Aftonbladet – 10 maj 1872, sida 2

fe RANA sa mm Oo OM ;rad, att antalet snart skall blifva två gånrer ofvanstående siffra. Till Augsb. Allg. Zeitung skrifves från det förutvarande kurfurstendömet Hessen, att den ena utvandrarskaran efter den andra kommer tågande igenom Cassel, mest unga personer af båda könen, prydda med blommor och band, som om de ginge en fest och icke en synnerligt oviss framtid till mötes på andra sidan oceanen. Från Muhlhouse i det annekterade Elsass skrifves till den i Strasbourg utkoramande Niederrh. Courrier, att utvandringsfebern i Vogesernas dalsträcka har blifvit: epidemisk på ett sätt, som var okändt, under det landet var franskt. Den stora massan af dessa utvandrare begifver sig icke till Frankrike, utan till Amerika. Från Rhenpreussen, Baden och Baiern ingå liknande underrättelser. De frisiska öarne vid Slesvigs vestkust skola vara så godt som alldeles utblottade på unga karlar; från Ditmarschen och Eiderstedt hafva i slutet af April stora skaror begifvit sig till Hamburg och Bremerhaven, för att inskeppa sig till Amerika. Den omständigheten, att denna utvandring just infaller vid en tidpunkt, då Tyskland har uppnått en förut okänd makt, anseende och rikedom, bevisar på ett obestridligt sätt, att de lägre samhällsklasserna. — man kan gerna säga den stora massan af folket — äro temligen omottagliga för de många politiska förmåner, som en delaf pressen lofvar dem som en följd af den Lyftning Tyskland erhållit i moraliskt och materielt hänseende. De sociala motsatserna hafva erhållit en vida djupare betydelse äm de politiska frågorna. Den nationella glansen tyckes förlora sin attraktionskraft i striden med en dagligen växande kosmopolitisk för att icke säga internationel strömning. Det skulle nemligen . vara orätt att söka hufvudorsaken till den tilltagande utvandringen i förherrskande fattigdom, nöd eller ofrihet i Tyskland. Detta motiv kan hafva giltighet för enskilda fabriksdistrikter eller trakter såsom Mecklenburg, men man behöfver blott fråga utvandraragenterna i sjöstäderna för att erfara, att amta-. let af utvandrande jordegare af den lägre och medelklassen, af hvilka många befinna sig i en relativt god ställning, tilltager i en häpnadsväckande grad. De demokratiska tidningarna i Tyskland påstå, att det i synnerhet är den betungande krigstjensten, som jagar så mången bort från deras fädernesland, men icke heller detta motiv bör öfverskattas, enär den egentliga krigstjensten nu från sju år blifvit nedsatt till tre. Mera. inflytande har troligen den allmänna farhågan, att om kortare eller längre tid förestår en ny strid med Frankrike eller andra stater, och att denna kamp skall bli ännu mer hårdnackad och blodig än kriget 1870. Jacob Brights förslag om qvinnans rösträtt förkastades af engelska underhuset i andra läsningen den 1 dennes efver en vidlyftig diskussion. Motionären erinrade om att detta förslag redan förut tre gånger varit framstäldt för parlamentet och att det visserligen alltid blifvit förkastadt, men att antalet af dess anhängare städse vuxit. För två år sedan var antalet underskrifter på de petitioner, som inlemnades till förmån för denna reform, 160,000, för ett år sedan 180,000 och nu 243,000. När man gifver en ny klass inom samhället nya politiska rättigheter, växer derigenom både dess sjeltkänsla och anseende. Detta hade redan visat sig i fråga om medelklassen efter reformbillen 1832 och i fråga om arbetsklassem efter reformbillen 1867. Samma resultat skulle ock tilldelandet af politiska rättigheter åt qvinnan medföra. Man anklagar qvinnorna för att föra ett fåfängligt och innehållslöst lif. Men man gifve dem politisk ansvarighet och de skola få större vyer af lifvet; de skola skaffa sig kunskaper och e.farenhet, hvilka göra dem mera lämpliga till! makar åt intelligenta män, och resultatet skall blifva en högre civilisation än den vi hittills uppnått. Talaren erinrade vidare om, huru nödvändigt det vore att gifva qvinnorna politiska rättigheter för att sätta dem i tillfälle att sjelfve arbeta på undanrödjandet af de orättvisor mot deras kön, som ännu finnas ilagstiftningen och institutionerna. Bland dessa orättvisor nämnde han qvinnans tillbakasättande i fråga om den offentliga undervisningen. Pslaren ansåg det för en skandal att t. ex. qvingor mäste skatta till universitetet i Pdinburgh, då likväl ingen qvinna har tillträde till detsamina. Han erinrade vidare om, att qvinnans egendom, då hon ingår äktenskap, ännu tages i beslag för mannens: räkning, samt att endast fadren men ej modren har laglig makt öfver barnen, och att äfven i händelse af hans död denna myndighet icke öfvergår till modren utan öfverflyttas på främmande personer. Om, såsomt från motsidan anmärktes, agitationen för qvinnans rösträtt i Förenta Staterna hittills icke haft någon synnerlig framgång, hade detta en naturlig förklaringsgrund deruti, att qvinnorna der icke äro så tillbakasatta för öfrigt i rättsligt hänseende som i. England och att de derför ha mindre behof af politisk rösträtt för att göra sina rättigheter gällande. Han bemötte vidare de anmärkningar som gjorts af Bouverie och Henri James, af hvilka den förre ansåg, att tilldelandet af politisk rösträtt åt: nan skulle innebära en revolution och: en senare försäkrade, att qvinnorna i sitt. politiska uppträdande alltid skulle komma att låta leda sig af presterne. Hvad det förra beträffar, erinrade talaren om att genom detta förslag rösträtt skulle gifvas blott åt qvinnor som hade samma qvalifikationor för denna rättighet som de hvilka äro faststälda för männens utöfvande af densamma, I sjelfva verket vore det en anomali att qvinnor, som stå i spetsen för stora industriella och kommersiella etablissementer, och sådana finna i England många, icke ha politisk rösträtt. Hvad farhågan för det klerikala inflytandet på qvinnorna beträffade, uppfordrade talaren mr Henry James att först uppgifva något sätt att frigöra männen från detta inflytande, så ville talaren såga, huru man skulle frigöra qvinnorna från detsamma. Mr Eastwick understödde förslaget och anmärkte, att antalet af de: qvinnor som genom dess antagande skulle: få rösträtt knappast öfverstiger 160000. Detta medförde icke någon revolution. Mr Bouverie uppträdde åter mot förslaget, och yttrade bland annat, att den upplysta och intelligenta delen af den qvinliga befolkningen är emot detsamma, samt att om man en gång får allmän rösträtt skulle qvinnorna komma att öfverrösta männen, emedan da äro flere till antalet. Bright uppträdde åter till försvar för sin motion. Man skred till votering. Resultatet blef att förslaget förkastades med 221 röster mot 142. När man betänker huru liten den minoritet var som röstade för detsamma, då det för ett par år sedan först framställdes, och att opinionen för detsamma sedan dess ständigt vuxit i styrka både inom och utom parlamentet, torde man svårligen kunna anse detta nederlag definitivt. — Konstitutionsutskottet har afstyrkt den af hr Sv. Nilsson väckta motion om dem ändring i 65 3 riksdagsordningen att ordet statsutgifter skulle utbytas mot ordeD statens reglerande, äfvensom hr Törnfelts. motion om sådan ändring af 33 2 riksdagsX ordningen, att kamrarne sjelfve skulle välja