Aftonbladet – 11 maj 1872, sida 2

Den carlistiska insurrektioner i Spanien tyckes ni, att döma efter de underrättelser inän hittills erhållit, vara nära sitt slut. Sjuhundrafemtio insurgenter tillfångatogos under slaget vid ÖOrosquieta. Antalet af döde och sårade på båda sidor uppgick till etthundra. Enligt ett telegram från Madrid i förgår ha ytterligare 500 insurgenter gifvit sig i Navarra. Enligt telegram till Times ha de spanska myndigheterta af franska regeringen begärt utvisandet af carlistchefen Romschuero, hvilken blifvit arresterad på gränsen och internerad i Perigueux. Den 6 dennes hade mani Paris ännu icke fått någon bekräftelse på ryktet om att Don Carlos blifvit tillfångatagen. De legitimistiska tidningarna drogo i tvifvelsmål Don Carlos fullständiga nederlag och betona, att det knappast är sannolikt, att Don Carlos ännu skulle riskera att inlåta sig i en ordentlig batalj med regeringstrupperna. Belägringstillståndet hade blifvit proklameradt i Murcia, Alicante och Valencia. Enligt ett Paristelegram till Times den 7 dennes voro de mest öfverdrifna rykten i omlopp angående förhållandena i Spanien. Det försäkras till och med, att Don Carlos, tillfångatagen vid Orosquieta af general Moriones och marskalk Serrano, blifvit skjuten; men inga trovärdiga underri telser kunna anföras till stöd för denna uppgift, och det enda säkra är, att carlisttrupperna vid Carasa och Aguirre ha lidit ett allvarsamt nederlag. Don OCarlos fälttåg i Spanlen, yttrar Times, har varit kort, men det har icke varit lysande. Den 2 dennes öfvergick han gränsen vid Vera i Navarra. Två dagar derefter blef han fullständigt slagen och enligt de senaste uppgifterna tillfångatagen vid Orosquieta i samma provins. Han hade tydligen någon tid hållit sig gömd i grannskapet af Bayonne, och det var endast genom en fransk embetsinans tillmötesgående som ham sattes I stånd att smyga sig öfver gränsen vid Bidassoa. Floden med detta namn skiljer Frankrike från den baskiska provinsen Guipuzeoa från sin mynning nära Fuenterrabia upp till Endarlaäa, der den vid sitt inträde i Navarra helt och hållet blifver en spansk flod. Gränsen utgöres derifrån af Pyreneernas: bergkam. Några mil ofyanför Endarlaza och på högra stranden af floden ligger Vera, en bergsby, som på norra sidan har några mycket brantå pass i Pyreneerna och på den vestra de knappast mindre fruktansvärda bergåsar, som skilja Navarra från de andra baskiska provinserna. Don OÖarlos gick Bidassoadalen uppföre med nio eller tio officerare af sin svit; men på vägen till Vera möttes han af Aguirre, en af de carlistiske ledarne, som blilvit upphöjd till brigadchef, och i sjelfva Vera träffade han Diaz de Rada, hvilken I hans ställe fört öfverbefälet öfver alla de carlistiska. stridskrafterna i Navarra, hvilka uppgifvas ha uppgått till 7000 eller 8000 man. General Rada hade under flere dagar dragit sig tillbaka för marskalk Serrano, möjligtvis emedan han icke var i den ställning att han kunde riskera en allmän strid, men, såsom sedermera blifvit uppgifvet, emedan han genom att närma sig franska gränsen ville betäcka sin kunglige herre, då han gjorde sitt inträde i Spanien, Serrano, som framryckte från Tudela och Tafalla och dref insurgenterna från Estella och de öfriga orterna på slätten, hade befriat Moriones från de band, som höllo honom innesluten i Pampeluna, och, genom att framskjuta sitt högqvarter till Ifurzun nordost om denna stad, detacherat de kolonner, hvilka under befäl af samme Moriones och af general Primo Rivera framträngt till bergstrakten och ockuperat Zubieta, Santesteban och de höjder, på hvilka Bidassoas och dess bifloders källor befinna sig. a Vid tidpunkten för Don Carlos ankomst hade hans anhängare sålunda blifvit årifna in i den vinkel som bildas af Pyreneerna och de berg, hvilka skilja Navarra från Guipuzeoa, under det alla utsigter till flykt voro stängda genom flere kårer af regeringstrupper, hvilka uppträdde i samverkan med marskalk Serrano och under ledning af ho nom samt skyndande från San Sebastian, från Tolosa och Vittoria, hade drifvit de carlistiska banden framför sig genom Guipuzeoa och derefter intagit starka positioner vid alla passens ingångar. En strid var sålunda från början oundviklig, ehuru oenigheten inom den carlistiska konseljen och den missräkning man gjort angående det väntade understödet i vapen och penningar lemnade pretendenten föga hopp om att med framgång kunna möta den öfverlägsna styrka som hans fiender förde i fält mot honom. Don Carlos lyckades likväl, som det vill synas, att bana sig väg från Vera genom Moriones och Riveras framskjutna kolonner och marscherade utan motstånd så långt som till Orosquieta, der han befann sig blott på några mils afstånd från Serranos högqvarter i Irurzun, då de framskjutna kolonnerna, hvilka efter all sannolikhet med afsigt läto honom passera, följde honom tätt i spåren, inneslöto honom och bfverväldigade honom efter en kort strid, i hvilken en stor mängd af hans anhängare och. sannolikt äfven pretendenten sjelf blefvo tillfångatagna.