Aftonbladet – 10 maj 1872, sida 2

NV ED, upprifna. Enligt hvad han försport, hade Don Carlos afsatt Rada och sjelf antagit öfverbefälet. Pretendenten hade gjort sitt inträde i Spanien i närheten af Orosquieta, der han den 4 blef totalt slagen af general Moriones, som telegraferat till guvernören, att han icke kunnat räkna sina hundratals fångar, emedan mörkret inbröt, då bataljen var slut. Enligt ett telegram till Times af den 5 räckte denna strid i nio timmar och insurgenterne förlorade 747 fångar och 38 döde. Derefter flydde Don Carlos med 200 man mot franska gränsen, hvilken han skall ha öfverskridit endast åtföljd af en prest. Han bar den vanliga spanska generalsuniI formen med gyllene skinnet och Carl III:s j orden sams en hvit baskisk barett med guldtofs. Den styrka han kommenderat i striden beräknas till 6000 man. Regeringstrupperna ha äfven slagit carlistiska trupper nära Salvatuna och Alegre. Serrano framryckte åt norr i samma riktning som Moriones; äfvenså Acosta med 3000 man. Rada hade lemnat Don Carlos i vredesmod, då han såg sin fiende, brigadchefen Aguirre, li hans sällskap. Det säges att Rada skalll blifva utvisad från Frankrike. Franska regeringen ämnar afskeda prefekten i Basses. Pyren6es, hvilken, tvärtemot de order han erhållit, vägrade att qvarhålla Charenton och sålunda underlättade Don Carlos inträngande). i Spanien, Den spanske konsuln i Bayonnej. Ihar äfven fått i uppdrag att underrätta denne prefekt, att spanska regeringen anser honom ansvarig för allt det blod, som blifvit utgjutet i Spanien efter Don Carlos ankomst. — Ett bref från Castelar har blifvit publiIceradt, hvilket konstaterar, att den republikanska agitationen utbreder sig, i synnerhet i Cadiz och Xeres. Det uppgifves, att myndigheterna derstädes på det ifrigastel: uppfordra regeringen att sända en arm6 till södra Spanien; i annat fall förklara de, att det är omöjligt att svara för hvad som kan komma att hända. — Vid cortessammanträdet den 2 dennes voro endast 30 medlem-: mar närvarande. Då Don Carlos på sista tiden spelat en så vigtig roll, torde den skildring af hans l: person, som gifves af en tillfällig korrespondent till Times i Bayonne, icke sakna intresse för våra läsare. I denna korrespondens, som är daterad den 2 dennes (således före nederlaget vid Orosquieta), säges bland annat: Man vet i detta ögonblick icke bestämdt hvar Don Carlos vistas, men att han befinner sig på spansk jord, derom råder intet : tvifvel. Fursten är son af Don Juan, andre : son af den äldre pretendenten, som bland . sina anhängare var känd under namnet Carl V, likasom denne under namnet Carl VIL Han föddes efter Bergarakonventionen mellan Maroto och Espartero i slutet af år 1839, hvilken gjorde slut på carlistkriget i baskiska provinserna. Han beträder nu, som l: jag. tror, för första gången det land, som styrts af hans förfäder. En af mina vänner, som tjenat på drottningens sida ända till krigets slut, gjorde ett besök hos prinsen och prinsessan, då de för några år sedan voro i Paris, Innan han inlät sig il samtal, ansåg han ärligheten fordra, att han öppet sade fursten, att han stridt i bans fienders led. Prinsen smålog och bugade sig, men sade ingenting. Under loppet af samtalet frågade min vän, obetänksamt nog, hans kunglig höghet, om han talade spanska. Prinsen svarade med mycken vär dighet: Si sefor, es mi lengua (ja min herre, det är mitt språk). Prinsessan (hertiginnan af Madrid eller drottningen) är dotter till hertiginnan af Parma och niece till grefven af Chambord. Hon är af ett behagligt utseende och något kortväxt. Hennes umgängessätt är behagligt och okonstladt och hennes röst mjuk och låg. Hon talar engelska utmärkt väl och franska lika elegant som flytande. Prinsens ansigtdrag l: äro af den äkta spanska bourbonska typen, l: och hans utseende liknar, som jag tror, hans I: farfars brors Ferdinands i dennes ungdom. Hans hy är mörk och häruti skiljer han sig från sit fader och farfader. Han är af me-l. delstorlek, spenslig och välväxt. Han är någon förbebållsam eller åtminstore allvarsam i sin hållning och mycket artig. Han talar något engelska och mycket väl franska och naturligtvis fullkomligt sitt modersmål. Det är märkligt nog attkonung Amadeos farfader, Carl Albert, under det sjuåriga borgerliga kriget var en af den car-l. listiske pretendentens ihärdigaste försvarare, och att han under kriget och äfven någon tid derefter vägrade att erkänna drottning: Isabella såsom Spaniens lagliga suverän. Vid hofvet i Sardinien fann den landsflyktiga familjen det bästa mottagande. Man kunde då svårligen tänka sig, att Carl Alm ; 4 j berts sonson skulle komma att intaga denl: tron, på hvilken Don Carlos sonson gör an-): språk såsom sin. Den spanska afdelningen af Internatio: Inale höll den 8 i förra månaden ett möte i Saragossa. 40 medlemmar tågade denna dag i högtidlig procession genom gatorna till teatern, der mötet skulle hållas. Alla verkstäder och fabriker voro stängda, ty de som äro anställda vid dem hade tagit sig en fridag. Sedan de 40 delegerade hade tagit plats, fylldes teatern i ett ögonblick. Ordföranden öppnade mötet med att uppfordra tilllugn, emedan kongressens uppgift var helt och hället fredlig. Sedan han talat till slut, I framträdde polischefen och uppmanade honom att upplösa mötet, och samtidigt härImed besattes utgångarne af soldater. För att undvika blodsutgjutelse upplöste presidenten sammanträdet, sedan han med vederI börlig tillåtelse uppläst en protest mot pollisens ingripande. Denna protest innehöll tillika ett program öfver hvad som skulle Iha blifvit föremål för kongressens förhandlingar, hvilket bland annat var att finna I medel till att ombilda egendomsförLållandena så, att de svara mot rättvisan, och att orgai i nisera arbetarne både ilandet och i städerna I till motstånd mot kapitalet. Storborgarne, hvilkas enda tanke var att utsuga arbetarne, hade emellertid blifvit rädda och satt poliIsen i rörelse. Denna deras fruktan skulle blifva deras olycka. Hittills ha de åtnöjt -Isig att hota arbetarne i tal och tidningar; nu hindra de genom olagliga och våldsamma åtgärder arbetets söner att komma tillsamI mans lugnt och fredligt. Det sociala kriget, kriget mellan fattiga och rika, mellan larbetare och borgare, mellan förtryckare och Iförtryckta var nu förklaradt och det af sjelfva regeringen. Slutligen heter det: Arbetare! Låtom oss samla vår här, hvässa våra vapen och hålla oss färdiga till den förestående striden! Ned med privilegierna loch tyrannerna! Lefve Internationale! Derefter lemnade de delegerade teatern och begåfvo sig till föreningens lokal, der de, ostörde af polisen, fortsatte förhandlingarne för öppna dörrar. Nästan alla tyska tidningar meddela un I derrättelser om festligheterna i Strasbourg vid universitetets invigning derstädes. Gäster från alla håll och kanter i Tyskland, (professorer, konstnärer, studenter, 10.8. Vv.) hade inträffat till ett antal af omkring 411300, deribland deputationer från tjugunio universitet med lyckönskningsskrifvelser, studerande från alla tyska högskolor, skalden Barthold Auerbach, kompositören Fe