter, som af statsmakterna kunna vorttagas efter samhällets behof. Men säger mån då, är deträtt att taga skatterna från jordorukarne och lägga dem på andra samhällsslasser, men tal. frågade: är det rätt att skilda samhällsklasser hafva olika intressen och stå mot hvarandra med missnöje? Sven ska jorden är det första föremål för vår kärlek, och, då en man kommit till något oberoende, vill han skaffa sig ett stycke jord. Men skall detta kunna ske, bör jorden vara fri, d. v. s. belastad med så få bördor som möjligt. Tal. yrkade bifall till utskottets förslag om en skrifvelse till K. M:t med begäran om förslag till nästa riksdag till grundskatternas successiva afskaffande. För bifall till utskottets betänkande yttrade sig äfven hr MontgomeFy-Cederhjelm och frih, Sprengtporten. På andra sidan uppträdde först hr Odel berg, som ansåg hvad som talades-om grundskatternas obillighet och nödvändigheten af deras afskaffande för tomma fraser. Hade de varit orättvisa, så hade denna orättvisa utjemnats genom de öfverlåtelser af egendomarne i andra Händer, som under tidernas lopp egt rum. Grundskatterna äro attanse som en intecknad skuld och, långt ifrån at utgöra ett hinder för det fria förvärfvet underlätta de det i stället. Hr v. Ehrenheim ingick derefter i en vid lyftig undersökning af frågan. Äfven har ansåg henne bero derpå huruvida grund skatterna böra betraktas såsom skatter ellcl räntor. Ifall något tvifvel härom kunde finnas, vore det häfdt genom 1869 års för ordning, då de förvandlades i vissa bestämd: penningbelopp. Grundskatternas efterskän kande är ej en present åt jorden, utan blot åt de nu varande egarne., Äfven om afskrif ningen ställes på flere år, är det blott el enkel deräkningsfråga att uträkna huru lån; tid äterstår innan man får den sig tilldela och jordens deraf beroende värde. Man sä ger att jordbruket lider åf grundskatterna men der dessa mest trycka, såsom t. ex. i Mä laredalen, står jordbruket ganska högt. Mar bör dessutom komma i håg att det ej blot är mindre landtbrukare, som äro egare a skattejord, utan flere af landets störst egendomar, t. ex. bruksoch skogsegende mar i allmänhet hafva denna natur. Maj bör vidare betänka att de, som tala or grundskatternas aflyftande, tänka ock på rc teringen. Frågan gäller således ej 6 mill utan 10. Borttagandet af så betydliga ir komster .skulle öka statens beroende af extr. inkomster, hvilket icke vore önskligt-oc under dåliga år kunde medföra stora svå righeter. Missnöjet med grundskattern torde härleda sig från gamla ekonomisk missförhållanden, kanske ock från minne af tiden före 1855, då de voro ytterst obe qväma, Men tal. hoppades att detta miss nöje skulle försvinna, så snart frukterna a 1869 års förordnitig kunna visa sig, sam yrkade afslag å betänkandet. Häri instämde såväl ur politisk som finar siel synpunkt frih. af Ugglas, hvilken ä starkare betonade, att man borde afvakta re sultaten af 1869 års förordning, innan ma ingår till K. M:t med en ny skrifvelse i än net. Genom denna förordning fixerade grundskatterna på ett sätt, som innebar e! direkt lindring på en half million, utom de indirekta, som uppkommer genom jorden stigande värde, landtbrukets utveckling oc penningvärdets ständiga tendens att fall Hr Wallenberg önskade en sorgfällig u redning af frågan, hvilken han trodde skull gifva bästa beviset för det oberättigade jordbrukarnes anspråk. Att här vore fråg ej blott om grundskatternas, utan ock om hel roteringens efterskänkande vote så mycke säkrare, som med stor öppenhet yttrades a först skolå grundskatter och rotering bor och sedan kan man sysselsätta sig med s dana saker som borttagandet af lästeafgi ten, att göra aftal i mynt gällande ir för lag, ordnandet af myntväsendet o. 4 v., men förr än man fått sina egna ansprå tillfredsstälda, vore man ej fallen för refo mer. Det är möjligt att det går på dett sätt, om andra, hvilkas intressen borde b vakas, ej se till att så sker. Om städerna representanter icke representera städernas tressen, utan i stället, för äran att vinr popularitet och tillhöra en majoritet, åsid sättande sina skyldigheter, låta dessa i tressen uppoffras, då kan det hända att båt