Aftonbladet – 8 maj 1872, sida 3

mot måste med beklagande betrakta fransmännen, på hvilka samma intryck var mycket ovaraktigt. Och nu tror jag, att jag då, för trettio år sedan, icke hade orätt att för Aubers skull förifra mig mot den parisiska konstkritiken. Den tanken borde icke ligga fjerran för mig, att på den med denna Stumma beträdda vägen den franska stora operan skulle ha kunnat ernå en verklig nationel blomstring, hvaremot jag nu hade att förklara för mig skälen, hvarföre min härmed förbundna önskan för nämnda instituts förkofran icke kunde gå i fullbordan. Tyvärr kommo vi vid sådana forskningar till den iakttagelsen, ätt hvarje nation har någonting bottendåligt i sig:-en öfverblick öfver våra dagars tyska teaters verksamhet leder oss till en sorglig insigt af detta dåliga bottendrag i vär nations Väsen; upptäckten af en dylik förderflig karakteri det franska väsendet har för oss dessutom det särskilda bedröfliga intresset, att till vår förtviflan upplysa oss om, att äfven just der, hvarifrån ju allt det ensamt inflytelserika kommer hit till oss, intet hopp mer: återstår 088. Och detta vare för denna gång vårt ve modiga afsked från Auber och hans Stumma, rörande hvilken jag vid tillfälle. förbehåller mig ett utförligare omdöme.